Huddinge prästgård nu & då

Prästen hus hade många rum

Huset på bilden är Huddinge prästgård. Före 2014 ingick det i prästens lön att få bo på gården. Det äldre fotot är ett vykort från år 1920 och det står tryckt på kortet: ”Prostgården”, som det kallades då. Huset är sig likt än idag och du ser det ur den här vinkeln när du står vid ingången till huvudbiblioteket i Huddinge. Det har två rejäla våningar och är större än de flesta villor i Huddinge. Det har också en mycket längre historia än de flesta andra hus här.

Gården kallades både Huddinge och Tomtberga

Huset är från 1700-talet men ända sedan medeltiden har prästerna i Huddinge kyrka haft sin bostad på samma ställe. Redan innan dess så fanns Tomtberga tingsplats här. En tingsplats var ett ställe där de mäktiga männen i trakten möttes för att bestämma viktiga saker och döma brottslingar. Tingsplatsen har gett namn till Tomtbergaskolan som skymtar bakom prästgården på fotot från 2024.

En stor bondgård

Det finns ett ännu äldre foto av prästgården. Det är från 1860. Det är samma hus men det bygdes om och fick en ordentlig övervåning år 1894.

Vid den här tiden fanns det många fler hus i närheten som också hörde till prästgården. Där fanns ett stall för hästarna, ett brygghus, ett dass och flera andra hus att förvara säd, ved, vagnar och jordbruksredskap i. Det fanns också särskilda hus för grisar, höns och drängar och fattiga. Allt det här fick prästen i lön för sitt arbete. Bönderna i närheten kunde få hjälpa till och jobba på gården och de gav också lite av det de odlade till kyrkan. Prästen själv bestämde över sin gård men arbetade inte själv med jordbruket.

Prästens hade många uppgifter

Prästens uppgift var förstås att predika och dela ut nattvarden i kyrkan på söndagen men han var också en ledare för hela det lokala samhället. Han skötte folkbokföringen, sjukvården, skolan och fattigvården. Dessutom var skulle han ta emot gäster som passerade. Så här nära Stockholm var det en stor uppgift. De resande behövde ofta sova över och få mat till sina hästar och sig själva.

Nya tider på prästgården

Prästens markområden sträckte sig från Hörningsnäs ända till Långsjön. Jordbruket var en viktig del av prästens ekonomi men år 1923 lades det ner. Det berodde på att det blev mer ovanligt att ha egna djur och odlingar för att få mat. Istället fick de flesta lön och köpte de de behövde i affärer. Med moderna hjälpmedel kunde en enda bonde sköta större markområden.

Under resten av 1900-talet fick kyrkoherden (en präst som är chef över andra präster) i Huddinge bo i prästgården. År 2014 renoverades huset och används nu istället som samlingslokal för flera av kyrkans verksamheter. Idag får prästen bo var hen vill men inte i prästgården.

Nu & då – Viggbyholms trafikplats

Trafiken moderniseras

Om du jämför bilderna så lägger du snart märke till några skillnader. Vägen är bred och ganska nybyggd på det äldre fotot från 1963. En förändring sedan dess är att trafiksäkerheten har blivit större. I den nutida bilden syns skyddande räcken, bättre belysning och målade linjer och streck.

Kanske upptäcker du också att skyltarna verkade vända åt fel håll 1963. Bilarna kör på vänster sida istället för höger. Fotot är taget samma år som Sveriges riksdag beslutade att vi skulle gå över till till högertrafik. Men det tog tid att ställa om, flytta skyltar och förbereda alla förare på förändringen som började gälla fyra år senare, år 1967.

Nya hus och gammal skatt

Ett äldre bostadshus låg till höger, nära vägen år 1963. Kanske blev bullret för starkt när bilarna blev allt fler, för nu är huset rivet. Här står istället en nybyggd tennishall och utanför bilden finns fler nya bostadshus. När de skulle byggas så undersökte arkeologer området och hittade en silverskatt från vikingatiden. I filmen berättar Maria Lingström hur hon gjorde sitt livs största upptäckt.

Nu & då – Bollmora/Tyresö

Hur får bostadsområden namn?

Har du tänkt på varför ditt bostadsområde eller lokala centrum heter som det gör? Platser behöver ett namn för att vi ska kunna hitta och förklara var vi bor eller var saker finns. Stadsdelar tar ofta över ett namn på en gård eller ett torp. Det är ett sätt att använda historia för att påminna oss om dem som levt på platsen tidigare.

Gamla namn återanvändes i Tyresö

När Tyresös moderna bebyggelse växte fram under 1960-talet så användes namnet Bollmora som kom från en av gårdarna på området. Den gård som låg precis på platsen för det nuvarande centrum hette Myggdalen.

När kommuner ska bestämma vad nya områden ska heta så har de ofta en arbetsgrupp, namnberedningen, som undersöker olika förslag. Tyresös namnberedning föreslog Bollmora centrum. Skylten på det svartvita fotot från 1959 berättade för nyfikna som kom åkande på den lilla gropiga skogsvägen om det nya området. Kanske hade det inte varit lika lockande om det stått ”Myggdalen” istället? Men det blev ändå inte riktigt som namnberedningen hade tänkt.

Bollmora eller Tyresö centrum?

Tyresöborna uppfattade det nya centrumet som Tyresös centrum och tyckte att det borde heta så istället. Bollmora fick lite dåligt rykte och många tyckte att Tyresö lät mer glamoröst. Det påminde om det vackra slottet. Namnberedningen menade att Tyresös centrum låg vid kyrkan och slottet. Om man tittar på historien så hade de rätt men Tyresö hade förändrats mycket.

En lokaltidning ordnade en namntävling där Tyresö C vann överlägset. Kommunen skickade ut en enkät år 1987 och den visade samma sak: Folk tyckte att det skulle heta Tyresö Centrum.

Om du bor i Tyresö själv så vet du säkert vad du och andra kallar centrumet. Annars får du titta på bilden till höger från 2023.

Nu & då – Ulriksdalstorpet

En torpare bland radhusen

Året är 1970 och Linnea är 82 år. Hon bor ensam i det gamla torpet som har legat här sedan 1700-talet. Hon ser både radhus och lekplatser från fönstret på den lilla stugan. Linnea minns ladugården som stod där tidigare. När hon var yngre hade hon och hennes man både kor, hästar och höns. Så här berättar hon:

”Det var roliga tider det. In i nordens roliga tider när man fick gå upp tidigt på morgonen och mjölka korna. Då var här riktigt fridfullt. Blomsterängar och skog överallt. Men när grävskopan kom och rev bort våra underbara blommor för att ge plats åt den nuvarande bebyggelsen, då fick jag tårar i ögonen. Men jag trivs med min lott. Jag har själv valt att bo kvar här. Och kommunen har lovat att jag får stanna så länge jag orkar. Det är jag glad för”.

Linnea Eklund

Spår av det förflutna

Två år senare, 1972, dog Linnea. Hon fick bo kvar på torpet ända till slutet men sedan tog kommunen bort det. Om du kommer till Östra Rudstigen i Bollmora idag så kan du fortfarande se spår av torpet: äppelträd och syrenbuskar.

Staden bredde ut sig

De stora bostadsområdena i centrala Tyresö byggdes under en tid när massor av människor flyttade från landet till städerna. De nya bostäderna var mycket större och bekvämare än tidigare och många vill hellre bo modernt. Det är en förklaring till att Ulriksdal och andra torp revs. Torp som låg utanför städerna blev ofta sommarstuga till någon familj som kunde tänka sig lite lägre boendestandard under några sommarveckor. Men i Tyresö och andra kommuner runt om Stockholm används torpen ofta som föreningslokaler, kaffestugor – eller så är de rivna.

Nu & då mitt i Tyresö

Små hus på det gamla godsets mark

Tyresö gods ägde en gång i tiden all mark i den nuvarande kommunen. Under industrialiseringen, när Stockholm började växa sökte sig många människor ut till landsbygden i stadens närhet. En del byggde sommarstugor och andra blev fast boende. Det var inte längre bara de rikaste som hade råd att bygga sig ett eget hem utanför staden. På flygbilden från 1960 ser du en hel del små hus närmast Drevviken i väster.

Växla över till den högra bilden från 1975 så ser du massor av kvarter med nya hus i mitten av bilden.

Tyresö var splittrat

Före 1950-talet var kyrkan och slottet i öster centrum i Tyresö. När villorna blev fler i väster flyttade kommunledningen också dit. Men i kommunens mitt var det mycket skog med några utspridda torp och gårdar som ägdes av det stora godset Tyresö.

Ett nytt centrum

På det andra flygfotot från 1975 ser du hur det nya Tyresö snabbt har vuxit fram. Kommunen växte från 6000 invånare år 1960, till 27 000 år 1970. Många unga familjer som väntade på att få en lägenhet i Stockholm flyttade nu till Tyresö istället. De styrande i kommunen ville att det nya centrumet skulle binda ihop kommunens delar. Myggdalens gård och torpet Ulriksdal låg i vägen för de nya husen, så de revs. Men det var en annan gård som gav det nya centrumet sitt namn: Bollmora.

Kan du tänka dig att bilderna här nedanför visar exakt samma plats?

Nu & då vid vattenbrynet i Nynäshamn

Känner du igen dig?

De två bilderna här visar samma plats men nästan allt har förändrats sedan den första bilden togs omkring år 1900. Då satt Mina Strid på huk här och mjölkade en ko. Maria Plazikowski stod bredvid när fotot togs. Om de två kvinnorna hade kunnat se platsen idag, mer än 120 år senare, så skulle de nog haft svårt att känna igen sig. Idag är det här en del av hamnen, söder om Gotladshamnen vid den så kallade Mörby brygga. Industrialiseringen har förändrat platsen totalt.

Vattenbrynet har flyttat

På den äldre bilden ser du några små öar. Där någonstans slutar kajen idag. Området emellan har fyllts upp med sten och grus och jämnats ut till ett stort hamnområde. Men om du vänder dig åt andra hållet så finns det faktiskt något som är sig likt.

Skogshyddan finns kvar

På fotot här bredvid ser du platsen från andra hållet, från havet. Huset vid vattnet är Skogshyddan där familjen Plazikowski bodde. Det är deras ko som pigan Mina mjölkar på bilden. Simon Plazikowski var skogsvaktare och hade som uppgift att se efter all skog som Nynäs gods ägde. Han byggde huset till sin familj år 1889 och kallade det Skogshyddan. På den tiden låg huset intill vattnet och vägen var bara en slingrande grusväg. Tio år senare kom järnvägen hit och en stad började växa fram. Skogshyddan finns fortfarande kvar, alldeles intill Nynäsvägen, mitt emot Gotlandskajen.

Nu & då i Finntorp

Samma hus…

Husen i backen var nybyggda när fotot togs 1954. De är sig ganska lika 2022 men till höger i bilden har staketet mot skogen försvunnit. Där byggdes några år senare Bergåsens fyra höghus med bostäder, affärer, kontor och garage. Kommunen byggde stora hus så att invånarna skulle ha nära till både arbetsplatser, affärer och nöjen. Finntorp kunde ha blivit hela Nackas centrum. Men planera ändrades på 1980-talet och centrum flyttades längre österut.

…nya levnadsvanor

Det är ganska lätt att se att människorna på den svartvita bilden är från en annan tid. På 1950-talet hade nästan alla män hatt. Det fanns inga färglada dunjackor. För vuxna var det rock eller kappa som gällde. Pojken i förgrunden har mössa med öronlappar, stickade vantar och en fin ryggsäck i läder.

Personerna på bilden verkar inte vara så bekymrade över att stå på vägbanan. År 1954 fanns det ungefär 60 000 personbilar i hela Stockholms län. År 2022 var antalet mer än 16 gånger så många: 965 722 bilar. Inte en enda bil och ingen trafikskylt har fastnat på den äldre bilden. Hur många ser du på nutidsbilden?

Den äldre bilden visar också fyra skyltar som var typiska för den tiden. Ofta lyste de av neon på kvällarna. I rutan här intill kan du se hur utbudet i just det här huset har förändrats.

Nu & då på torget i Finntorp

Nya hus med plats för fler

Det röda huset längst till höger i bild gör att vi kan se att bilden är tagen på samma plats. Bänkarna, planteringarna i sandsten och ett gjutjänsstaket längst bort på torget verkar också ha överlevt årtiondena. De tre trähusen i bakgrunden har rivits. De nya husen i betong byggdes 1965 och gav plats för många fler boende i stora moderna lägenheter. De nya husen har också plats för fler butiker än ”Skor och läder”.  

Hemmafruar och snabbmat

När bilden 1958 togs var det sommar och fler barn och mammor med barnvagnar fastnade på bilden. Sådana barnvagnar hittar du bara i antikaffärer idag! Då var det fortfarande vanligt att kvinnor var hemma med barnen på dagtid istället för att lönearbeta. På den moderna bilden är det tomt på folk, men så är det också vinter.

Snabbmat kan du få både på 1950-talet och idag. Den lilla korvkiosken har växt lite och övergått till wok, mat som var helt okänd i Sverige före 1980-talet.

Nu & då vid fotostudion i Ektorp

Fotobutiken på Duvnäsvägen

På Duvnäsvägen 4 nära Ektorp centrum ligger det idag en fotoateljé. Här fanns det redan på en 1950-talet parfymaffär, frisersalong, möbelaffär och Nacka Foto. Fotografen som drev Nacka Foto då hette Eric Ericsson och han var också grundare till Nacka lokalhistoriska arkiv. Som du kan se på det nyare fotografiet finns det fortfarande en fotograf som arbetar i huset men de andra butikerna har under årens lopp försvunnit.

Grannar har kommit och gått

Även om bilderna visar ett hus som är sig likt har platsen förändrats mycket. Precis bredvid låg tidigare ett hus byggt i början av 1900-talet med en järnaffär och senare pizzeria. Det huset, som låg till höger just utanför bild, förstördes i en brand 2020 och behövde rivas. Utsikten från affären ändrades mycket också på 1970-talet då hela Ektorp centrum byggdes på andra sidan gatan.

Nu & då – Ceylonbiografen

Te gav namn åt biografen

Ceylon är en särskild sorts te och det är den som har gett biografen sitt namn. På Värmdövägen 115 fanns nämligen ett hus som kallades Ceylon-villan. Anledningen till att huset kallades så var att där bodde en sjökapten som importerade te från ön Ceylon, eller Sri Lanka som vi säger idag. Huset revs för att ge plats åt de moderna hus som byggdes runt Finntorps centrum i början av 1950-talet.

Biografdöden

Biografen i Finntorp öppnade under den tid då det fanns som allra flest biografer i Stockholm. Bara i innerstaden fanns det 110 stycken år 1943. Att gå på bio var det enda sättet att få se rörliga bilder. Men på 1960-talet skaffade fler och fler svenskar en TV och kunde se film och andra program hemma. Det ledde till att biograferna sålde färre biljetter och många fick lägga ner. Tidningarna kallade detta för biografdöden och den drabbade även Ceylon som stängde år 1968.