Livet i Fisksätra under 1500 år

Den äldsta källan om Fisksätra

Det äldsta dokument där namnet Fisksätra finns med är från 1562. Det fanns bara en bostad i Fisksätra och den tillhörde Erstaviks gård som ägde den. I dokumentet står att den som bodde på Fisksätra och använde marken där skulle betala en avgift till Erstaviks ägare Hans Kyle. Avgiften bestod av lite pengar, ett får, två höns, tio ägg, åtta timmerstockar, sex lass ved och sex dagars arbete.

Åkrarna och ängarna vid Fisksätra var nog ganska små. Annars hade Hans Kyle säkert krävt att få lite säd, smör eller att få låta sina hästar beta vid Fisksätra. Sådana villkor var vanliga på den här tiden. Fisksätra hade antagligen inte plats för kor och hästar. De hade får och höns och säkert fick de fiska för att maten skulle räcka. Fisket kan också ha varit ett sätt att få in pengarna till avgiften. På kullarna där radhus och småhus ligger idag vallade fisksätraborna på femtonhundratalet sina får och hämtade ved.

Fisksätra på vikingatiden

Den äldsta skriftliga källan om Fisksätra är från 1562, men platsen har använts ännu längre – hur länge? Ordet ”sätra” som finns med i namnet kan ge en ledtråd som tar oss ända tillbaka till vikingatiden.  

Människorna under vikingatiden kallade en äng i skogen som låg en bit ifrån gården för en säter. Fisksätra var alltså ett ställe där bönderna på någon närliggande gård samlade in ängsgräs som mat till djuren under vintern. Fisksätras namn är alltså från vikingatiden, men det är inte säkert att någon bodde här då.

Vad som är säkert är att de begravde sina döda på Fisksätern. När höghusen byggdes så undersökte arkeologer två gravar. I dem fanns rester av krukor och brända ben. Det kan ha varit människorna som bodde på någon av gårdarna i närheten, Lännersta eller Drevinge som använde fisksätern både för att skaffa mat och som begravningsplats. Bönderna använde i alla fall det gamla sättet att bränna de döda. När kristendomen tog över efter asatron så började människor istället begrava kropparna hela.

Fisksätra på medeltiden

I början av medeltiden blev det förbjudet att ha trälar (slavar). Ett sätt att frige trälar var att ge dem en säter som torp. Ofta var det svårt att klara sig på det som gick att odla på sätern. Därför fortsatte de frigivna trälarna att vara beroende av sina gamla herrar. Det kunde vara en fördel för gårdarnas ägare som fortsatte att få nytta av arbetskraften. Kanske var det någon före detta slav som fick lov att använda marken i Fisksätra och byggde det första torpet där.

När Sverige blev kristet skulle alla gå i kyrkan. Torparna i Fisksätra tillhörde då Brännkyrka socken och behövde åka ända till Brännkyrka kyrka, som ligger nära Älvsjö station, mer än 16 kilometer bort.

Krig och svält under 1700-talet

Livet i Fisksätra var nog inte så lätt. Källor från början av 1700-talet berättar att fisksätraborna Matts Mårtensson och Matts Johansson flera gånger fick hjälp av kyrkans fattigkassa. På den tiden hade fisksätraborna lite närmare till kyrkan. De gick då på gudstjänst i Erstaviks gårdskapell.

På bilden överst i den här texten ser du Fisksätra gård innan den revs, år 1967. Stadsplanerarna bestämde att den stod i vägen när höghusen skulle byggas. Huset var då 250 år gammalt. Vi vet det eftersom det äldre torpet brändes ner i den stora rysshärjningen år 1719. Då terroriserade ryska fartyg stora delar av Sveriges kust och brände byar och gårdar. Ryssarna nådde aldrig Stockholm men Fisksätra var ett av de närmaste ställena som de förstörde.

Ångbåtar och tåg under industrialiseringen

Ända fram till 1800-talet fanns bara ett bostadshus i Fisksätra. När ångbåtstrafiken började gå förbi här så blev husen fler. Stockholmarna började skaffa sommarhus. På Fisksätra holme byggde Carl J A Haglund några små sommarstugor som han hyrde ut. Holmen hade då ingen bro, utan sommargästerna kom med ångbåten från Stockholm.

När järnvägen till Saltsjöbaden invigdes år 1893 fick Fisksätra en liten hållplats och senare fler hus. Ett av husen kallades Lännbo. Namnet lever vidare i bostadsområdet Lännbohöjden från 2016. Villa Caprifol är det äldsta huset i Fisksätra. Det är det enda huset som finns kvar från tiden före järnvägen.

Industrialiseringen påverkade Fisksätra både genom ångbåtarna och genom järnvägen. År 1919 grundades också Fisksätra båtvarv. De tillverkade bland annat en plastbåt – ”Fidra” som har gett Fidravägen sitt namn.

På flygbilden från år 1963 ser du hur Fisksätra såg ut innan det förvandlades till förort. Ingen kämpade längre för att försörja sig på fiske och de små åkrarna. Maten kom från större jordbruk längre bort och marken användes i stället som motocrossbana.

Det moderna Fisksätra

Om någon hade berättat för dem som bott i Fisksätra i äldre tider att den lilla skogsängen skulle vara full av människor i stora hus, hur skulle de ha reagerat? Hade de kunnat tro att ingen av dessa människor skulle fiska eller arbeta med jorden för att få sin mat? Hade de hellre velat leva i vår tid?