Maria Palmqvist, en hjälte i Tyresö

Isen sprack!

Maria Palmqvist visste också hur svaga isar fungerar. Den 16 februari 1919 var hon ute på Kyrkviken i Tyresö och åkte skridskor. En bit längre bort åkte ett par personer spark ute på isen. Plötsligt sprack isen under dem och det bildades en vak. Mannen och kvinnan på sparken hamnade i det iskalla vattnet.

Riskera livet för andra?

Maria Palmqvist såg och hörde vad som hände. Hon var gymnastiklärare och visste garanterat hur svaga isar fungerar. När isen har brustit en gång är det stor risk att den fortsätter att spricka om man närmar sig kanten. Så, om hon försöker att hjälpa de båda främlingarna som hamnat i vattnet, kan det hända att hon själv råkar illa ut. Och om hon inte gör någonting kommer de båda andra säkert att drunkna.

Som tur är hade Maria Palmqvist civilkurage. Hon vågade att göra det rätta, trots att det innebar en risk för henne själv. Hon hjälpte de båda sparkåkarna upp ur vattnet. Alla tre klarade sig.

Belöning till en hjälte

1920 skriver länsstyrelsen till regeringen om Maria Palmqvists hjältedåd. Länsstyrelsen vill att hennes insats ska belönas av civilministern, speciellt eftersom hon gjorde det med fara för sitt eget liv. Allt står att läsa i en liten i artikel i Dagens Nyheter, den 28 januari 1920.

Anna Johansson-Visborg och semesterbyn

Tidningen berättade att semesterbyn fyllde 50 år

Den 14 juni 1978 skrev Dagens Nyheter (DN) att ”Arbetarkvinnornas semesterby Visborgs minne har fyllt 50 år”.

I tidningsartikeln kan vi läsa att semesterbyn består av enkla stugor som går att hyra några veckor på sommaren. Stugorna ligger vid Skurusundet i Nacka. Det är bara kvinnor med låg lön som får hyra dem. Det bestämde nämligen Anna Johansson-Visborg när hon lät bygga semesterbyn 1928.

Bryggeriarbeterskan som kämpade för jämställdhet

DN beskriver Anna Johansson Visborg som ”ett geni på att organisera och entusiasmera alla för sina idéer”. Anna Johansson-Visborg jobbade som bryggeriarbeterska i Stockholm. De kvinnliga arbetarna tjänade mindre än sina manliga kollegor. Bryggeriarbetarnas fackförbund ville inte kämpa för att höja kvinnornas löner. Då startade Anna Johansson-Visborg en egen avdelning, där bara kvinnor fick vara med. På så sätt kunde de kvinnliga arbetarna jobba mot de orättvisa villkoren och för större jämställdhet med männen på arbetsplatsen. 1928 fick arbetarna rätt till en veckas semester vid midsommar.

Fattiga behöver också åka bort på semestern

Så här tänkte Anna Johansson Visborg: Bra att alla får rätt till semester, men ensamstående kvinnor som tjänade dåligt kan ändå inte åka någonstans. Semesterresor kostar ofta ganska mycket pengar. Så hon lät bygga stugor som låg nära Stockholm, hade låg hyra och som bara fattiga arbetarkvinnor fick boka. Anna Johansson-Visborg startade stiftelsen Visborgs minne, en sorts förening som skulle driva semesterbyn och se till att allt fungerar.

I tidningsartikeln står det att ”stugorna och rummen ska hyras ut till kvinnor och deras familjer till lägsta möjliga kostnad”. Det betyder att stiftelsen alltid har dålig ekonomi och att alla som jobbar med semesterbyn gör det gratis. Ordföranden till exempel: ”Det är så fint att ha så många vänner omkring sig att jag gärna jobbar gratis, säger Harriet Wallbom”.

Gerda Bergh kämpade utan att synas

Gerda vem?

Gerda föddes som Gerda Winkrans i Göteborg 1864. När hon var 26 år gifte hon sig med konstnären och museichefen Richard Bergh. Hon fick tre barn, bodde i villa i Storängen i Nacka och hade ett fritidshus i Tyresö. Idag har vi svårt att få reda på mycket om vem Gerda egentligen var, men genom en tavla och en tidningsnotis kan vi söka svaren.

Dödsrunan i tidningen berättar

Dagen efter hennes död skrev tidningen Dagens Nyheter en dödsruna över henne. Dödsrunor är en sorts hyllningsporträtt över någon som dött. Den som skriver dödsrunan lyfter alltså fram de allra finaste sidorna hos den döda. Dödsrunan berättar vilka Gerda Berghs bästa egenskaper var, och bra saker som hon hade gjort.

Dödsrunan berättar bland annat så här:

Allt var lagt till rätta för att han skulle kunna ge sitt bästa. Själv har hon aldrig framträtt för offentligheten. [—] Som en sann konstnärshustru tog hon konsekvenserna av att ingenting får stå i vägen för verket.

Gerda Bergh var alltså inte känd som något annat än Richard Berghs fru? Det här var ett ideal för gifta kvinnor vid den här tiden: Hennes uppgift var i första hand att stötta sin man i hans arbete, inte att ha ett eget. Richard Bergh var en känd konstnär och hon var hemmafru, antagligen var det därför som dödsrunan inte bara handlar om Gerda Bergh utan också om hennes man.

I texten finns det också andra ledtrådar som talar om vem hon var förutom fru till en känd konstnär:

Hon hade ett levande bildningsintresse och var in i det sista vaken för allt som rörde sig i tiden; [—] för allt som betyder något för människorna och deras utveckling.”

Gerda Bergh var alltså nyfiken, insatt och intresserad av kultur och samhällsfrågor. Hon kämpade i själva verket för ett rättvisare och mer jämlikt samhälle. Det är inte så många som vet om det bara.

Målningen av Gerda och hennes vänner

Gerda finns med i tavlan som du ser här. Den heter Vänner och målades av konstnären Hanna Pauli i början av 1900-talet. I den porträtteras kvinnor från nätverket Tolfterna tillsammans med sina manliga vänner. I mitten av tavlan sitter Ellen Key (känd författare och kvinnosakskämpe) och läser högt ur en bok. De flesta av vännerna som sitter runt henne var konstnärer eller författare, och nästan alla på målningen var ganska kända i dåtidens Sverige. Men inte Gerda Bergh. Det är hon som sitter i vit blus till höger om Ellen Key.

Vad ville Tolfterna förändra?

I början av 1900-talet var det stora klasskillnader i Sverige. Gerda Bergh och hennes vänner tillhörde medelklassen, och hade både pengar och utbildning. Människor i arbetarklassen var däremot fattiga och gick bara sex år i skolan. Men alla kvinnor hade en sak gemensamt: De hade alltid sämre villkor än män. Och de saknade rösträtt. Samhället var mycket ojämställt. Tolfterna ville att kvinnor i alla samhällsklasser skulle kämpa tillsammans för jämställdhet. Om alla kvinnor samarbetade skulle de bli starkare än om arbetarklassen och medelklassen kämpade var för sig.

Gerda Bergh, Ellen Key och de andra bjöd därför in arbetarkvinnor till möten där de lyssnade på föredrag och diskuterade politiska frågor, men också sjöng, dansade, lånade böcker och lekte lekar. De byggde broar mellan människor som hade olika bakgrund helt enkelt, genom att de fick lära känna varandra och se att de hade saker gemensamt. Tolfterna hade hundratals medlemmar genom åren. Det var tack vare Gerdas insats som de utbildade sig, samarbetade och kämpade för jämlikhet.

Vem går till historien?

Att vi inte vet mer om Gerda idag har nog att göra med att hon var hemmafru och att Tolfterna var en grupp som inte tillhörde något politiskt parti eller studieförbund. De personer som jobbar för andras bästa utan att själva stå i centrum och bli kända blir lättare bortglömda. Kanske fanns det långt många fler intressanta aktivister som förändrat livsvillkoren för oss som lever idag utan att vi någonsin får veta deras namn.

Aktivister, då och idag

I den stora, ljusa villan mitt i bild bodde Oscar och Jennie Sjölander och deras barn på 1920-talet. Villan låg mitt i skogen när den byggdes. De andra husen på bilden fanns ännu inte då. Oscar var riksdagsman för Socialdemokraterna och hade blivit en respekterad man i bygden. I alla fall av den fattiga delen av befolkningen, det vill säga lantarbetarna som var anställda på olika gods och gårdar i Upplands-Bro.

Oscar Sjölander anställdes som folkskollärare i Kungsängen 1910. På den här tiden bestod Kungsängen med omgivningar av ett adelsgods, det vill säga ett större jordbruk, och ett litet samhälle där några hundra lantarbetare bodde. Oscar blev snabbt ovän med kyrkans och adelns män i skolrådet. Han insåg nämligen att de uppmuntrade de fattiga barnen i Kungsängen att inte gå till skolan, utan istället stanna hemma och arbeta på gården.

Oscar började organisera bygdens fattiga så att de skulle bli starkare gentemot de som bestämde i bygden. Han grundade en fackförening som förde arbetarnas talan mot godsägarna. År 1917 blev Oscar riksdagsledamot. Som riksdagsledamot lade han fram flera förslag som skulle stärka lantarbetarnas rättigheter. Framförallt såg han till att det blev tillåtet för lantarbetare att gå med i fackföreningar och politiska partier, det vill säga organisationer som verkade för att lantarbetarna skulle få rätt till en viss lön och arbetstid. Oscar var aktivisten som åstadkom politisk förändring, fast från riksdagens talarstol.

2016 bestämde Kungsängens kommun att de skulle riva  Oscar Sjölanders gamla hus Villa Skoga. Några historieintresserade invånare bildade då en ny aktivistgrupp: “Bevara Villa Skoga”. De skrev insändare till lokaltidningarna, bildade Facebookgrupper och gjorde namninsamlingar. Det fick kommunen att ändra sitt beslut, och än idag står Villa Skoga kvar.  Precis som på Oscar Sjölanders tid så gick några få personer ihop i grupp och engagerade sig för att påverka samhället och framtiden.

Ofta behövs många människor för att få till en förändring. Men ibland kan en eller ett fåtal personer ändra samhällets inriktning. Ofta krävs då stark övertygelse, envishet, tur och förmågan att få med sig andra

Bli kommunist eller utvandra

Sven Linderot och de strejkande arbetarna

Sven Linderot hade arbetat i olika glasbruk sedan han var 11 år. Han står mitt i bilden till höger, i bakre raden, rakt under den höga skorstenen. Bilden är tagen på glasbruket i Nynäshamn där Sven var med och ordnade en strejk 1912.

Nynäshamns glasbruk

Glasbruket tillverkade dricksglas och glödlampor. Idag finns inga spår kvar av byggnaderna på bilden som låg i det område där oljeraffinaderiet Nynas AB ligger idag. Sven var glasblåsare och hade flyttat hit från Östergötland när han var 18 år. Bilden är tagen bara några år senare. Då hade Sven gått med i Nynäshamns socialdemokratiska ungdomsorganisation och i den lokala fackföreningen. 

1912 strejkade glasblåsarna för bättre arbetsvillkor

På den här tiden fanns inga regler för hur långa arbetsdagarna skulle vara. Söndagarna var lediga men alla andra dagar kunde arbetarna tvingas att jobba 14 timmar per dag. Lönerna räckte till mat och enkelt boende men inte till mycket mer. Arbetsmiljön var farlig och det fanns ingen pension för den som blev så gammal att hen inte kunde arbeta mer. Arbetarna hade inte mycket att säga till om. Deras enda chans att påverka var att gå ihop och vägra arbeta för att tvinga fabriksägarna att gå med på några av deras förslag. 

1912 startade en strejk som varade i sju månader. Det slutade med att Sven Linderot och de 10 andra glasblåsarna som hade varit med och strejkat fick sparken från glasbruket. Men inte nog med det, de fick inte heller arbeta på något annat glasbruk i Sverige. 

Hur gick det sedan?

Åtta av de avskedade på glasbruket utvandrade till Amerika och två till Tyskland. Men Sven Linderot stannade i Sverige. Han sålde symaskiner men fortsatte också kämpa för att arbetares villkor. Han blev senare ordförande för Sveriges kommunistiska parti, arbetade som journalist och satt i riksdagen 1939-1949. Partiet bytte namn till Vänsterpartiet kommunisterna 1967 och heter idag bara Vänsterpartiet.

Frisk vilja utan sprit och superi

Årsberättelse från 1905

År 1905 skriver sekreteraren i Frisk vilja i Nynäshamn ett kort protokoll och summerar föreningens första år. Det har funnits en del svårigheter men intresset är stort och samarbetet gott. Frisk Vilja kommer ”nog att i framtiden betydligt höja sig öfver sin nuvarande nivå.” Om du lyckas läsa den handskrivna årsberättelsen får du se hur människor engagerade sig för att förbättra samhället för mer än 100 år sedan.  

Nykterhetsrörelsen vill förbättra samhället

I början av 1900-talet var Sverige ett fattigt land. Samtidigt pågick industrialiseringen som gjorde att några fick det mycket bättre. Hoppet växte om en ljusare framtid. Men skillnaderna mellan rika och fattiga växte också. Det blev vanligt att människor bildade föreningar där man arbetade tillsammans för att förbättra samhället. 

Alkoholism var ett samhällsproblem som drabbade många. Nykterhetsrörelsen engagerade  människor som ville förbjuda alkohol. Många människor drack brännvin varje dag. Det förekom att arbetare fick sprit som lön istället för pengar. Många tyckte att alkohol ledde till att vanliga hyggliga människor förändrades, blev våldsamma eller inte kunde arbeta. De såg också alkoholberoende som ett hinder för demokratin. Om människor blev nyktra så skulle de fokusera på att förbättra sina liv istället för att dränka sina sorger i sprit.

Logerna ordnar aktiviteter för helnyktra

En ”loge” var ett annat namn för en nykterhetsklubb och i Nynäshamn bildades flera sådana. Årsberättelsen berättar om logen “Frisk Vilja” men det fanns också en loge som hette “God Wilja”. Fotot här är taget i samband med en basar som God Wilja ordnade år 1915. Alla logerna lockade med olika aktiviteter som ett alternativ till krogliv och supande. För att vara med i en loge var du tvungen att lova att vara helt nykter. 

I årsberättelsen från 1905 kan vi läsa att Frisk Vilja har gått från 11 till 55 medlemmar. Nya medlemmar har strömmat till men samtidigt har 19 personer strukits på grund av löftesbrott. Anledningen var säkert att de hade brutit mot sina nykterhetslöften.

Statarna – landsbygdens arbetarklass demonstrerar och strejkar

Jo, under 1900-talets första årtionden så följde demonstrationer och strejker på varandra. Det var en orolig tid i Sveriges historia. Nya arbetstillfällen uppstod i fabriker och företag. Allt färre livnärde sig som jordbrukare på landsbygden där det fanns allt färre jobb och där lönerna var extremt små.

En del fick det bättre ställt, men i stort sett så var Sverige ett fattigt land. Arbetare i städerna och på landsbygden krävde ökade rättigheter och högre löner. I Kungsängen rustade statarna för strejk för att få bättre arbetsvillkor. Men vilka var statarna egentligen?

Demonstrationer och strejker på landsbygden

I Upplands-Bro, där Kungsängen ligger, strejkade statarna första gången 1919. Strejken leddes av folkskolläraren och riksdagsledamoten Oscar Sjölander. Den blev en stor framgång för statarna som genom strejken lyckades höja sina löner ordentligt. Sex år senare, 1925, så uppstod ännu en gång konflikt mellan herrgårdsägarna och statarna i Uppland. Som du ser på affischen så kallade lantarbetarnas fackförbund till demonstration och kamratfest i Kungsängen den 7 juni. Det blev upptakten till nästa stora strejk: Skördestrejken, sensommaren 1925. Till demonstrationen var försvarsministern och jordbruksministern, som båda var socialdemokrater, inbjudna för att tala. “Stora festanordningar äro vidtagna – flera basarnöjen”, står det på plakatet. Självförtroendet och förhoppningarna är stora om att framgången från 1919 ska återupprepas. Men strejken 1925 gav inte samma resultat.

Kvinnokamp i Täby

Fotografiet är taget 1936 – och det är riksdagsval i Sverige det året. På bilden syns socialdemokratiska kvinnor från Viggbyholm och trakten omkring.  De håller upp en fana och på lastbilsflaket sitter valaffischer. Det var vanligt med lokala politiska kvinnoföreningar. Kvinnoföreningarna var aktiva både i samband med riksdagsval och mellan valen.

1921 införde Sverige allmän och lika rösträtt. Män och kvinnor röstade för första gången på lika villkor. Men de socialdemokratiska kvinnorna på lastbilsflaket var inte nöjda. De kämpade för fler samhällsförändringar, som ännu inte hade ägt rum.

“Arbete åt alla – ökad köpkraft” stod på Socialdemokraternas valaffischer

Affischerna på lastbilen berättar om Socialdemokraternas politik 1936. Ett av budskapet lyder: ”Arbete åt alla – ökad köpkraft”. Socialdemokraterna ville att staten skulle få fler att börja förvärvsarbeta och tjäna pengar, både kvinnor och män. Ju fler människor som tjänade pengar, desto fler konsumerade och betalade skatt. Skatten behövdes för att finansiera till exempel  barnbidrag och höjda pensioner, det vill säga sociala reformer som Socialdemokraterna ville genomföra.

Socialdemokraterna ville också att staten skulle göra mer för att höja standarden i landets bostäder, och minska trångboddheten. Många arbetarhem var dragiga och orenoverade. Bostadsstandarden var väldigt låg för de flesta arbetare, barnfamiljer och gamla. För de socialdemokratiska kvinnorna var detta en huvudfråga eftersom de ofta tillbringade mer tid i hemmet än vad männen gjorde. Hemmet betraktades vid den här tiden som kvinnans huvudansvar, snarare än mannens.

Politiskt engagemang igår, idag och imorgon

De flesta politiska partierna i riksdagen har särskilda kvinnoförbund än idag, men de hade fler engagerade medlemmar på 1930-talet, när bilden togs. En förklaring är att kvinnors och mäns förutsättningar att skapa och påverka sina liv då var mer olika då än vad de är idag. Kvinnlig rösträtt var fortfarande ganska nytt, men med rösträttskampen bakom sig var det tydligt för många kvinnor att det fanns fler rättigheter att kämpa för. I rutan här bredvid ser du en sammanfattning av de viktigaste sakerna

Aktionsgrupp räddar Täbys natur

I slutet av 1970-talet bildades en grupp med namnet ”Aktion Rönningesjön”. Gruppen bestod av olika föreningar i Täby som protesterade mot kommunens planer på att nya vägar och bostadsområden. På kartan ser du de tre förslag till den nya Lötvägen och bostadsområdet Löt. I maj 1979 bjöd gruppen in alla som ville protestera till en marsch genom området.

Politiskt eller opolitiskt?

Den gula affischen poängterar att ”Manifestationen är helt opolitisk!”. Det betydde att alla var välkomna att protestera, oavsett vilket parti de röstade på. Räddandet av skogen var en fråga som kunde förena människor från olika partier och med olika ideologier. Men det går också att säga att det här är politik, om man med politik menar att påverka. I den svenska demokratin måste kommunerna tala om i förväg för invånarna vilka planer som finns för kommunens utveckling, så att invånarna ska kunna påverka planerna, även när det inte är val.

Rönningesjön är ett tecken på demokrati

Om du har promenerat mycket i vid Rönningesjön så vet du kanske redan hur det gick med planerna. Protesterna ledde till att bostadsområdet Löt aldrig byggdes. Det är ett exempel på hur invånarna i en kommun kan påverka politiken och samhällsutvecklingen ifall många tycker lika och visar det.

Täbys befolkning ökar

Täby och andra delar av Storstockholm har växt under stora delar av 1900-talet. Människor vill bo i eller nära stora städer där det finns jobb. Täby hade nyss varit landsbygd men blev mer och mer en del av staden på 1970-talet. 

En annan affisch som kunde ses på anslagstavlor i Täby vid samma tid lockade till en utfrågning av kommunalråd från Täby. Hur många invånare tål Täbys natur? Många Täbybor var oroliga för att kommunens byggande skulle förstöra deras naturområden. Diagrammet ger en bild av folkökningen före 70-talets protester men också av hur det gått sedan.