Arbetarbarnens nöjen i Jungfrusund

Industrialisering Om du hade levt förr Ekerö
Alla barn som levt före dig hade noll minuter skärmtid om dagen. För hundra år sedan fanns inte ens radio. Om du bodde i ett hem med några böcker så kunde du läsa dem när det var ljust. Men vad hade du hittat på mer?

Jungfrusund på Ekerö

Pojkarna på bilden badar vid varvet i Jungfrusund. Vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns där några industrier och många av arbetarna bodde här med hela sina familjer. Pojkarna använder en kran som var tillför att bygga båtar som hopptorn. Idag skulle det säkert vara strängt förbjudet men på den här tiden var kontrollen inte lika stor.

Bus och rackartyg

Sten Johansson flyttade hit när han var 15 år. Han var tillräckligt gammal för att arbeta i sågverket men inte äldre än pojkarna på bilden. Han berättar att ett av nöjena var att reta upp den argsinte smeden. Barnen stod utanför smedjan och retades med smeden genom fönstret. Vid ett tillfälle blev smeden så arg att han kastade sin slägga genom rutan så att glaset yrde.

Men smeden hämnades på ett annat sätt också. Det var smeden fungerade som frisör i för gubbar och ungar i Jungfrusund. Sten Johansson berättar att när det var hans tur att gå och klippa sig så snaggade smeden halva hans huvud. Sedan sa han att han inte hade tid mer. Sten fick gå hela dagen med en halv frisyr. Det tyckte han var pinsamt. Det dröjde till kvällen innan smeden klippte klart.

Hittade på egna nöjen

Så här berättar Sten om vad som fanns att göra som barn i Jungfrusund:

Nöjeslivet fick man för det mesta skapa själv. Det blev bio någon gång i Träkvista Folkets hus, Blåbandsmöten och religiösa stugmöten. Det var bryggdans på sommaren, skridskoåkning på vintern, för att inte tala om jumpning på vårisarna. Populärt skoj var förstås att spela hartsfiol för en och annan argsint gubbe samt skrämma slag på flickor och småungar med ett och annat original som kom och gick på trakten. Tokiga Svensson var en och sotar Jerker med sin enmediga spark och avigvända ekorrpäls – dem var vi livrädda för.

Citat från ”Något om gamla tiden på Jungfrusund av Sten Johansson, Ekerö-Munsö hembygsförening.

Läs mer i rutan här intill om de nöjen som Sten och hans kompisar ägnade sig åt.

Svartvitt foto av elva pojkar i badbyxor som klättrar på en kran intill vattnet.

En av varvets kranar fungerade som hopptorn omkring år 1920.

Nöjen

Bryggdans – Ett vanligt nöje på somrarna var att dansa. För att få musik behövdes en orkester. Det var det vanligaste fram till 1970-talet när disko (dans till skivor) slog igenom. Bryggor var lämpliga platser med sina platta ytor och goda kommunikationer.

 

Husmöten – På 1800-talet förlorade kyrkan sitt monopol på religionen. Människor började träffas hemma för att läsa bibeln, be och samtala. Det var en del av det som kallas väckelserörelsen.

 

Blåbandsmöten – Ett blått band runt armen användes som symbol för medlemmar i en kristen rörelse som arbetade för nykterhet. Blåbandsrörelsen var en del av två olika folkrörelser, nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen.

 

Jumpning på isflak – Detta nöje gick ut på att hoppa (jumpa) mellan isflak på våren när isen började spricka. Passar bra för spänningssökare som inte är rädda för kallt vatten eller döden. Här kan du se på film hur det gick till. 

 

Hartsfiol – Ett bus som gick ut på att man band fast en fiskelina vid någons fönster och gned på det med en bit kåda (harts) så att det uppstod mystiska gnisslande ljud inne i huset.

Frågor om innehållet: lanskallan.kultur@regionstockholm.se
Publicerad: 2023-12-22
Uppdaterad: 2024-02-14

Fundera och samtala

  1. Tror du att barn gjorde mer eller mindre saker som vuxna inte gillade förr?
  2. Vad kan källan i texten säga om barns fritid i början av 1900-talet?
  3. Tycker du att Sten Johanssons berättelse säger något om hur relationerna mellan människor skiljer sig från idag?

Quiz om texten

Starta quizet

Fritidsfoton

Fyra kvinnor och en man i badkälder står i vattnet och två barn sitter på stranden.
Tyresö 1930
Nynäshamn 1915
Svartvitt foto av 10 personer , en hund och en cykel som står uppställda på och runt verandan på ett hus.
Nacka 1920 – 1929