Livet i Fisksätra under 1500 år
Den äldsta källan om Fisksätra
Det äldsta dokument där namnet Fisksätra finns med är från 1562. Det fanns bara en bostad i Fisksätra och den tillhörde Erstaviks gård som ägde den. I dokumentet står att den som bodde på Fisksätra och använde marken där skulle betala en avgift till Erstaviks ägare Hans Kyle. Avgiften bestod av lite pengar, ett får, två höns, tio ägg, åtta timmerstockar, sex lass ved och sex dagars arbete.
Åkrarna och ängarna vid Fisksätra var nog ganska små. Annars hade Hans Kyle säkert krävt att få lite säd, smör eller att få låta sina hästar beta vid Fisksätra. Sådana villkor var vanliga på den här tiden. Fisksätra hade antagligen inte plats för kor och hästar. De hade får och höns och säkert fick de fiska för att maten skulle räcka. Fisket kan också ha varit ett sätt att få in pengarna till avgiften. På kullarna där radhus och småhus ligger idag vallade fisksätraborna på femtonhundratalet sina får och hämtade ved.
Fisksätra på vikingatiden
Den äldsta skriftliga källan om Fisksätra är från 1562, men platsen har använts ännu längre – hur länge? Ordet ”sätra” som finns med i namnet kan ge en ledtråd som tar oss ända tillbaka till vikingatiden.
Människorna under vikingatiden kallade en äng i skogen som låg en bit ifrån gården för en säter. Fisksätra var alltså ett ställe där bönderna på någon närliggande gård samlade in ängsgräs som mat till djuren under vintern. Fisksätras namn är alltså från vikingatiden, men det är inte säkert att någon bodde här då.
Vad som är säkert är att de begravde sina döda på Fisksätern. När höghusen byggdes så undersökte arkeologer två gravar. I dem fanns rester av krukor och brända ben. Det kan ha varit människorna som bodde på någon av gårdarna i närheten, Lännersta eller Drevinge som använde fisksätern både för att skaffa mat och som begravningsplats. Bönderna använde i alla fall det gamla sättet att bränna de döda. När kristendomen tog över efter asatron så började människor istället begrava kropparna hela.
Fisksätra på medeltiden
I början av medeltiden blev det förbjudet att ha trälar (slavar). Ett sätt att frige trälar var att ge dem en säter som torp. Ofta var det svårt att klara sig på det som gick att odla på sätern. Därför fortsatte de frigivna trälarna att vara beroende av sina gamla herrar. Det kunde vara en fördel för gårdarnas ägare som fortsatte att få nytta av arbetskraften. Kanske var det någon före detta slav som fick lov att använda marken i Fisksätra och byggde det första torpet där.
När Sverige blev kristet skulle alla gå i kyrkan. Torparna i Fisksätra tillhörde då Brännkyrka socken och behövde åka ända till Brännkyrka kyrka, som ligger nära Älvsjö station, mer än 16 kilometer bort.

Fisksätra gård. Huset från 1720 revs när höghusen byggdes. Det låg på det som nu är Harrgatan 15.

Kartan från 1723 visar tydligt var hus, ängar och åkrar låg i Fisksätra.

Hållplatsen på Roslagsbanan var inte så stor 1969.
Krig och svält under 1700-talet
Livet i Fisksätra var nog inte så lätt. Källor från början av 1700-talet berättar att fisksätraborna Matts Mårtensson och Matts Johansson flera gånger fick hjälp av kyrkans fattigkassa. På den tiden hade fisksätraborna lite närmare till kyrkan. De gick då på gudstjänst i Erstaviks gårdskapell.
På bilden överst i den här texten ser du Fisksätra gård innan den revs, år 1967. Stadsplanerarna bestämde att den stod i vägen när höghusen skulle byggas. Huset var då 250 år gammalt. Vi vet det eftersom det äldre torpet brändes ner i den stora rysshärjningen år 1719. Då terroriserade ryska fartyg stora delar av Sveriges kust och brände byar och gårdar. Ryssarna nådde aldrig Stockholm men Fisksätra var ett av de närmaste ställena som de förstörde.
Ångbåtar och tåg under industrialiseringen
Ända fram till 1800-talet fanns bara ett bostadshus i Fisksätra. När ångbåtstrafiken började gå förbi här så blev husen fler. Stockholmarna började skaffa sommarhus. På Fisksätra holme byggde Carl J A Haglund några små sommarstugor som han hyrde ut. Holmen hade då ingen bro, utan sommargästerna kom med ångbåten från Stockholm.
När järnvägen till Saltsjöbaden invigdes år 1893 fick Fisksätra en liten hållplats och senare fler hus. Ett av husen kallades Lännbo. Namnet lever vidare i bostadsområdet Lännbohöjden från 2016. Villa Caprifol är det äldsta huset i Fisksätra. Det är det enda huset som finns kvar från tiden före järnvägen.
Industrialiseringen påverkade Fisksätra både genom ångbåtarna och genom järnvägen. År 1919 grundades också Fisksätra båtvarv. De tillverkade bland annat en plastbåt – ”Fidra” som har gett Fidravägen sitt namn.
På flygbilden från år 1963 ser du hur Fisksätra såg ut innan det förvandlades till förort. Ingen kämpade längre för att försörja sig på fiske och de små åkrarna. Maten kom från större jordbruk längre bort och marken användes i stället som motocrossbana.
Det moderna Fisksätra
Om någon hade berättat för dem som bott i Fisksätra i äldre tider att den lilla skogsängen skulle vara full av människor i stora hus, hur skulle de ha reagerat? Hade de kunnat tro att ingen av dessa människor skulle fiska eller arbeta med jorden för att få sin mat? Hade de hellre velat leva i vår tid?

Fisksätra gård huvudbyggnad ligger till höger om bildens mitt. Motocrossbanan tar nu upp den gamla jordbruksmarken 1963.

Familjen Lindström står mitt bland drivbänkarna där de odlade under gamla fönster. Deras handelsträdgård låg på Fisksätra holme. Bilden är från 1905. Då fanns ingen bro så alla varor måste ha skeppats med båt.

Havsviken vid Villa Caprifol är idag en fotbollsplan.

Så här gick det till när man tog i hö från ängarna runt Fisksätra gård år 1941.
Fundera och samtala
- Vi vet en del om Fisksätras historia genom kartor, bilder och skriftliga källor. Fundera på vad vi inte vet och ge några exempel.
- Vad skulle du ställa för frågor till gamla fisksätrabor om du hade möjlighet?
- Varför tror du att gator och platser ofta har fler hundra år gamla namn?
Vad vet du om Fisksätras historia?
Starta quizetFisksätra






Personerna bakom parkerna
V K Hultin
Mellan motorvägen och Viggbyholms gård finns ett stort grönområde som heter Hultinparken.
Hultinparken har fått sitt namn från mannen med mustasch och fluga på bilden. Det är Valter Konstantin Hultin. Han köpte Viggbyholms gård år 1915. Jordbruket var han inte intresserad av, så han lät familjen Ek ta hand om det. Familjen Ek arrenderade alltså marken och bodde också i en av flygelbyggnaderna på gården. Hultin bodde kvar i sin villa i Djursholm. Han ville göra Viggbyholm till en villastad i samma stil som Djursholm.
En uppfinningsrik grosshandlare
Grosshandlare var den titel som Hultin använde till sig själv. Han föddes i Finland och åkte som ung till USA där han lärde sig göra affärer. När han kom till Sverige använde han sina kunskaper till att importera cigarrer och starta ett bokförlag som sålde böcker av kända författare för 25 och 10 öre. Han uppfann också egna byggmaterial som han sålde i firman Ripolin.
Stora planer för Viggbyholm
Hultin tog fram ett förslag till stadsplan som du kan se här intill. Den som ville köpa en tomt kunde se vad som fanns att välja på. Samtidigt kunde tomtköparna få en bild av samhället i framtiden. På kartan ser man en ny gren av järnvägen som skulle gå från Viggbyholms station ända ner till vattnet. Vägarna på kartan var en av få saker som blev verklighet. Men Hultin kunde nog inte föreställa sig att tusentals bilar i timmen skulle rusa fram på en motorväg rakt igenom hans stadsplan.
Viggbyholm planerades för att människor som längtade bort från staden skulle kunna bo här men ändå arbeta i Stockholm. Hultin beställde husritningar av tidens mest framstående arkitekter så att tomtköparna skulle kunna bygga riktigt stiliga villor, precis som i Djurholm. Han ville också att Viggbyholm skulle bli en egen kommun eller ett municipalsamhälle, som det hette då. Tyvärr gick försäljningen dåligt, snart kom första världskriget och ekonomisk kris. Tågbolaget ställde in flera avgångar. Hultin dog år 1925 utan att ha fått se sin vision uppfylld. En del av parken på plankartan har uppkallats efter Hultin så att vi ska komma ihåg en av Viggbyholms grundare.

V K Hultin har signerat sitt porträtt.

Stadsplan för Viggbyholm.
Lorens Dahlberg startade kulfabriken
I närheten finns också Lorensviksparken och Lorensviksvägen. Det är viken av Stora Värtan där båthamnen ligger idag som har fått namn efter Lorens Dahlberg som hade en av de första tomterna som såldes här. Han startade en fabrik som tillverkade trävaror lite norr om viken på 1910-talet.
Fabriken eller verkstaden gjorde bland annat skaft till kvastar och gardinstänger, men också lösplugg till militären. Det var lösa kulor som kunde användas vid övningar. Militärerna kunde då skjuta utan att döda någon av misstag. Snickerifabriken kallades därför för kulfabriken. Lorensvik har fått sitt namn från Lorens Dahlberg.
På fotot från 1929 ser du personers om jobbade i kulfabriken. De har ställt upp sig för fotografering. Kan du gissa deras åldrar? De yngsta är nog knappast myndiga.
Kanske köpte Lorens Dahlberg råvarorna från ångsågen som låg längre ut på udden. De färdigsvarvade trävarorna kunde sedan köras till kunderna via järnvägen eller skickas med ångbåten Viggbyholm som körde regelbundna turer till Stockholm.

Arbetarna har ställt upp sig för fotografering inne på kulfabriken år 1929.

Ångbåten Viggbyholm körde till Nybroviken på 1920. Båten köptes av tomtbolaget för att få fler att bygga hus i Viggbyholm.
Fundera och samtala
- Tror du att Viggbyholm hade varit annorlunda idag, om stadsplanen från 1918 hade blivit verklighet?
- Vad tycker du om att platserna har fått namn efter dessa två personer?
Historiska kartor







Nu & då vid Henriksdals station
Henriksdal år 1967
När den svartvita bilden togs 1967 så hade Henriksdal redan kommit långt i förvandlingen från landsbygd till stad. Stationen har funnits ända sedan 1894. Det var en viktig station som hade ett stationshus, postcentral, väntsal och bostäder för järnvägens anställda att övernatta i. Stationshuset revs bara några år innan det svartvita fotot togs.
På fotot kan vi se flera järnvägsspår som går bredvid varandra. På ett sådant stickspår vid sidan av kunde lokföraren parkera några vagnar. Godsvagnarna på bilden väntade kanske på att lastas med varor från någon av fabrikerna i närheten. Samtidigt kan andra tåg köra förbi på de övriga spåren.
Landskapet industrialiserades
Namnet Henriksdal kom från fiskaren Henrik Österman som byggde en gård här på 1760-talet. Gården och dess åkrar försvann när industrialiseringen kom till Henriksdal. På fotot från 1937 användes marken i dalen fortfarande för jordbruk. Några personer och en häst arbetar med att sätta potatis.
Henriksdal idag
År 1967 fanns redan de nio punkthusen på Danviksklippan och reningsverket i närheten av stationen. Flera industribyggnader i närheten har funnits ända sedan början av 1900-talet.
Vi ser det inte på fotot men husen på Henriksdalsberget hade börjat ta form 1967. Idag är området på de här bilderna fullt av vägar, bostadshus, kontor och industrier.
I framtiden kommer du att kunna åka Saltsjöbanan till Henriksdals station igen. Tunnelbanan byggs också ut till Nacka. Det gör att massor av nya bostäder planeras och Nacka fortsätter att förändras.

Åkrar i dalen år 1937. Fotografen stod nära Svindersviken. I mitten av bilden ligger idag Finnboda parkväg. Byggnaden rakt fram tillhörde Sommelii fabriker och ligger där radhusområdet Henriksborg finns idag.

År 1960 var Henriksdal fortfarande ganska lantligt. Här syns, en vedbod, tvättstuga och lada nära stationen. På Henriksdalsberget skulle snart vattentorn och bostadshus byggas.
Relaterade foton







Korvlinjen – Stockholms fasta försvar
Hemliga dokument berättar
Någon har stämplat ”hemlig” på dokumentet i Riksarkivets krigsarkiv. De hemliga kartorna visar hur militären planerade att försvara Stockholm mot en invasion i början av 1900-talet. Vid en senare tidpunkt har någon strukit över hemligstämplingen och nu får vem som helst se de historiska dokumenten.
Kartor i arkiven visar massor av skyttevärn och skyttegravar där soldater skulle ta skydd och skjuta med gevär och kanoner mot fiender. En del skyttevärn hade tak av betong andra var öppna.

Före detta hemligt dokument.

Ett öppet skyttevärn ger skydd för soldaterna samtidigt som de kan skjuta mot fienden.
En rad av korvar
De här anläggningarna såg ut som en rad med korvar på kartan och fick därför namnet korvlinjen. Den södra fronten av korvlinjen gick genom Tyresö och Huddinge, en bit söder om huvudstaden. Norr om stan gick den norra fronten genom Österåker, Täby, Upplands Väsby och Sollentuna. Vid de här fronterna skulle soldater ur armén och frivilliga samlas och stoppa armér som försökte invadera Stockholm landvägen.
Oro för en invasion
Början av 1900-talet var en orolig tid. Många länder i Europa byggde upp sina arméer. Idag vet vi att det ledde fram till det första världskriget och att Sverige inte drogs med. Men på den här tiden var många oroliga och ville att även Sverige skulle bygga upp sitt försvar. Några bildade därför föreningen Stockholms fasta försvar. Föreningen köpte in mark, samlade in pengar och betalade för att bygga forten i korvlinjen. Det var alltså en privat finansierad försvarsanläggning. Hela korvlinjen skänktes till staten.

Södra fronten mellan sjöarna Magelungen och Drevviken. Linjen av korvar följer en linje där bebyggeslen i dagens Skogås gränsar mot naturen.
Södra fronten i Huddinge
På kartan ser du ett stort område som är markerat med ljust röd nyans. Det färgade området visar var inkräktare skulle stoppas av skotten från kanoner och gevär. Den här delen av södra fronten gick genom nuvarande Skogås.
Tekniken gick framåt
Under världskriget användes många nya vapen för första gången. I början av kriget förekom fortfarande hästar men i slutet hade de ersatts av stridsvagnar. Andra nyheter var taggtråd, flyg och kulsprutor. Sättet att kriga på förändrades. Nya vapen kunde döda många fler än tidigare. Eftersom många länder hade infört värnplikt så blev antalet soldater större. Aldrig tidigare hade så många dött i ett krig.
Ett fornminne från första världskriget
Korvlinjen berättar om en tid när militära lösningar var populära, när det fanns en stor oro för invasion och om teknikens utveckling. Den förändrade krigföringen gjorde att korvlinjen snabbt blev omodern. Anläggningen var inte gjord för att skydda mot stridsvagnar och flygplan som kunde ta sig förbi försvarslinjen och släppa av soldater, eller släppa bomber. Därför övergav militären forten i slutet av första världskriget. Sedan dess har de växt igen och förfallit.
Nu har korvlinjen fyllt hundra år. Det finns planer på att utnämna korvlinjen till fornminne i Huddinge. Det betyder att den ska bevaras som en del av kommunens historia.

Kartan visar sundbyfortet och hur man skulle kunna skjuta från det.

Fundera och samtala
- Om du jämför nutiden med den tid som texten berättar om, vilka likheter och skillnader ser du?
- Tycker du att korvlinjen är ett fornminne som är värt att bevara?
Vad vet du om korvlinjen?
Starta quizetHistoriska kartor








Nu & då på Lillängens station
Järnvägen genom Nacka byggdes av industriägaren K A Wallenberg. Den viktigaste anledningen var att skapa ett samhälle i Saltsjöbaden dit man skulle kunna ta sig med tåg från Stockholm. Tåget var snabbare än ångbåtarna. Bussar och bilar var ovanliga ända fram till 1930-talet.
Järnvägens konsekvenser
Längs järnvägen byggdes flera industrier. En annan följd av järnvägen var att nya samhällen med bostäder byggdes. En vanlig lägenhet i stan för en arbetare och hantverkare var oftast bara ett rum eller ett rum och kök. Lillängen kom till när sådana familjer började kunna låna pengar. Då köpte de en tomt och byggde sitt eget hus.
Eget hem i Lillängen
Lillängen började byggas 1937. Här intill ser du en bild på ett nybyggt hus. Husen var ganska små med källare och en våning där det fick plats 2-3 rum och kök. Aldrig tidigare hade arbetare kunnat bo så rymligt.
Stationskiosken
Enligt en tidningsartikel har den lilla kuren på stationen varit en kiosk tidigare men när insändaren till tidningen Vi skrevs var byggnaden förfallen. Textens författare tyckte att kiosken skulle passa på Skansen, bland andra historiska byggnader. Antagligen ett skämt, men fler verkar ha delat åsikten att huset i funkisstil skulle få finnas kvar för nu har den renoverats och är kvar på perrongen.

Valle och Vanja Johansson har planterat träd utanför sin nybyggda villa.

Genom en insändare i tidningen Vi får vi veta mer om hur stationskiosken har använts.
Stationsbilder







Järla från luften nu & då
Från jordbruk till industri
På bilden ser du området Järla Sjö i Nacka. Idag finns här lägenheter, butiker och kontor men när fotot togs så var det här ett industriområde.
På flygfotot ser man också spår av det äldre jordbrukssamhället. Längst ner i högra hörnet finns Järla gård. Den stora ängen som du ser på bilden hörde till gårdens ägor. Där ligger idag en brandstation och en sporthall. Genom bilden går Saltsjöbanan och det var faktiskt järnvägen som satte fart på förändringarna i Järla.

Här ser du ängen från andra hållet. Fotografen har stått nedanför Järla skola och fotograferat Järla gård och fabrikerna år 1898.
Sålde gården till järnvägsbolaget
Järla gård har haft många olika ägare, bland annat Gustav Vasa och Sten Sture den äldre. Den sista som odlade Järlas jordar var Johan Ulrik Helén. Markområden när Stockholm ökade i värde, så det blev mer lönsamt att sälja än att bruka jorden. Järnvägsbolaget köpte marken och hoppades kunna sälja industritomter. Om det kom fabriker hit så skulle de säkert använda järnvägen för att frakta varor. Det skulle betyda inkomster för bolaget som ägde Saltsjöbanan.
Nya fabriker och skola
Järnvägsbolagets styrelse hade rätt. När Saltsjöbanan var färdig år 1902 började olika industrier etablera sig. I början av 1900-talet tillverkades bland annat läder, ångturbiner och ättika i Järla. Många av arbetarna bodde också i området. Det behövdes en ny skolbyggnad för att alla arbetarbarn skulle få plats i skolan. Längst till höger i fotot ser du Järla skolas ljusgula huvudbyggnad från år 1924.
Industrier blev bostäder
Under 1900-talets andra hälft förändrades industrin mycket. Många företag flyttade till andra områden och lokalerna stod tomma eller användes till annat. En del revs men många gjordes om när bostadsområdet Järla Sjö skapades. Området stod klart år 2002 och är idag en blandning av nya hus, ombyggda hundraåriga industrilokaler och en herrgård från 1600-talet.
Under industrialiseringen gjordes nya uppfinningar som gjorde svenska företag stora. Två av uppfinnarna möttes i Järla. Den ene var Gustav De Lavall som tillverkade turbiner för att skapa el i Järla. Han är också känd för separatorn, uppfinningen som kunde skilja ut grädden från mjölken. Den andre var Gustav Dalén som började som ingenjör hos De Lavall och senare startade sitt eget företag AGA, som tillverkade gasdrivna fyrar och byggde en stor fabrik på Lidingö.

Foto: Elisabeth Boogh Stockholms läns museum 2013 CC-BY
Fundera och samtala
- Finns det hus eller andra spår från ett äldre jordbrukssamhälle nära där du bor?
- Vilka spår från dagens samhälle tror du kommer att finnas kvar om hundra år?
Källor till Nackas historia







Rylander & Rudolph
Om du står på perrongen till Saltsjöbanan och kikar mellan husen så ser du en av Nackas första industrier. Batterifabriker är högaktuellt idag men inget nytt. Det fanns i Nacka redan för 140 år sedan.
Tillverkning i väderkvarnen
Rylander & Rudolphs Fabriks AB startade sin verksamhet på Södermalm 1882. De tillverkade olika elektroniska artiklar, som batterier till vevtelefoner och delar till mikrofoner och lampor. I några år använde de en gammal väderkvarn som fabrikslokal. Du ser den på bilden här. Den stod på klippan vid Danvikstull.
Historiska lokaler blev kontor
Fabriksbyggnaden som du kan se i Henriksdal byggdes 1886. Idag är den tillbyggd till på höjden och omgjord till kontorshotellet Henriksborg. Företagen som hyr ett kontor här kan titta på de gamla tegelstenarna i fasaden och tänka på industriarbetarna som jobbade här runt 60 timmar i veckan. På 1910-talet började röster höjas för åtta timmars arbetsdag. Lördagar var också arbetsdagar.
Ungefär hälften av de som jobbade på fabriken var kvinnor. Som du ser på bilderna så skulle flera räknas som barn i dag. De ser ut att vara i yngre tonåren. Som mest hade fabriken 90 anställda.
Ny fabrik i Sickla
En av grundarna John Rudolph byggde en pampig villa i området som han kallade Plania, efter ett område i Polen där han också grundat en fabrik. Villa Plania låg mellan dagens Sickla skola och Kyrkviken. I närheten byggde han en till fabrik som tillverkade stålborstar.

Utsikt mot danviksklippan över Hammarby sjö.

Rylander & Rudolphs fabrik innuti.

Batterietillverkning pågår i fabriken på 1910-talet.

Personalfoto från Rylander & Rudolph Fabriks AB år på 1910-talet.
Fundera och samtala
- Vad i bilderna avslöjar att de inte är tagna i en nutida fabrik?
Vad vet du om Rylander & Rudolphs fabrik?
Starta quizetMer om industrialiseringen i Nacka
Relaterat källmaterial


Nackas gamla fabriker
Nacka industrialiserades
När industrialiseringen tog fart i Stockholm från 1870-talet byggdes flera fabriker på malmarna runt staden. Men staden växte och priserna för att köpa en tomt ökade. När industrin behövde mer plats så var det billigare att köpa mark strax utanför stan. Runt Hammarby Sjö och i Nacka var ett bra alternativ eftersom priserna var lägre. Dessutom kunde fabrikerna få tag i arbetare från de små stugorna på Södermalm. Transportmöjligheterna var goda och det gick att lasta varor på båtar. Ännu bättre blev de när Saltsjöbanan byggdes 1893.
Under början av 1900-talet tillverkades allt mer i fabriker, både i Nacka och i resten av Sverige. Företagen kämpade för att hitta de mest lönsamma varorna. Vissa fick lägga ner men ofta uppstod nya företag.
Tillverkningen flyttade
Efter andra världskriget började förutsättningarna för industrin att förändras. Produktionen var högre än någonsin och lönerna och arbetsvillkoren för arbetarna hade blivit bättre. Men många företag i Nacka fick också konkurrens från andra länder. På platser där lönerna var lägre kunde varor produceras ännu snabbare och billigare. Företagen blev större och mer internationella. Mycket av den produktion som funnits i Nacka började flytta till andra platser. Maskiner och robotar tog över alltmer av det jobb som tidigare krävt så många arbetare.
Husen revs eller omvandlades
När produktionen lämnade Nacka blev lokalerna tomma. Ofta hyrdes de ut till små företag som verkstäder eller till kulturella verksamheter som ateljéer. Byggnaderna började förfalla allt mer. En del revs men de mest rejäla stenbyggnaderna stod kvar. Till slut hade de blivit så gamla så att folk började bli intresserade av deras historia och tycka att det var fint med gammalt tegel. Idag har många fabriksbyggnader renoverats och omvandlats till bostäder, kontor eller butiker. En del har byggts på med fler våningar för att utnyttja den värdefulla marken i storstaden mer. När husen byggdes fanns det inte så många elektriska lampor. Därför har de gamla fabrikerna har ofta stora fönster som släpper in mycket dagsljus.

På kartan från 1900-talets första år finns många av industrierna i Nacka utskrivna.

Ryldander och Rudophs fabrik på Planiavägen är en av dem som rivits. Idag står Akademikerhuset på platsen, längst in i kyrkviken. Om fabriken funnits kvar hade den varit granne med Jensens grundskola.


Fabriksbyggnad i Järla 1984 före upprustningen till kontorsbyggnad.



Fundera och samtala
- Finns det några gamla byggnader nära där du bor? Eller några byggnader som har fått en ny funktion?
- Hur tror du att det kommer sig att intresset för fabriksbyggnaderna har blivit större?
Vad vet du om Nackas gamla fabriker?
Starta quizetFabriker på annat håll







Täby centrum nu & då
Tibble gård
På den äldre bilden ser du en bondgård mellan järnvägsspåren där Roslagsbanan delar på sig. Den revs när det nya centrumet byggdes. Stationen som idag heter Täby Centrum hette tidigare Tibble, som var gårdens namn. Gårdens lada som du ser på de båda äldre bilderna här, stod kvar under byggtiden och arbetarna förvarade material i det.
Täby byggde ett framtidscentrum
När centrumet invigdes år 1968 kunde Täbyborna handla i ett av Europas första inglasade centrumanläggningar. På nästa bild kan du också se att det var ett modernt centrum eftersom det hade en enorm parkering. Det här var under Sveriges rekordår och många familjer fick råd att skaffa en egen bil. Täby och andra stadsdelar planerades för en framtid med många fler bilar än tidigare.
Jättehuset Storstugan
De som planerade och ritade Täby centrum tänkte att de byggde framtidens bostäder. En idé som de hade var att husen skulle vara rejält stora så att man hann se dem ordentligt när man åkte förbi i en snabb bil. De visste att städerna redan växte snabbt och planerade för att få plats med många människor på liten yta. Om många bodde i samma hus så kunde de kanske lättare känna gemenskap?
Det stora bågformade huset på bilden heter Storstugan. På de första ritningarna hade det 25 våningar men många var kritiska till det stora huset, så det blev bara 17.

Fotot är taget år 1967, ett år innan Täby centrum öppnade. Ett kort tag samsas den gamla ladan med de nya husen i centrum.

Utsikt från Storstugan. När fotot togs var centrumet nytt. Idag står fler hus som hör till Täby centrum på den stora öppna parkeringsplatsen som syns på bilden.
Fundera och samtala
- Hur har synen på vad en bra stad är förändrats från 1960-talet till idag?
- Om någon tittar på bilder av Täby centrum om sextio år, vilken samhällsutveckling tror du att de kommer att se spår av då?
- Vad tycker du att man ska lära sig av historien för att bygga bra stadsdelar i framtiden?
Vad vet du om Täby centrums historia?
Starta quizetMer om stadsutveckling i Länskällan
Källor från Täby







