Järnvägen gjorde Nynäs till en stad

Nynäs på 1800-talet

I slutet av 1800-talet var Nynäs varken en hamn eller en stad. Det var ett gods, alltså en stor gård med mycket mark. I det som är Nynäshamn idag bodde färre än 200 personer. Nästan alla jobbade med fiske eller jordbruk.

Flera olika godsägare på Nynäs gård hade försökt få till en järnväg mellan Nynäs och Stockholm. De visste att det var lättare för båtar att lägga till i Nynäs än i Stockholm. Nynäs hade nämligen en hamn med djupt vatten och inte så många små öar och grund. Det skulle vara lättare att lasta om varorna från skepp till tåg i Nynäshamn än att segla genom skärgården till Stockholm. Nynäshamn hade en fördel till. På vintrarna la sig inte isen lika ofta som i Stockholm. Med både hamn och järnväg vore det också lättare för godsägarna att tjäna pengar.

De som bestämde i Stockholm gillade inte idén lika mycket. De var nämligen oroliga för att inte få lika mycket jobb i sina hamnar.

Drömmarna och planerna på järnvägen startade omkring år 1850. Vid den tiden började många järnvägar i Sverige byggas. Men det tog nästan 50 år innan bygget av järnvägen mellan Nynäshamn och Stockholm startade.

Järnvägen blev klar 1901

År 1898 bildades ett bolag som skulle bygga järnvägen. Bolaget fick tillstånd att bygga spår hela vägen från hamnen, via Västerhaninge till Älvsjö. Arbetet startade 1898 och tre år senare, år 1901 var järnvägen klar för invigning. Tågen kunde då köra till Älvsjö. Där vände ångloken och vagnarna kopplades till andra lok som drog dem vidare på SJ’s spår till Liljeholmen sedan till Stockholms centralstation. Ingen av de två Årstabroarna fanns ännu. Landsvägen mellan Nynäshamn och Stockholm var 6 mil lång. Med tåget kunde du åka på två timmar och hinna tillbaka redan samma dag.

Semesterparadis eller industristad?

Samtidigt med järnvägen började man bygga en hamn, hotell, badhus, casino, en villastad och göra Nynäshamn till en semesterort. Det fanns planer på att starta en färjelinje till Sankt Petersburg i Ryssland men istället blev Gotland. Det är fortfarande till Nynäshamn som Stockholmarna åker för att ta båten till Gotland.

I början av 1900-talet växte fler kurorter fram i Sverige. Det var ställen som lockade rika personer med bad och frisk luft. De åkte dit på semester och bodde på hotell. Saltsjöbaden och Södertälje var sådana kurorter.

Planen att göra Nynäshamn till en kurort gick inte så bra. Badhuset stängde redan år 1917 och brann upp på 1930-talet. Hotellet gick i konkurs och blev sjukhus. Istället gick det bättre för industrin. År 1913 flyttade Telegrafverket sin tillverkning hit. Staden växte med fler invånare.

Det privata järnvägsbolaget ville hellre att Nynäshamn skulle utvecklas som villastad än industristad så de motarbetade industrierna. De höjde priset på frakt och försämrade servicen. Då skaffade telegrafverket ett eget skepp för att frakta varor till Stockholm. Till slut blev folk missnöjda med chefen för järnvägsbolaget. De tvingade honom att sluta och industrialiseringen i Nynäshamn kunde fortsatta. 1928 byggdes ett oljeraffinaderi, alltså en fabrik som gör bensin och andra varor av olja.

Befolkningen växte snabbt

I diagrammet här nedanför så ser du hur Nynäshamns befolkning har växt under åren. Innan det fanns maskiner, löpande band och datorer behövdes det massor av människor för att tillverka saker. Industrierna i Nynäshamn behövde folk som arbetade. Därför flyttade folk dit för att få ett jobb.

Järnvägen utvecklade Södertörn

Det var alltså järnvägen som satte fart på både turismen och industrialiseringen i Nynäshamn och gjorde att orten växte, fick nya invånare och blev en stad. Det var inte bara Nynäshamn utan hela Södertörn som förändrades av tåget. I tabellen från 1906 kan du se vilka stationen tåget stannade vid.