Nu & då i Hägernäs

Flyget och gården

På den svartvita bilden från 1940 ser vi bryggor och hangarer på udden. Här höll Roslagens flygflottilj till med sina militärflygplan. Roslagsbanans spår gör en sväng längs viken. Där vid svängen ligger Hägernäs gård.

Varför heter det Hägernäs?

Den moderna förorten som byggdes runt järnvägsstationen på 1960 fick sitt namn från gården. Gårdens namn kommer säkert från de stora fåglar – hägrarna – som höll till i viken och på udden (näset).

Jordbruket och militären flyttade

En del av gårdens mark såldes till militären men Patron Gustafsson fortsatte med jordbruk fram till. 1974 då han sålde sina sista djur. Samma år lämnade militären Hägernäs. Fem år senare brann gården upp och kommunen byggde en kriminalvårdsanstalt på samma plats.

Nya hus i stadens utkant

På 2000-talet har behovet av bostäder fortsatt öka och nu ser vi en helt nybyggd stadsdel på udden. Men på andra sidan viken är det fortfarande åkrar och skogar. Här slutar den sammanhängande staden. Är det tillfälligt eller för alltid? Vad ser vi om sextio år när vi tittar ner från samma synvinkel?

Nu & då i Täby kyrkby

Livet på landet

I början av 1900-talet såldes stora tomter runt stationen, som då bara hette Täby. Många som bodde här arbetade vid järnvägen. Reklam från den tiden berättar hur lantligt Täby är och att det ändå går så mycket som två tåg till Stockholm varje dag. Täby skulle inte bli en villastad som Djursholm eller Bromma, mer som en skogskoloni.

På den äldre bilden ser vi tydligt de små husen på de stora tomterna. Jämför med idag så ser du att en del är rivna, medan andra har delat av sina tomter och sålt till en eller två nya villor.

Täbys första höghus

På 1940-talet planerades en förort här med centrum och bostäder för 6000 personer. Första steget var att bygga åttavåningshuset i mitten på bilden. Det sticker fortfarande ut mot resten av bebyggelsen som är lägre.

Centrumet blev försenat

Men bygget av en centrum vid Täby station blev inte klart förrän på 1970-talet. Planerna hindrades av att vattnet från Gullsjön inte räckte för att ge alla i orten friskt vatten. En ledning från Järfälla löste så småningom problemet.

Stationen blev Täby kyrkby

När Täby fick ett nytt centrum vid stationen Tibble år 1968 så blev många tågpassagerare förvirrade, så Täbys gamla centrum fick byta namn till Täby kyrkby.

Nu & då vid Viggbyholms station

Viggbyholms tågstation

Stationen i Viggbyholm var först bara en hållplats för gods men öppnade för persontrafik år 1903. Marken tillhörde Viggbyholms gård och nu började markägarna bli intresserade av att sälja tomter istället för att odla på marken. Området på bilden kallades Viggbyholms Norra Villastad. Söder om stationen låg Viggbyholms trädgårdsstad. Men Viggbyholms förvandling från landsbygd till förort gick långsamt.

De första husen

Mitt i bilden från 1936 syns ett ljust fält. Strax under det ligger ett av Viggbyholms äldsta hus. Det är Jaktvillan Katrineberg. Den flyttades hit år 1909 från Kräftriket vid Brunnsviken, där det byggdes första gången år 1838.

Foto här intill visar utsikten från Jaktvillan. Vi ser en kvinna på spark och elledningar i luften. Det öppna gärdet på bilden är idag fyllt med radhusen som du ser på bilden från Google Earth.

Det är långt mellan husen som står placerade mitt på rejält stora skogiga tomter. Det var förbjudet att hugga ner fler träd än vad som behövdes för att göra plats för huset. Idag ryms det ofta tre villor på en så stor tomt.

Huset till höger i bilden är Karlsholm, det första huset som byggdes i Norra Viggbyholm. De flesta hus var inte alls så stora och pampiga.

Mest sommarstugor i Viggbyholm

Viggbyholm växte men det dröjde ganska länge innan det började likna en den förort som det är idag. Reklamen för att köpa en tomt i Täby betonade alltid att det var till landet man skulle flytta. De flesta som nappade på erbjudandet byggde enkla sommarstugor här. År 1919 fanns det hus på 69 av tomterna i Viggbyholm men det vara bara 21 av husen som hade någon permanent skriven på adressen.

Dåliga vägar

Vägarna mellan husen i Viggbyholm var länge som breda stigar, ofta fyllda av lera. De boende la ut plankor i kanterna att gå på för att inte sjunka ner och förstöra skorna. Vägarna var villaägarnas ansvar men många Viggbyholmare bodde bara här på sommaren. De ville inte lägga pengar på bättre vägar. De hade ju skaffat sommarstuga för att komma bort från stenstaden!

Nu & då i Roslags-Näsby

Näsby blev Täbys nya centrum

Carl Robert Lamm ägde Näsby slott. När han blev ordförande i kommunalstämman så brukade politikerna ha sina möten i Täby Kyrkby (som bara kallades Täby då). Det som heter Täby centrum idag var bondgården Tibble. Herr Lamm ville göra Näsby till ett kommunalt centrum. I början av 1900-talet hade stationssamhället Täby (kyrkby) växt mycket. Det var här som flest nya tomter såldes.

Men när Roslagsbanans gren till Åkersberga byggdes så flyttade fler människor till Näsby och Viggbyholm. I Näsby byggdes en stor lanthandel med post och telefonstation, en ångkvarn och ångsåg, Ytterbyskolan och fler villor. Då började kommunalstämman hålla sina möten i skolan istället. Till slut blev det som Carl Robert Lamm ville. Näsby blev kommunens nya centrum, i alla fall den plats där det första kommunhuset byggdes 1950.

Kommunen hade många problem att ta tag i

Mitt i bilden ligger ett skogsparti. Vägen som går till vänster om det heter Kanalvägen. På bilden från 1936 kan du se varför. Bredvid vägen går ett dike som tyvärr luktade ganska illa. Det berodde på att husen inte hade några avlopp. Det här var ett av de många problem som diskuterades på kommunmötena under första delen av 1900-talet. Sjukdomar spreds, folk var fattiga, arbetslösa det hälsosamma, lantliga Täby som fanns i reklamen kändes avlägset för många. De två världskrigen gjorde inte läget lättare.

Expansion efter kriget

Under 40- och 50-talen byggdes det massor i Roslags-Näsby och orten var kommunens centrum. Då byggdes de fem 10-våningshusen med centrumanläggning, kommunhus och motorväg.

När Täby Centrum i Tibble invigdes så började en ny era där centrum återigen flyttade. Idag finns både kommunhuset och de flesta affärer i just Täby Centrum.

Området runt Roslags-Näsby station fortsätter att utvecklas idag. Men nu finns inte någon ledig mark till salu längre. Istället rivs hus för att ge plats åt nyare och större.

Nu & då på stora torget i Sigtuna

Stadens centrum

Torget har varit Sigtunas centrum i fyrahundra år och husen är sig lika. Då liksom nu är det en samlingsplats för människor. På den äldre bilden väntar en bil på torget. Kanske hoppas chauffören på en körning till tågstationen i Märsta. Vid den här tiden fanns inga bussar och de flesta tog häst och vagn men bilarna började långsamt bli fler.

En annan modernitet är telefonledningarna som sitter samlade på taket. Inte så vackert men nödvändigt och mycket praktiskt för att kunna boka läkartid, ringa släktingar eller boka en taxi.

Sigtuna missade tåget

I andra städer byggdes en tågstation centralt under 1800-talet. På sådana platser byggdes ofta fabriker vid järnvägen, eftersom varor enkelt kunde fraktas lång väg med tåg.

Men järnvägen mellan Stockholm och Uppsala drogs en annan väg. Det gjordes ordentliga undersökningar av den bästa sträckningen av en järnväg mellan Sigtuna och Märsta. Men järnvägen byggdes aldrig. När bussar och bilar blev vanligare så minskade behovet av en järnväg.

Sigtunas befolkning växte långsamt och staden behöll sin ålderdomliga småstadskaraktär. Det gör den till ett populärt utflyktsmål idag. Närheten till Arlanda gynnar också turismen.

När Sundby gård brann upp

På fotot ser du Sundby gårds huvudbyggnad som låg på den stora öppna platsen nära sjön Orlångens strand. Idag finns här en stor gräsmatta där det är populärt att ha picknick på sommaren. Om du har varit här så känner du kanske igen flera av de andra husen, ladugården som är stall idag och köksbyggnaden bredvid badplatsen som är värdshus.

Sprang ut ur huset

Paret Malm hade gäster den kvällen. Som tur var vaknade de och upptäckte att det brann. De fick springa ut i den iskalla natten i bara nattkläderna. Direktören Carl G Malm hade nyss låtit renovera det stora bostadshuset med sina 24 rum. Nu fick han se allt brinna upp. Han var så upprörd att han kastade sina galoscher i elden innan han gav sig av till sitt kontor i Stockholm. Hans fru Carin Malm åkte till sin syster. När hon kom till Skanstull vände hon sig om. Lågorna från branden syntes på över en mils avstånd!

Svårt att släcka

Det gick inte bra att släcka branden. Det dröjde lång tid för brandkåren att komma fram. Alla brandmännen hann inte med brandbilen utan fick åka häst och vagn. När brandbilen skulle svänga av från Lännavägen så körde den i diket. Det var en väldigt kall och blåsig natt. Det tog lång tid att göra hål i isen på sjön för att kunna pumpa upp vatten. Under arbetet drunknade en person. Dessutom frös isen i slangarna. Gårdens folk bjöd brandmännen på mjölk med konjak ur en stor hink för att de skulle orka arbeta vidare. De lyckades hindra branden att sprida sig till de andra husen men det enda som blev kvar av det pampiga bostadshuset var två skorstenar.

Varför gick det så illa?

Kanske hade Direktör Malm missat att sätta ut gröt till tomten? Eller hade han glömt lägga några mynt underst när de nya skorstenarna byggdes? Det här var vanliga föreställningar om vad som kunde styra ödet. En mer vetenskaplig förklaring var att skorstenarna var dåligt murade och att gnistor av eld nått ut ur skorstenen och tänt på husets trädelar.

Kommunen tog över Sundby

Efter branden sålde familjen Malm Sundby gård och all mark till Huddinge kommun. På 1960-talet fanns planer på att bygga en stor djurpark här med exotiska djur. Tjugo år senare funderade kommunen på att skapa en upplevelsepark med badhus, åkattraktioner, linbana över sjön och en 18-håls golfbana. Men det blev varken något nytt sommarland eller tropiskt zoo i Sundby. Istället blev Sundby en plats för friluftsliv. Om du kommer hit så kan du ganska lätt föreställa dig hur det såg ut när godset var en privat herrgård med en lyxig herrgårdsbyggnad, byggd av lättantändligt trä. Eller hur det kunde ha sett ut med schimpanser, elefanter och en parkering för 5000 bilar.

Nu & då på Centrumleden i Märsta

Vägen byggdes utan korsning

På 1960-talet växte Märsta snabbt. Den äldre bilden är tagen år 1967. Då hade bilar blivit så vanliga att de fanns i nästan var enda familj. Ungefär 14 000 människor flyttade till Märsta under 60-talet. Det byggdes massor av hus men också vägar. För att trafiken skulle flyta och de nya Märstaborna skulle kunna gå och cykla så byggdes många korsningar på det här sättet. I bostadsområden från 60- och 70-talet är bilvägarna ofta en våning ner och området närmast husen är bilfria.

Spår av det gamla samhället

Om du åker på vägbron över Centrumleden uppför backen så är du på väg mot Sigtuna. Om du följer fotografens blick rakt fram kommer du till Valsta. På fotot från 1967 fanns inget bostadsområde där utan bara Valsta gård. Gården hade legat där sedan järnåldern eller ännu längre. När bilden togs hade kommunen köpt marken. En lada syns fortfarande på bilden. Där var det betongfabrik tills den försvann i en brand i slutet av 1960-talet.

Branden i Valsta gårds lada år 1966.

Nu & då i Pinbacken

Vänstertrafik

Den äldre bilden över Märstadalen är tagen påsken 1967. I september samma år gick Sverige över till att köra på höger sida istället för vänster. Norge, Danmark och Finland hade redan lagt om trafiken från vänstertrafik till högertrafik.

Märsta växte på 60-talet

Lite till höger om bildens mitt ser du ”Bananhuset” i området Tingvalla. Det var klart redan år 1963. Under 1960-talet växte Märsta från en liten by till en stad. År 1960 bodde 2882 personer i Märsta. På tio år växte befolkningen till mer än det femdubbla.

Valsta

På det äldre fotot ser du Valsta gårds lada. Runt gården finns gravfält som visar att människor har bott och odlat här i 1500 år. På 1700-talet var Valsta en liten by med fyra gårdar. Idag finns bara några husgrunder kvar men namnet lever vidare i stadsdelen där en stor del av Märstas befolkning idag bor.