Järnvägen delade Huddinge

Järnvägen drogs rakt genom jordbrukslandskapet och delade prästgårdens marker i två. Prästens kor hade sin lada mellan Rådsparken och Tomtbergaskolan men brukade alltid gå och beta på andra sidan järnvägen.

SJ fick betala 8 500 riksdaler till Svenska kyrkan för att få lov att dra järnvägen över deras mark. De pengarna räckte till mycket. Kyrkan kunde rusta upp prästgården och bygga en ny orgel. Överenskommelsen inkluderade också en bro som korna kunde använda föra att gå över järnvägen. Det var den enda bron som fanns. På andra ställen fick folk gå över kliva över spåren och se upp så att det inte kom ett tåg. Korna var sämre på det.

Varför heter den döda bron?

Nu vill du säkert veta varför bron kallas så. Många barn i Huddinge har fantiserat om vilka hemskheter som kan ha hänt här, men den lite tråkiga sanningen är att bron kallades död eftersom den inte hade någon väg och inte ledde vidare någonstans. När jordbruket lades ner blev bron ännu mer död. Det dröjde mer än 60 år innan blev till nytta.

Barn gick på bron istället för kor

När folk började bygga villor på båda sidor om järnvägen så gick barn från Snättringe och Fullersta över bron på väg till skolorna som låg runt kyrkan, Kyrkskolan och Centralskolan (idag Tomtbergaskolan).

Som du ser på bilden så finns en gångbro här även idag. Dagens bro är den tredje i ordningen. Varje gång järnvägen har byggts ut med fler spår så har bron bytts ut.