Huddinge prästgård nu & då

Prästen hus hade många rum

Huset på bilden är Huddinge prästgård. Före 2014 ingick det i prästens lön att få bo på gården. Det äldre fotot är ett vykort från år 1920 och det står tryckt på kortet: ”Prostgården”, som det kallades då. Huset är sig likt än idag och du ser det ur den här vinkeln när du står vid ingången till huvudbiblioteket i Huddinge. Det har två rejäla våningar och är större än de flesta villor i Huddinge. Det har också en mycket längre historia än de flesta andra hus här.

Gården kallades både Huddinge och Tomtberga

Huset är från 1700-talet men ända sedan medeltiden har prästerna i Huddinge kyrka haft sin bostad på samma ställe. Redan innan dess så fanns Tomtberga tingsplats här. En tingsplats var ett ställe där de mäktiga männen i trakten möttes för att bestämma viktiga saker och döma brottslingar. Tingsplatsen har gett namn till Tomtbergaskolan som skymtar bakom prästgården på fotot från 2024.

En stor bondgård

Det finns ett ännu äldre foto av prästgården. Det är från 1860. Det är samma hus men det bygdes om och fick en ordentlig övervåning år 1894.

Vid den här tiden fanns det många fler hus i närheten som också hörde till prästgården. Där fanns ett stall för hästarna, ett brygghus, ett dass och flera andra hus att förvara säd, ved, vagnar och jordbruksredskap i. Det fanns också särskilda hus för grisar, höns och drängar och fattiga. Allt det här fick prästen i lön för sitt arbete. Bönderna i närheten kunde få hjälpa till och jobba på gården och de gav också lite av det de odlade till kyrkan. Prästen själv bestämde över sin gård men arbetade inte själv med jordbruket.

Prästens hade många uppgifter

Prästens uppgift var förstås att predika och dela ut nattvarden i kyrkan på söndagen men han var också en ledare för hela det lokala samhället. Han skötte folkbokföringen, sjukvården, skolan och fattigvården. Dessutom var skulle han ta emot gäster som passerade. Så här nära Stockholm var det en stor uppgift. De resande behövde ofta sova över och få mat till sina hästar och sig själva.

Nya tider på prästgården

Prästens markområden sträckte sig från Hörningsnäs ända till Långsjön. Jordbruket var en viktig del av prästens ekonomi men år 1923 lades det ner. Det berodde på att det blev mer ovanligt att ha egna djur och odlingar för att få mat. Istället fick de flesta lön och köpte de de behövde i affärer. Med moderna hjälpmedel kunde en enda bonde sköta större markområden.

Under resten av 1900-talet fick kyrkoherden (en präst som är chef över andra präster) i Huddinge bo i prästgården. År 2014 renoverades huset och används nu istället som samlingslokal för flera av kyrkans verksamheter. Idag får prästen bo var hen vill men inte i prästgården.

Bilden av Sigtuna

Vad visar bilden?

På bilden ser vi ett landskap med byggnader och ruiner som brer ut sig över böljande kullar. Till höger syns ett högt klocktorn. Lite längre bort finns vatten där små skepp och båtar seglar. På andra sidan vattnet tar ett bergsliknande landskap vid. Om du kikar noga kan du se små människor bland byggnaderna i förgrunden. Att människorna är så små gör att vi får en känsla för byggnadernas storlek.

Du kan läsa vad byggnaderna och ruinerna heter genom texterna på latin som är skrivna intill. Bilden visar fler kyrkor och byggnader än vad som finns idag. Låt oss titta närmare på dem.

Kyrkorna på bilden

1. Tempel S. Erici. Antagligen en påhittad ruin, namnet finns inte i en enda historisk källa.  
2. Tempel S. Bartholomei. Antagligen påhittad. Enligt en källa fanns det fler kyrkor på 1100-talet, men det är inte troligt att ruinerna skulle vara så här stora på 1600-talet.
3. Tempel S. Olai. Sankt Olofs kyrkoruin finns idag och står innanför Mariakyrkans kyrkogårdsmur. Byggdes i slutet av 1000-talet och blev ruin efter reformationen.
4. Monast. S. Dominic. Idag kallad Mariakyrkan. Sigtuna stads äldsta byggnad som fortfarande används. Kyrkan stod klar 1247 och byggdes av dominikanerorden som höll till i Sigtuna i ca 300 år. Den är en av Sveriges äldsta tegelbyggnader.
5. Tempel S. Laurenti. Sankt Lars kyrkoruin. En del av tornet finns kvar än idag. Kyrkan byggdes på 1100-talet och blev ruin på 1600-talet.
6. Tempel Nicolai. Sankt Nicolai kyrkoruin som idag ligger under jord vid nedanför Klockbacken, nära Prästgatan.
7. Tempel D.. Peter. Sankt Pers kyrkoruin är idag Sigtunas största ruin och står i slutet av Prästgatan på en höjd. Forskarna tror att den har varit kungens kyrka.

Ett kalt landskap

Bilden visar inte särskilt många träd och skogar jämfört med idag. Det kan faktiskt stämma att det var så. Arkeologer menar nämligen att på medeltiden hade Sigtunas invånare huggit ner mycket av skogen. De behövde mycket trä för att bygga och underhålla alla trähus. Trä användes också till verktyg, vägmaterial och bränsle till hus och smedjor. När bilden gjordes hade Stockholm tagit över Sigtunas roll som centrum för kungens makt, men antagligen behövdes fortfarande en hel del trä.

Träd med hög status

De träd som syns i bilden kan också berätta något för oss. Till höger står en ek. Ekar var kungens ägodelar och hade stor betydelse eftersom de användes till att bygga stridsskepp. Det var förbjudet för vanliga människor att hugga ner en ek utan tillstånd.

De smala träden liknar enar men också cypresser som är vanliga i södra Europa. De får bilden att likna andra europiska bilder och visa att Sverige inte alls var ett isolerat land i norr utan hörde hemma bland de europeiska stormakterna.

Sigtuna reser sig ur vattnet

Landskapet har förändrats

På filmen här intill kan du se 9 000 år passera på två och en halv minut. Filmen visar det som idag är Sigtuna kommun. Du ser dagens smala vikar av sjön Mälaren, Arlanda och tätorterna Sigtuna, Rosersberg och Märsta.

När du startar filmen så åker du snart 9000 år tillbaka i tiden. Då låg allt land på kartan under vatten. Ännu tidigare hade allt varit täckt av is.

Istiden

Under flera hundra tusen år låg inlandsisen över vår del av världen. Klimatet här var ungefär som det är på Grönland idag. Isen var upp till 3000 meter tjock. Det tjocka isen var väldigt tung och den tryckte ner jordytan. Jordytan är en hård skorpa av sten som flyter ovanpå jordens inre som är mjukt. Därför är jorden som helhet mjukare än vi kanske tror.

Landet höjdes när isen smälte

För 15 000 år sedan började inlandsisen smälta bort och smältvattnet fick världshaven att stiga. De områden som inlandsisen tryckt ner var översvämmade. För 10 000 år sedan stod havsytan ungefär 150 meter högre än nu och det mesta av Uppland var havsbotten. Sedan dess har landet höjt sig långsamt. Det höjer sig faktiskt fortfarande.

Stenåldern

När hundratals år hade passerat så stack några öar upp ur havet. Under stenåldern, som varade i åtta tusen år, kom också de första människorna hit. I början var de bara här en del av året för att jaga säl och fiska. När öarna blev större stannade några längre och till slut bosatte sig människor här och började odla jorden.

Bronsåldern och järnåldern

Landhöjningen förvandlade sakta området, från ett skärgårdslandskap ett bördigt jordbrukslandskap. Platser som tidigare legat under vatten blir ofta bördiga, alltså bra för odling. Människorna bodde på gårdar och i byar som låg nära vattnet. Nu för tiden, när arkeologer hittar boplatser från den här tiden så ligger de en bit från vattnet. Strandkanten har flyttat nedåt på grund av landhöjningen.

När blev landskapet Sigtuna?

Ungefär år 980 beslutade kungen att bygga en ny stad. Den fick namnet Sigtuna och blev ett centrum för den nya religionen: kristendomen. Sigtuna är Sveriges äldsta stad, flera hundra år äldre än Stockholm.

Det mesta av den tid som visas i filmen visste alltså ingen att det här landskapet skulle kallas Sigtuna kommun i framtiden. Under 8000 av 9000 år fanns ju inte ens Sigtuna stad. Ingen kunde heller ana att det skulle vimla av bilar, tåg, flygplan och massvis av människor här i framtiden.

Nu & då – Viggbyholms trafikplats

Trafiken moderniseras

Om du jämför bilderna så lägger du snart märke till några skillnader. Vägen är bred och ganska nybyggd på det äldre fotot från 1963. En förändring sedan dess är att trafiksäkerheten har blivit större. I den nutida bilden syns skyddande räcken, bättre belysning och målade linjer och streck.

Kanske upptäcker du också att skyltarna verkade vända åt fel håll 1963. Bilarna kör på vänster sida istället för höger. Fotot är taget samma år som Sveriges riksdag beslutade att vi skulle gå över till till högertrafik. Men det tog tid att ställa om, flytta skyltar och förbereda alla förare på förändringen som började gälla fyra år senare, år 1967.

Nya hus och gammal skatt

Ett äldre bostadshus låg till höger, nära vägen år 1963. Kanske blev bullret för starkt när bilarna blev allt fler, för nu är huset rivet. Här står istället en nybyggd tennishall och utanför bilden finns fler nya bostadshus. När de skulle byggas så undersökte arkeologer området och hittade en silverskatt från vikingatiden. I filmen berättar Maria Lingström hur hon gjorde sitt livs största upptäckt.

Stockholmskällan

Historiska källor och lektionsförslag

I Stockholmskällan finns mer än 30 000 historiska källmaterial. De ingår i samlingarna hos museer, arkiv och bibliotek i Stockholms Stad. På Stockholmskällan finns också färdiga lektionsförslag för undervisning från förskola till gymnasiet.

Olika men med samma syfte

Stockholmskällan startade redan 2005 och har varit en förebild och inspiration för Länskällan som lanserades i början av 2023. De båda webbresurserna fylls hela tiden på med nytt material för sina respektive geografiska områden, länet och staden. Syftet är dock gemensamt: att göra det lokala kulturarvet tillgängligt för skolan. Läs mer på länkarna nedan.

Nu & då i Finntorp

Samma hus…

Husen i backen var nybyggda när fotot togs 1954. De är sig ganska lika 2022 men till höger i bilden har staketet mot skogen försvunnit. Där byggdes några år senare Bergåsens fyra höghus med bostäder, affärer, kontor och garage. Kommunen byggde stora hus så att invånarna skulle ha nära till både arbetsplatser, affärer och nöjen. Finntorp kunde ha blivit hela Nackas centrum. Men planera ändrades på 1980-talet och centrum flyttades längre österut.

…nya levnadsvanor

Det är ganska lätt att se att människorna på den svartvita bilden är från en annan tid. På 1950-talet hade nästan alla män hatt. Det fanns inga färglada dunjackor. För vuxna var det rock eller kappa som gällde. Pojken i förgrunden har mössa med öronlappar, stickade vantar och en fin ryggsäck i läder.

Personerna på bilden verkar inte vara så bekymrade över att stå på vägbanan. År 1954 fanns det ungefär 60 000 personbilar i hela Stockholms län. År 2022 var antalet mer än 16 gånger så många: 965 722 bilar. Inte en enda bil och ingen trafikskylt har fastnat på den äldre bilden. Hur många ser du på nutidsbilden?

Den äldre bilden visar också fyra skyltar som var typiska för den tiden. Ofta lyste de av neon på kvällarna. I rutan här intill kan du se hur utbudet i just det här huset har förändrats.

Nu & då på torget i Finntorp

Nya hus med plats för fler

Det röda huset längst till höger i bild gör att vi kan se att bilden är tagen på samma plats. Bänkarna, planteringarna i sandsten och ett gjutjänsstaket längst bort på torget verkar också ha överlevt årtiondena. De tre trähusen i bakgrunden har rivits. De nya husen i betong byggdes 1965 och gav plats för många fler boende i stora moderna lägenheter. De nya husen har också plats för fler butiker än ”Skor och läder”.  

Hemmafruar och snabbmat

När bilden 1958 togs var det sommar och fler barn och mammor med barnvagnar fastnade på bilden. Sådana barnvagnar hittar du bara i antikaffärer idag! Då var det fortfarande vanligt att kvinnor var hemma med barnen på dagtid istället för att lönearbeta. På den moderna bilden är det tomt på folk, men så är det också vinter.

Snabbmat kan du få både på 1950-talet och idag. Den lilla korvkiosken har växt lite och övergått till wok, mat som var helt okänd i Sverige före 1980-talet.

Nu & då vid fotostudion i Ektorp

Fotobutiken på Duvnäsvägen

På Duvnäsvägen 4 nära Ektorp centrum ligger det idag en fotoateljé. Här fanns det redan på en 1950-talet parfymaffär, frisersalong, möbelaffär och Nacka Foto. Fotografen som drev Nacka Foto då hette Eric Ericsson och han var också grundare till Nacka lokalhistoriska arkiv. Som du kan se på det nyare fotografiet finns det fortfarande en fotograf som arbetar i huset men de andra butikerna har under årens lopp försvunnit.

Grannar har kommit och gått

Även om bilderna visar ett hus som är sig likt har platsen förändrats mycket. Precis bredvid låg tidigare ett hus byggt i början av 1900-talet med en järnaffär och senare pizzeria. Det huset, som låg till höger just utanför bild, förstördes i en brand 2020 och behövde rivas. Utsikten från affären ändrades mycket också på 1970-talet då hela Ektorp centrum byggdes på andra sidan gatan.

Nu & då – Ceylonbiografen

Te gav namn åt biografen

Ceylon är en särskild sorts te och det är den som har gett biografen sitt namn. På Värmdövägen 115 fanns nämligen ett hus som kallades Ceylon-villan. Anledningen till att huset kallades så var att där bodde en sjökapten som importerade te från ön Ceylon, eller Sri Lanka som vi säger idag. Huset revs för att ge plats åt de moderna hus som byggdes runt Finntorps centrum i början av 1950-talet.

Biografdöden

Biografen i Finntorp öppnade under den tid då det fanns som allra flest biografer i Stockholm. Bara i innerstaden fanns det 110 stycken år 1943. Att gå på bio var det enda sättet att få se rörliga bilder. Men på 1960-talet skaffade fler och fler svenskar en TV och kunde se film och andra program hemma. Det ledde till att biograferna sålde färre biljetter och många fick lägga ner. Tidningarna kallade detta för biografdöden och den drabbade även Ceylon som stängde år 1968.

Nu & då i Västra hamnen på Landsort

Lotsarna på Landsort

Landsort är namnet på byn och fyren som ligger på ön Öja, söder om Nynäshamn. Söder om ön är det öppet hav. Här har människor fiskat sedan medeltiden. Båtar som seglade över Östersjön norrut mot Stockholm eller Södertälje behövde ofta hjälp för att hitta bland alla öar i Skärgården. Eftersom skärgården började här bestämde staten att det skulle finnas lotsar, alltså personer som hjälpte båtarna att hitta rätt väg.

Förr höll lotsarna utkik efter båtar som dök upp men idag får de fartyg som behöver hjälp ansöka om det långt i förväg via webben. De röda båtarna på det moderna fotot är lotsfartyg. Även om det finns kartor och GPS-utrustning så måste alla stora fartyg ta hjälp av en lots. Lotsen går då ombord på fartygen när det kör genom skärgården.

El, vatten och barn

Ser du de två små flickorna som leker precis vid vattnet till vänster i den äldre bilden? Förhoppningsvis har fotografen lite koll på dem, eller någon annan vuxen precis utanför bilden. Vädret är lite sämre när bilden 2016 tas men de flesta småbarn skulle nog bli tvingade att ha flytväst om de ska leka vid vattnet idag.

Teknikens utveckling syns överallt i bilderna. Båtarnas segel är borta. I masterna sitter istället utrustning för att sända och ta emot information. Vid bryggan till vänster sitter ett elskåp. På den äldre bilden saknar många båtar både segel och motor. Då fick någon ro med åror istället.

Båten närmast i bilden från 2016 står på en trailer, alltså en vagn som kan kopplas till en bil och köras upp på land. Men på slutet av 1800-talet fanns här faktiskt en järnväg som användes för att dra upp båtar och flytta dem mellan västra och östra hamnen. Det var ett sätt att rädda båtarna från att inte blåsa sönder i de hårda stormar som ofta blåser upp så här långt ut i skärgården.