Uselt boende på Ekebyhov

Om du hade levt förr Ekerö

Om du hade bott på Ekebyhovs herrgård på 1940-talet så hade du kunnat strosa runt i slottsparken, ta ett äpple från din egna äppelodling och luta dig tillbaka i din stora sal för att beundra takmålningarna. Om du i stället hade varit anställd på Ekebyhov och bott i arbetarbostäderna på gården så hade ditt liv varit långt mycket tuffare. Du hade till exempel kunnat vakna om morgnarna och haft 5 grader varmt inomhus. Det är samma temperatur som i ett modernt kylskåp. Häng med så får du höra om Olov Lindström och hans gravida fru som försökte få det bättre hemma.

Svartvitt foto av två vita hus.

Ekbacken vid Ekebyhov.

Låg boendestandard

Året var 1947 när hälsovårdsnämnden på Ekerö fick in en anmälan om en enrumslägenhet på 32 kvadrat som tillhörde herrgården Ekebyhov. I ettan bodde paret Lindström och de skulle enligt anmälan ha det väldigt golvkallt med kyligt drag från otäta fönster och dörrar.

På 1940-talet var det fortfarande dåligt ställt med den svenska boendestandarden. Man hade börjat bygga nya hus med bekvämare lägenheter men 1945 hade bara en tredjedel av befolkningen tillgång till badrum eller dusch inne i sin lägenhet. Ungefär var tionde person hade kylskåp, resten fick ha maten i skafferier. Bara hälften av lägenheterna hade centralvärme. De som inte hade det, som paret Lindström, fick elda med ved inomhus i öppen spis eller kamin. Många familjer bodde under den här tiden väldigt trångt i ettor. Gasspisar och varmvatten var modernt, de flesta fick nöja sin med en vedeldad spis och bara kallvatten.

Varför klagade Lindströms?

Många hade alltså dåliga bostäder på den här tiden men det började komma regler för boendestandarden. Ingen skulle behöva ha det så uselt som paret Lindström, som hade utomhustemperatur inomhus. I deras fall var chefen och hyresvärden samma person (herrgårdens ägare) och det kan man tänka sig att gjorde dem försiktiga med att gnälla i onödan. Hyresvärden hade väldigt stor makt över deras liv eftersom både inkomst och bostad låg i hennes händer.

I dokumenten här till intill kan du se vad vi vet om historien med Lindströms boende:

1. De har först klagat till Svenska lantarbetares förbund som skickat en anmälan till Hälsovårdsnämnden för att herrgårdens ägare ska ordna problemen i Lindströms lägenhet.

2. Hälsovårdsnämnden har därefter meddelat Ekebyhovs ägare Sigrid Ihre om problemen så hon fick chans att lösa det.

3. I nästa steg har Hälsovårdsnämnden undersökt bostaden och sett att den har stora brister: Kaminen är trasig, inomhustemperaturen är bara 5-6 grader under kalla dagar, fönster och dörrar är otäta och att det kommer det upp fukt genom golvet från husgrunden.

4. Ett halvår senare svarar Sigrid Ihre med ett kortfattat brev att bostaden blev utarrenderad (betyder ungefär uthyrd) till en annan person sju år tidigare och att lägenheten då inspekterades. Hon tycker att den är ok för flera år framöver.

Det låter kanske lite invecklat men kort sagt verkar adelsdamen Sigrid inte vara på väg att hjälpa till med någon renovering.

Vad källorna inte berättar

Hur konflikten slutade finns inte dokumenterat. Bestraffades paret Lindström för att de klagat? Fick adelsdamen Sigrid lov att renovera efter Hälsovårdsnämndens inspektion? Behövde paret Lindström, som väntade barn under inspektionen, ha sin lilla bebis lekandes på ett iskallt golv? Även om frågorna är många så ger de sparade källorna oss en spännande inblick i hur det kunde vara att bo på Ekebyhov för herrgårdens arbetare.

Hur hade ditt liv sett ut om du hade levt förr på Ekebyhov? Tyvärr är det statistiskt mer troligt att du haft det som Lindströms än som Sigrid.

Vilka var Hälsovårdsnämnden?

Hälsovårdsnämnden var en myndighet som fanns i varje kommun och det var deras uppgift att kontrollera invånarnas hälsa och sundhet. I den uppgiften ingick bland annat att inspektera bostäder.

Vad är centralvärme?

Centralvärme på 1940-talet innebar att det fanns en panncentral som låg nära lägenheterna där man eldade med olja. Det uppvärmda vattnet fördelades sen ut från panncentralen till lägenheternas element.

1. En anmälan kommer från Svenska lantarbetares förbund till Hälsovårdsnämnden.

2. Hälsovårdsnämnden skriver till Ekebyhovs ägare Sigrid om klagomålen på Lindströms bostad.

3. Rapporten från Hälsovårdsnämndens inspektion av Lindströms bostad.

4. Sigrids svar till Hälsovårdsnämnden.

Frågor om innehållet: lanskallan.kultur@regionstockholm.se
Publicerad: 2023-10-30
Uppdaterad: 2023-11-23

Fundera och samtala

  1. Vem hade störst makt att lösa problemet med bostaden på Ekebyhov tycker du?
  2. Vad berättar dokumenten om livet som lantarbetare?
  3. Hur stor möjlighet att påverka bostadssituationen hade hälsovårdsnämnden?
  4. Vad tror du hade hänt idag om en hyreslägenhet hade varit fuktig, dragig och saknat värme?

Testa dig själv

Starta quizet

Dagsverkstorpet Karlberg

Om du hade levt förr Tyresö
I en glänta i skogen i södra Tyresö ligger än idag den lilla stugan Karlberg. Hur hade ditt liv sett ut om du bott här som torpare på 1800-talet?

Torparfamiljens villkor

Familjen som bodde här ägde inte stugan, marken eller ladugården. Det gjorde det stora Tyresögodset. Familjen fick bo på torpet och använda marken ifall de ställde upp och jobbade ett visst antal dagar åt godsägaren. Det kallades att göra dagsverken.

Torparfamiljen hade egna djur att mata och mjölka och några små åkrar att odla på. De var ju tvungna att göra sin egen mat och kläder. Om de hann, för det var mycket de skulle göra för godsägaren, enligt kontraktet som du ser här intill.

Om du var man

Alla på torpet, män, kvinnor och barn var tvungna att hjälpa till för att överleva och få bo kvar. Oftast krävdes det att det fanns en dräng eller piga, alltså en extra, ogift vuxen som hjälpte till mot mat och husrum. Det var mannen i familjen som skrev på kontraktet. I kontraktet står det att familjen fick njuta, bo och odla på torpet ostört så länge de uppfyllde en del krav, till exempel:

  • Dagsverken, alltså en hel dags arbete omkring 13 timmar på sommaren. Mannen skulle arbeta 104 dagar och ett hjon 66 dagar om året. Ett hjon, det kunde vara en dräng, torparens fru eller en son men det står också i kontraktet att om familjen skickade ett barn som inte kunde arbeta ordentligt så fick de inte ha kvar torpet.
  • Underhålla och renovera alla byggnader och stängsel.
  • Gräva diken, hålla ängarna öppna och gärna odla upp ny mark i närheten av torpet.
  • Underhålla vägarna i närheten.

Om du var kvinna

Redan före gryningen började arbetet med att mjölka. Sedan skulle du som kvinna ta hand om allt som hade med barn, mat och kläder att göra. Kläderna gjordes från grunden. Om familjen hade får så klippte hon ullen eller användes lin, ett sorts gräs som gjordes till trådar. Av dessa råvaror tillverkades trådar som sedan vävdes eller stickades. Det skulle räcka till alla familjens kläder. När djuren slaktades var det kvinnans uppgift att göra mat av allt, skölja tarmar, göra korv, mala inälvor och göra pölsa. Varje dag skulle torparhustrun skicka med mat till sin man och ett hjon. Samtidigt var det inte ovanligt att ha 4-5 barn att ta hand om hela dagarna. Barn som gick i skolan skulle också ha med sig mat.

Sofia Wilhelmina bodde på torpet. År 1881 föll hennes man ner från ett träd och dog, 48 år gammal. Men Sofia Wilhelmina kämpade vidare med allt arbete och lyckades bo kvar på torpet. Hon hade hjälp av sina fem barn.

Kontraktet talade om vad som gällde för dagsverkstorpet Karlberg.

Innan det fanns kylskåp var jordkällaren bästa stället att förvara mat svalt.
Frågor om innehållet: lanskallan.kultur@regionstockholm.se
Publicerad: 2023-10-27
Uppdaterad: 2023-11-22

Fundera och samtala

  1. Var villkoren i kontraktet rättvisa tycker du?
  2. Vems rättigheter tar upp störst plats i kontraktet?
  3. Vilka är de tre största skillnaderna mellan torparfamiljens och din egen familjs sätt att försörja sig?

Quiz om Karlbergstorpet

Starta quizet

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att se det, ange ditt lösenord nedan:

Anna skötte Ältas telefonväxel

Om du hade levt förr Nacka
Du vill få tag på din kompis så du ringer, eller telefonerar som du hade sagt om du hade levt år 1925. Så här gick det till att ringa förr.

Att telefonera

Först lyfter du luren och sedan drar du runt veven några varv. Då svarar en telefonist. Om du hade bott i Älta så hade du fått prata med Anna Lidqvist. Det är henne du ser på bilden. Du berättar vilken station du vill ringa till och vilket nummer. Anna kopplar, vevar på en vev och säger sedan ”påringt”.

Förhoppningsvis har du frågat dina föräldrar om lov att telefonera. Det är inte säkert att du får lov att ringa om det inte är väldigt viktigt. Varje samtal kostar pengar. Ett rikssamtal är riktigt dyrt. Dessutom blir linjen upptagen så ingen kan ringa hem till er.

Kopplade samtal åt grannarna

Telefonväxeln på bilden fanns hemma hos Anna på Solvägen 1 i Hedvigslund. Antagligen fick hon hjälp av andra personer i hushållet att sköta telefonväxeln men på nätterna sov familjen, så då gick det inte att ringa.

Anna hade nog bra koll på Ältaborna. Hon kopplade ju sina grannars samtal. En del passade på att berätta när de skulle åka till stan eller förklara varför de bokade tid hos läkaren. Anna och andra telefonister kunde också lyssna på alla samtal. Du och din kompis ville nog inte prata om vad som helst. Anna kunde lyssna för att kolla om samtalet var slut och redo att kopplas ner, eller så avslutade du genom att dra runt veven igen.

Arbeta som telefonist

Om du var kvinna så kunde du själv få arbete i en telefonväxel. Alla telefonister var nämligen kvinnor. Du var tvungen att ha ett bra uttal och en tydlig röst, men du fick inte vara kort. En del propphål i växelborden satt högt upp. Före 1933 kunde du också bli av med jobbet om du gifte dig. Många såg telefonistjobbet som ett sätt att tjäna lite extra pengar för unga ogifta flickor. En gift kvinna skulle leva på sin mans lön och ta hand om hemmet. Därför dröjde det till 1939 innan det kom en lag som gjorde det förbjudet att avskeda en kvinna på grund av giftermål.

Ältas telefonväxel var inte så stor på 1920-talet så Anna kunde kanske ta det lugnt ibland om hon samtidigt passade växeln. På större stationer satt flera telefonister och kopplade samtal i högt tempo. Arbetet kunde då vara mycket stressigt och enformigt. Telefonisterna fick bara ta en kort paus för att gå på toaletten, om de bad om lov först.

Maskinerna blev automatiska

Ungefär när fotot är taget, år 1925, började automatiska telefonväxlar ta telefonisternas plats. Men inte förrän 1972 kopplades den sista manuella växeln bort. Många tyckte att det var krångligt att minnas telefonnummer med fler än två eller tre siffror. Allt fler skaffade telefon. Utan de automatiska växlarna så hade inte telefonisterna räckt till. Då skulle halva Sveriges befolkning behövt arbeta som telefonister och koppla samtal till den andra halvan.

Ett svartvitt fotografi av en kvinna i rutig klänning sitter vid en gammaldags telefonväxel som står i ett rum med småblommiga tapeter.

Anna Lindqvist i Älta.

Det svenska företaget Ericsson tillverkade den här telefonen som kallades ”taxen” och såldes i hela världen. Det var den första telefonen där mikrofonen och hörtelefonen satt ihop. Foto: Holger.Ellgaard CC BY-SA
Fakta om telefonister
  • Under 90 år mellan 1880 och 1972 arbetade tusentals kvinnor som telefonister.
  • Telefonister hade tystnadsplikt. Att avlyssna andras samtal eller läsa andras post är brottsligt, för telefonister och brevbärare och andra.
  • Ett tag fanns en regel om att telefonisterna inte fick jobba mer än fem år. Jobbet var för hårt. Om de inte lyckats få ett lugnare arbete på den tiden fick de sluta.
  • Snörflickor, kopplerskor eller nummerflickor, var olika smeknamn på telefonisterna.

Tack till Anders Lindeberg-Lindvet på Tekniska Museet som bidragit med expertkunskap till artikeln.

Frågor om innehållet: lanskallan.kultur@regionstockholm.se
Publicerad: 2023-09-08
Uppdaterad: 2023-09-21

Fundera och samtala

  1. Vilka andra arbeten känner du till där bara kvinnor eller bara män arbetar (idag eller förr)?
  2. Vilka orsaker kan det ha funnits till att bara kvinnor anställdes som telefonister?
  3. På vilket sätt skulle ditt liv vara annorlunda om telefoner fungerade som för 100 år sedan?

Fattade du texten?

Testa dig själv!

Starta quizet

Spännande källor från Nacka kommun

Biografens fasad har en undre del som är inskjuten och en övre del som är en stor, vit slät yta med texten CEYLON i högra hörnet.
Nacka 1960
Foto taget ovanifrån som visar en sångare och en ackompanjatör vid piano samt två violinister omgivna av arbetare i en fabrik. På ett plakat står "Musikens vecka 2-9 mars 1947".
Nacka 1947
Ett hus med torn på ett berg.
Nacka 1910 – 1921
Ett hundratal män står uppställda på skeppsvarvets. Ett tjugotal pojkar sitter i skräddarställning längst fram. I bakgrunden syns byggnadsställningar av trä och havet.
Nacka 1895
Barn och kvinnor på ett torg med planteringar och bänkar. I bakgrundens syns tre trähus, ett ligger på en kulle och har fyra våningar och ett torn. De andra ligger mot gatan i torgets fond. Det ena huset har fyra garageportar mot vägen och det andra har en skylt där det står "skor" och "läder".
Nacka 1958
Ett suddigt svartvitt foto visar två kvinnor som sitter med hörlurar framför en vägg med sladdar och kontakter - telefonväxeln.
Nacka 1937
Ett svartvitt foto av en buss. En man och en kvinna står bredvid bussen, på främre stänkskärmen står en liten flicka och på motorhuven en schäferhund.
Nacka 1924
Nacka 1920 – 1925

Barnhemmets packlista

Om du hade levt förr Täby
Äger du någon lumberjacka, benkläder eller inneskodon? Om du hade varit barn 1952 så hade du kanske behövt just de plaggen. Det var vanliga kläder på 50-talet, ungefär som hoodies, keps och sneakers är idag.

Barnhemmet Gribbylund

På fotot ser du Gribbylunds gård i Täby som var ett barnhem mellan år 1948 och 1955. Från Gribbylund finns en lista sparad som visar vilken utrustning barnen skulle packa i väskan och ha med sig när de flyttade in. När vi läser listan idag kan vi se hur klädmodet har förändrats och en del plagg kanske vi aldrig ens har hört talas om.

Vad är en rimlig basgarderob?

Vilka klädesplagg som anses nödvändiga och användbara har förändrats med tiden. I packlistan kan vi se att gossar 8-15 år bland annat ska packa en kostym, två par golfbyxor och två slipovers men bara tre par kalsonger.

Idag kan det verka konstigt att ens äga en kostym som ofta är ett dyrt festplagg om man samtidigt inte har mer än några få par underkläder men på den tiden som packlistan skrevs var kostymen vanligare. Och är det klokt att bara packa golfbyxor (en sorts kortbyxa) om man inte har med sig några andra byxor alls förutom kostym och pyjamas? Ja på 1950-talet var det faktiskt helt rimligt eftersom pojkar fick bära knäbyxor med långa stickade strumpor året om. Vanliga långbyxor började man använda först när man räknades som vuxen. 

Fattigdom och vanvård

Packlistan kan ge bilden av att barnen som flyttade in på Gribbylund hade många saker. I själva verket var många fattiga och vanvårdade och hade nästan ingenting. Packlistan finns sparad i Regionarkivet tillsammans med ett protokoll där de styrande i landstinget (det som idag heter Region Stockholm) diskuterade vem som skulle betala för barnhemsbarnens kläder.

I efterhand har det framkommit att många av de barn som vistades på barnhem i Sverige hade det väldigt svårt. Staten samlade in berättelser för att kartlägga problemet på 2010-talet och man kunde då slå fast att många av barnen som bott på svenska barnhem/fosterhem under 1900-talet hade utsatts för fysiskt våld eller sexuella övergrepp under vistelsen. Våldet barnen hade utsatts för var så pass grovt att flera fick skadestånd utbetalda av Svenska staten. 

Synen på barn förändras

Vuxna förr fokuserade mycket på att barnen skulle vara hela och rena. De tänkte att mycket disciplin lärde barn att lyda och bli redo för vuxenlivet. Nuförtiden finns det mer kunskap om barns behov och idag vet man hur viktigt det är att känna trygghet, kärlek och få uppmuntran för att utvecklas bra. Vi lär oss hela tiden mer om människors behov och kanske kommer framtidens barn tycka att sättet vi lever på idag också är orättvist och omodernt.

ett svartvitt foto av en ljus mangårdsbyggnad med två flyglar.

Gribbylunds gård år 1950.

Listan visar hur mycket kläder varje barn som ska flytta in på barnhemmet ska få med sig.

Barnhem
Fakta

Barnhem och barnhus har funnits länge i Sverige. De fanns från 1600-talet fram till 1980. På ett barnhem bodde barn som inte hade någon vuxen som kunde ta hand om dem. Föräldrarna kan ha varit fattiga, sjuka, missbrukare eller döda.

 

Det hände också att barn placerades på barnhem även om en förälder var emot det. Till exempel fick många ensamma mammor lämna bort sina barn. Det fanns en stark norm i samhället att en familj skulle ha en mamma och en pappa. De flesta tyckte att att det var viktigare för en kvinna att hitta en ny man än att behålla sitt barn. 

 

Över 100 000 personer har bott på barnhem i Sverige bara mellan 1950 och 1980.  

Frågor om innehållet: lanskallan.kultur@regionstockholm.se
Publicerad: 2023-08-18
Uppdaterad: 2023-11-20

Fundera och samtala

  1. Hur skiljer sig innehållet i din garderob från barnhemsbarnens?
  2. Vad vet du sedan tidigare om skillnaden mellan att vara barn förr och idag.
  3. Vad kan utrustningslistan säga om hur barn på barnhem hade det på 1950-talet?

Testa dig själv

Starta quizet

Källor från Täby

svartvitt foto av tjugotvå män uppställda framför brädhögar.
Täby 1910
Svartvit bild med två kvinnor i ljusa klänningar som står på en äng. Ett tåg drivet av ett ånglok passerar kvinnorna på nära håll.
Täby 1910
Reklam för att köpa villa tomter i Viggbyholm, 1922.
Täby 1938
Affisch för manifestation mot byggandet av Lötstaden
Täby 1979
Affisch med inbjudan till diskussion om hur många invånare Täby tål 1979
Täby 1979
Reklam för att köpa tomter i Viggbyholm, Täby 1922
Täby 1922