Skit i diket spred sjukdomar

Den 27 april 1920 bestämde Täby Hälsovårdsnämnd att alla hus i kommunen behövde fungerande, slutet avlopp. Diskvatten, kiss och bajs och allt annat som går att spola ned får inte hamna ute i naturen. Det måste fångas upp i en speciell avloppsbrunn på tomten. Senast den 15 maj, bara tre veckor senare, skulle alla husägare se till att avloppet inte ledde rakt ut i ett dike bara. Den som bröt mot de nya reglerna kunde få mellan 5 kronor och 1000 kronor i böter.

Risk för sjukdomar och epidemier

Det var förstås inte bra att smuts och skräp hamnade ute i naturen. Det ökade till exempel risken för att sjukdomar skulle spridas. Hälsovårdsnämnden var en del av kommunen som ansvarade för att hälsovård och hygien fungerade. Två månader innan hälsovårdsnämnden krävde att villaägarna skulle ordna sina avlopp, hade de kommit med ett annat meddelande:

Scharlakansfeber och difteri – smittsamma och dödliga sjukdomar – spreds i Täby. Den som blev sjuk skulle hållas isolerad, och alla nya sjukdomsfall skulle anmälas till hälsovårdsnämnden. Människor skulle undvika folksamlingar och undvika att barn från olika familjer lekte med varandra. Den som bröt mot de här reglerna kunde också få böter, mellan 5 och 1000 kronor. Precis som för avloppet.

Vad ser man från en lyftkran i Nacka?

Lambert skrev dagbok och körde kran

Lambert Wahlberg jobbade som kranförare. Traverskranen som han styrde satt fast på balkar uppe i taket på Dieselverkstaden i Sickla. Den kunde åka fram och tillbaka längs balken, men inte svänga.

Lambert Wahlberg såg en hel del från sin arbetsplats där uppe under taket, 20 meter upp i luften. Under de 39 år han jobbade som kranförare skrev han dagbok om sin vardag på Atlas Copcos monteringsfabrik i Dieselverkstaden och om sin fritid. 

Förändringar i samhället

I dagboken syns lite av de stora förändringarna i samhället under mitten av 1900-talet: När arbetsvillkoren blev bättre och människor fick bättre ekonomi var det många fler som hade råd att skaffa en egen bil till exempel. Nya stora bilvägar byggdes över hela landet. I Nacka drog bland annat Järlaleden fram:

Invid Planiavägen rasslar maskiner och i sikten över sjön med kyrkan i bakgrunden syns gråa stenvallar på vilka Järlaleden skall gå fram. En mudderskopa schaktar upp fet dy och lastbilar transporterar fram sprängsten som tippas av vid vägbankarnas slut. Ännu finns ett ca 10 m brett sund mellan dessa. [—]

Lambert Wahlberg

50 år på samma fabrik

Lambert Wahlberg arbetade på Dieselfabriken i Sickla under 50 år. Han började på fabriken 1928 när han var 15 år gammal. Under den stora finanskrisen på 1930-talet var han arbetslös och jobbade med annat i några år, men sedan fick han jobb på Atlas Copco igen. Lamberth Wahlberg arbetade både som borrare och svarvare på fabriken men de sista 39 åren jobbade han som förare av den stora traverskranen uppe i taket.

Nu & då vid fotostudion i Ektorp

Fotobutiken på Duvnäsvägen

På Duvnäsvägen 4 nära Ektorp centrum ligger det idag en fotoateljé. Här fanns det redan på en 1950-talet parfymaffär, frisersalong, möbelaffär och Nacka Foto. Fotografen som drev Nacka Foto då hette Eric Ericsson och han var också grundare till Nacka lokalhistoriska arkiv. Som du kan se på det nyare fotografiet finns det fortfarande en fotograf som arbetar i huset men de andra butikerna har under årens lopp försvunnit.

Grannar har kommit och gått

Även om bilderna visar ett hus som är sig likt har platsen förändrats mycket. Precis bredvid låg tidigare ett hus byggt i början av 1900-talet med en järnaffär och senare pizzeria. Det huset, som låg till höger just utanför bild, förstördes i en brand 2020 och behövde rivas. Utsikten från affären ändrades mycket också på 1970-talet då hela Ektorp centrum byggdes på andra sidan gatan.

Nu & då – Ceylonbiografen

Te gav namn åt biografen

Ceylon är en särskild sorts te och det är den som har gett biografen sitt namn. På Värmdövägen 115 fanns nämligen ett hus som kallades Ceylon-villan. Anledningen till att huset kallades så var att där bodde en sjökapten som importerade te från ön Ceylon, eller Sri Lanka som vi säger idag. Huset revs för att ge plats åt de moderna hus som byggdes runt Finntorps centrum i början av 1950-talet.

Biografdöden

Biografen i Finntorp öppnade under den tid då det fanns som allra flest biografer i Stockholm. Bara i innerstaden fanns det 110 stycken år 1943. Att gå på bio var det enda sättet att få se rörliga bilder. Men på 1960-talet skaffade fler och fler svenskar en TV och kunde se film och andra program hemma. Det ledde till att biograferna sålde färre biljetter och många fick lägga ner. Tidningarna kallade detta för biografdöden och den drabbade även Ceylon som stängde år 1968.

Nu & då i Västra hamnen på Landsort

Lotsarna på Landsort

Landsort är namnet på byn och fyren som ligger på ön Öja, söder om Nynäshamn. Söder om ön är det öppet hav. Här har människor fiskat sedan medeltiden. Båtar som seglade över Östersjön norrut mot Stockholm eller Södertälje behövde ofta hjälp för att hitta bland alla öar i Skärgården. Eftersom skärgården började här bestämde staten att det skulle finnas lotsar, alltså personer som hjälpte båtarna att hitta rätt väg.

Förr höll lotsarna utkik efter båtar som dök upp men idag får de fartyg som behöver hjälp ansöka om det långt i förväg via webben. De röda båtarna på det moderna fotot är lotsfartyg. Även om det finns kartor och GPS-utrustning så måste alla stora fartyg ta hjälp av en lots. Lotsen går då ombord på fartygen när det kör genom skärgården.

El, vatten och barn

Ser du de två små flickorna som leker precis vid vattnet till vänster i den äldre bilden? Förhoppningsvis har fotografen lite koll på dem, eller någon annan vuxen precis utanför bilden. Vädret är lite sämre när bilden 2016 tas men de flesta småbarn skulle nog bli tvingade att ha flytväst om de ska leka vid vattnet idag.

Teknikens utveckling syns överallt i bilderna. Båtarnas segel är borta. I masterna sitter istället utrustning för att sända och ta emot information. Vid bryggan till vänster sitter ett elskåp. På den äldre bilden saknar många båtar både segel och motor. Då fick någon ro med åror istället.

Båten närmast i bilden från 2016 står på en trailer, alltså en vagn som kan kopplas till en bil och köras upp på land. Men på slutet av 1800-talet fanns här faktiskt en järnväg som användes för att dra upp båtar och flytta dem mellan västra och östra hamnen. Det var ett sätt att rädda båtarna från att inte blåsa sönder i de hårda stormar som ofta blåser upp så här långt ut i skärgården.

Gerda Bergh kämpade utan att synas

Gerda vem?

Gerda föddes som Gerda Winkrans i Göteborg 1864. När hon var 26 år gifte hon sig med konstnären och museichefen Richard Bergh. Hon fick tre barn, bodde i villa i Storängen i Nacka och hade ett fritidshus i Tyresö. Idag har vi svårt att få reda på mycket om vem Gerda egentligen var, men genom en tavla och en tidningsnotis kan vi söka svaren.

Dödsrunan i tidningen berättar

Dagen efter hennes död skrev tidningen Dagens Nyheter en dödsruna över henne. Dödsrunor är en sorts hyllningsporträtt över någon som dött. Den som skriver dödsrunan lyfter alltså fram de allra finaste sidorna hos den döda. Dödsrunan berättar vilka Gerda Berghs bästa egenskaper var, och bra saker som hon hade gjort.

Dödsrunan berättar bland annat så här:

Allt var lagt till rätta för att han skulle kunna ge sitt bästa. Själv har hon aldrig framträtt för offentligheten. [—] Som en sann konstnärshustru tog hon konsekvenserna av att ingenting får stå i vägen för verket.

Gerda Bergh var alltså inte känd som något annat än Richard Berghs fru? Det här var ett ideal för gifta kvinnor vid den här tiden: Hennes uppgift var i första hand att stötta sin man i hans arbete, inte att ha ett eget. Richard Bergh var en känd konstnär och hon var hemmafru, antagligen var det därför som dödsrunan inte bara handlar om Gerda Bergh utan också om hennes man.

I texten finns det också andra ledtrådar som talar om vem hon var förutom fru till en känd konstnär:

Hon hade ett levande bildningsintresse och var in i det sista vaken för allt som rörde sig i tiden; [—] för allt som betyder något för människorna och deras utveckling.”

Gerda Bergh var alltså nyfiken, insatt och intresserad av kultur och samhällsfrågor. Hon kämpade i själva verket för ett rättvisare och mer jämlikt samhälle. Det är inte så många som vet om det bara.

Målningen av Gerda och hennes vänner

Gerda finns med i tavlan som du ser här. Den heter Vänner och målades av konstnären Hanna Pauli i början av 1900-talet. I den porträtteras kvinnor från nätverket Tolfterna tillsammans med sina manliga vänner. I mitten av tavlan sitter Ellen Key (känd författare och kvinnosakskämpe) och läser högt ur en bok. De flesta av vännerna som sitter runt henne var konstnärer eller författare, och nästan alla på målningen var ganska kända i dåtidens Sverige. Men inte Gerda Bergh. Det är hon som sitter i vit blus till höger om Ellen Key.

Vad ville Tolfterna förändra?

I början av 1900-talet var det stora klasskillnader i Sverige. Gerda Bergh och hennes vänner tillhörde medelklassen, och hade både pengar och utbildning. Människor i arbetarklassen var däremot fattiga och gick bara sex år i skolan. Men alla kvinnor hade en sak gemensamt: De hade alltid sämre villkor än män. Och de saknade rösträtt. Samhället var mycket ojämställt. Tolfterna ville att kvinnor i alla samhällsklasser skulle kämpa tillsammans för jämställdhet. Om alla kvinnor samarbetade skulle de bli starkare än om arbetarklassen och medelklassen kämpade var för sig.

Gerda Bergh, Ellen Key och de andra bjöd därför in arbetarkvinnor till möten där de lyssnade på föredrag och diskuterade politiska frågor, men också sjöng, dansade, lånade böcker och lekte lekar. De byggde broar mellan människor som hade olika bakgrund helt enkelt, genom att de fick lära känna varandra och se att de hade saker gemensamt. Tolfterna hade hundratals medlemmar genom åren. Det var tack vare Gerdas insats som de utbildade sig, samarbetade och kämpade för jämlikhet.

Vem går till historien?

Att vi inte vet mer om Gerda idag har nog att göra med att hon var hemmafru och att Tolfterna var en grupp som inte tillhörde något politiskt parti eller studieförbund. De personer som jobbar för andras bästa utan att själva stå i centrum och bli kända blir lättare bortglömda. Kanske fanns det långt många fler intressanta aktivister som förändrat livsvillkoren för oss som lever idag utan att vi någonsin får veta deras namn.

John Ekman skriver dagbok

John Ekman skrev dagbok varje dag. Han antecknade när han gick upp, vad det var för väder och vad han åt till middag. Men en del dagar är lite speciella. Lördagen den 21 september 1918 fick John Ekman nämligen “mjölk och skorpor på säng av Anna”. Det var hans födelsedag och han fyllde 30 år.

Demonstrationståget 1916

Den 1 maj 1916 verkar John Ekman också ha sett som en högtidsdag. Den dagen var nämligen arbetarnas stora dag för demonstrationer. Demonstrationstågen samlade ofta många människor som gick med banderoller och politiska budskap. Den här dagen skriver John Ekman i sin dagbok: “Jag rakade mig och spisade frukost, sedan gick Hjalmar o jag till Gärdet o såg på demonstration, det var stiligt men mindre tillslutning än vanligt.”

John Ekmans liv

John Ekman var född i Stockholm men flyttade till Nynäshamn. Han jobbade i skofabrik ett tag, och som hemarbetare vid Telegrafverkstaden i Nynäshamn. Han var gift med Anna Karlsson och de fick två barn, Hjalmar och Ruth.

Det är inte så lätt att veta personliga, privata saker om människor. Särskilt i inte långt efter att de levde. Men i dagböcker och brev kan vi komma närmare människor. Hur såg vardagen ut för en fabriksarbetare i Nynäshamn i början av 1900-talet? Vad åt en arbetarfamilj till middag? Hur firade de sina födelsedagar? Vad hittade de på att göra med sina barn när de var lediga?

Sådana saker skriver John Ekman om i sin dagbok.

Tegelbruket som försvann

Tegelbruksvägen

Vi kan följa Tegelbruksvägen ner mot Kalvfjärden på en nutida karta. Försök sedan hitta samma plats på de äldre kartorna från 1906 och 1748. Tegelbrukets långsmala byggnader finns med på båda de historiska kartorna. På kartan från 1906 har husen på platsen blivit fler och större. Ett av dem är byggt så att det bildar en vinkel.

Den långa byggnaden i vinkel syns tydligt på ett fotografi från början av 1900-talet också. Flera av byggnaderna finns med på kartan från 1906. Längst bort i bilden ser du Tyresö slott med sina ljusa fasader och torn som sticker upp ur skogen.

Kartorna och fotografiet stödjer alltså historien att det funnits ett Finnborgs tegelbruk i Tyresö. Tegelstenarna som tillverkades finns också kvar. De byggde bland annat Tyresö slott och Tyresö kyrka.

Massor av tegel

Det var Gabriel Oxenstierna som grundade bruket. Han var en av Sveriges mäktigaste män och ägde det stora godset Tyresö på 1600-talet. När han bestämde sig för att bygga ett slott och en kyrka så grundade han också Finnborgs tegelbruk. Bruket tillverkade 50 000 tegelstenar varje år men det räckte ändå inte riktigt till bygget så Gabirel Oxenstierna köpte ännu mer tegel från tegelbruket Margeretelund på Värmdö.

Tegel görs av lera

För att tillverka tegelsten behövs lera, sand, vatten och värme. Det fanns gott om bra lera i jorden på Brevikshalvön och det var lätt att frakta dit sand med båtar. Arbetarna på tegelbruket blandade sand och lera och slog sedan teglet i formar, ungefär som att baka en kaka. Först fick teglet torka i formen och efter det brändes de i varma ugnar så att de blev hårda som sten.

Leran tog slut

1913 tog leran slut och då stängde tegelbruket. Husen revs och på 1930-talet planerade kommunen för ett sommarstugeområde här. Marken gjordes om till tomter att bygga sommarstugor på. Nu har Tegelbruket blivit en del av Tyresö där det går att bo året runt.

Motorer från Norrtälje till Sydamerika

”Nuevos modelos”, ”Lo ultimo!” – Nya modeller, den senaste! Affischerna gör reklam för en sorts motorer som Pythagoras fabrik i Norrtälje byggde. De kallas för tändkulemotorer och drev fiskebåtar och jordbruksmaskiner över hela världen. Reklamaffischerna på spanska skulle öka försäljningen i Sydamerika.

Motorn går på olja, smör eller sälfett

Tändkulemotorn var en av många tekniska uppfinningar som revolutionerade världen under industrialismens tid på 1800- och 1900-talet. Den var säker och det var enkelt att ställa om så att den gick baklänges istället. Det gjorde det lättare att manövrera fordonen utan att behöva växla. Men det bästa av allt var nästan att det gick att använda olika sorters bränsle för att driva motorn, och bränslet behövde inte vara av toppkvalitet heller. Det gick att köra motorn på fotogen eller råolja, men också på smör eller sälfett. Tändkulemotorn passade därför i alla delar av världen, med den lokala olja som gick att framställa där.

De tidigare ångmaskinerna var stora och tunga krävde en hel del arbete av den som skötte dem. Elden, som fick vattnet att koka och bilda ånga för att driva motorn, behövde vaktas och fyllas på. Tändkulemotorn var mindre och lättare, men kunde vara lika kraftfull som en större ångmaskin. Den lätta motorn var mobil och gick att flytta med sig, till skillnad från ångmotorn.

När motorn blev omodern gick fabriken i konkurs

1960 tillverkade Pythagoras den sista tändkulemotorn. Efter det sålde fabriken bara reservdelar till de motorer som hade sålts tidigare under 1900-talet. 1979 gick företaget i konkurs. Då hade bland annat dieselmotorerna utvecklats så mycket så att de konkurrerade ut tändkulemotorerna.

Mer export med bra kommunikationer

Ångmaskiner och bensinmotorer drev tåg, båtar och lastbilar och gjorde det lättare att transportera människor och varor över stora avstånd mycket snabbare än tidigare. Nu kunde varor från hela landet enkelt fraktas till städerna, och det blev både snabbare och billigare att skeppa varor till och från andra delar av världen. Utbyggnaden av kommunikationer var både en följd av industrialiseringen och en förutsättning för att den skulle äga rum.

Du kan få sparken om du pratar

Reglerna satt på väggen i verkstaden

Verkstadsreglerna berättar vilka regler som gäller på Pythagoras fabrik för tändkulemotorer i Norrtälje. Till exempel står det: ”Arbetstiden skall utnyttjas i avsikt att uppnå högsta möjliga produktivitet med samtidigt iakttagande av, att arbetets kvalitet blir fullgod. Under arbetstiden tillåtes icke tidnings- eller annan läsning, onödigt samtal, intagande av måltid eller annan förtäring.”

Reglerna är inramade och sitter vid personalingången till kontoret. Det är Sveriges Verkstadsförbund som skrivit under dem. Det var en förening för arbetsgivare inom verkstadsindustrin i Sverige. Arbetarna på fabriken har inte varit med och gjort reglerna för vad som ska gälla på Pythagoras fabrik.

Fylla och prat ger sparken

I reglerna står också att den som är onykter på jobbet eller “uppehåller sig med onödigt prat eller bedriver agitation” kan få sparken med en gång. Agitation är ungefär att föreläsa eller övertyga andra genom att prata – oftast om politik. Det skulle till exempel räknas som att bryta mot reglerna om en anställd försökte övertala sina kollegor att gå med i fackföreningen.

Lagarna har stärkt anställdas rättigheter

På 1900-talet införde riksdagen många lagar som reglerade arbetsvillkoren och gav anställda större rättigheter gentemot sina arbetsgivare. Under 1800-talet hade det inte funnits så mycket lagstiftning i Sverige om vilka rättigheter en anställd i fabriken hade. I början av industrialismen var det istället ägaren till fabriken som bestämde det mesta, till exempel hur lång arbetsdagen skulle vara och hur mycket rast var och en hade rätt till. Om någon anställd protesterade mot arbetsvillkoren kunde chefen helt enkelt ge hen sparken och anställa någon annan istället, som accepterade villkoren.

När arbetarna gick samman och bildade fackföreningar blev det lättare för dem att ställa krav på sina arbetsgivare. Tänk dig om alla anställda på en fabrik hotade med att strejka om de inte fick bättre arbetsmiljö till exempel. Det är skillnad mot om en ensam anställd skulle protestera.