Frisk vilja utan sprit och superi

Årsberättelse från 1905

År 1905 skriver sekreteraren i Frisk vilja i Nynäshamn ett kort protokoll och summerar föreningens första år. Det har funnits en del svårigheter men intresset är stort och samarbetet gott. Frisk Vilja kommer ”nog att i framtiden betydligt höja sig öfver sin nuvarande nivå.” Om du lyckas läsa den handskrivna årsberättelsen får du se hur människor engagerade sig för att förbättra samhället för mer än 100 år sedan.  

Nykterhetsrörelsen vill förbättra samhället

I början av 1900-talet var Sverige ett fattigt land. Samtidigt pågick industrialiseringen som gjorde att några fick det mycket bättre. Hoppet växte om en ljusare framtid. Men skillnaderna mellan rika och fattiga växte också. Det blev vanligt att människor bildade föreningar där man arbetade tillsammans för att förbättra samhället. 

Alkoholism var ett samhällsproblem som drabbade många. Nykterhetsrörelsen engagerade  människor som ville förbjuda alkohol. Många människor drack brännvin varje dag. Det förekom att arbetare fick sprit som lön istället för pengar. Många tyckte att alkohol ledde till att vanliga hyggliga människor förändrades, blev våldsamma eller inte kunde arbeta. De såg också alkoholberoende som ett hinder för demokratin. Om människor blev nyktra så skulle de fokusera på att förbättra sina liv istället för att dränka sina sorger i sprit.

Logerna ordnar aktiviteter för helnyktra

En ”loge” var ett annat namn för en nykterhetsklubb och i Nynäshamn bildades flera sådana. Årsberättelsen berättar om logen “Frisk Vilja” men det fanns också en loge som hette “God Wilja”. Fotot här är taget i samband med en basar som God Wilja ordnade år 1915. Alla logerna lockade med olika aktiviteter som ett alternativ till krogliv och supande. För att vara med i en loge var du tvungen att lova att vara helt nykter. 

I årsberättelsen från 1905 kan vi läsa att Frisk Vilja har gått från 11 till 55 medlemmar. Nya medlemmar har strömmat till men samtidigt har 19 personer strukits på grund av löftesbrott. Anledningen var säkert att de hade brutit mot sina nykterhetslöften.

Statarna – landsbygdens arbetarklass demonstrerar och strejkar

Jo, under 1900-talets första årtionden så följde demonstrationer och strejker på varandra. Det var en orolig tid i Sveriges historia. Nya arbetstillfällen uppstod i fabriker och företag. Allt färre livnärde sig som jordbrukare på landsbygden där det fanns allt färre jobb och där lönerna var extremt små.

En del fick det bättre ställt, men i stort sett så var Sverige ett fattigt land. Arbetare i städerna och på landsbygden krävde ökade rättigheter och högre löner. I Kungsängen rustade statarna för strejk för att få bättre arbetsvillkor. Men vilka var statarna egentligen?

Demonstrationer och strejker på landsbygden

I Upplands-Bro, där Kungsängen ligger, strejkade statarna första gången 1919. Strejken leddes av folkskolläraren och riksdagsledamoten Oscar Sjölander. Den blev en stor framgång för statarna som genom strejken lyckades höja sina löner ordentligt. Sex år senare, 1925, så uppstod ännu en gång konflikt mellan herrgårdsägarna och statarna i Uppland. Som du ser på affischen så kallade lantarbetarnas fackförbund till demonstration och kamratfest i Kungsängen den 7 juni. Det blev upptakten till nästa stora strejk: Skördestrejken, sensommaren 1925. Till demonstrationen var försvarsministern och jordbruksministern, som båda var socialdemokrater, inbjudna för att tala. “Stora festanordningar äro vidtagna – flera basarnöjen”, står det på plakatet. Självförtroendet och förhoppningarna är stora om att framgången från 1919 ska återupprepas. Men strejken 1925 gav inte samma resultat.

Kvinnokamp i Täby

Fotografiet är taget 1936 – och det är riksdagsval i Sverige det året. På bilden syns socialdemokratiska kvinnor från Viggbyholm och trakten omkring.  De håller upp en fana och på lastbilsflaket sitter valaffischer. Det var vanligt med lokala politiska kvinnoföreningar. Kvinnoföreningarna var aktiva både i samband med riksdagsval och mellan valen.

1921 införde Sverige allmän och lika rösträtt. Män och kvinnor röstade för första gången på lika villkor. Men de socialdemokratiska kvinnorna på lastbilsflaket var inte nöjda. De kämpade för fler samhällsförändringar, som ännu inte hade ägt rum.

“Arbete åt alla – ökad köpkraft” stod på Socialdemokraternas valaffischer

Affischerna på lastbilen berättar om Socialdemokraternas politik 1936. Ett av budskapet lyder: ”Arbete åt alla – ökad köpkraft”. Socialdemokraterna ville att staten skulle få fler att börja förvärvsarbeta och tjäna pengar, både kvinnor och män. Ju fler människor som tjänade pengar, desto fler konsumerade och betalade skatt. Skatten behövdes för att finansiera till exempel  barnbidrag och höjda pensioner, det vill säga sociala reformer som Socialdemokraterna ville genomföra.

Socialdemokraterna ville också att staten skulle göra mer för att höja standarden i landets bostäder, och minska trångboddheten. Många arbetarhem var dragiga och orenoverade. Bostadsstandarden var väldigt låg för de flesta arbetare, barnfamiljer och gamla. För de socialdemokratiska kvinnorna var detta en huvudfråga eftersom de ofta tillbringade mer tid i hemmet än vad männen gjorde. Hemmet betraktades vid den här tiden som kvinnans huvudansvar, snarare än mannens.

Politiskt engagemang igår, idag och imorgon

De flesta politiska partierna i riksdagen har särskilda kvinnoförbund än idag, men de hade fler engagerade medlemmar på 1930-talet, när bilden togs. En förklaring är att kvinnors och mäns förutsättningar att skapa och påverka sina liv då var mer olika då än vad de är idag. Kvinnlig rösträtt var fortfarande ganska nytt, men med rösträttskampen bakom sig var det tydligt för många kvinnor att det fanns fler rättigheter att kämpa för. I rutan här bredvid ser du en sammanfattning av de viktigaste sakerna

Aktionsgrupp räddar Täbys natur

År 1972 bildades en grupp med namnet ”Aktion Rönningesjön”. Gruppen bestod av många olika föreningar i Täby som gemensamt protesterade mot kommunens planer på ett nytt bostadsområde. De ville ha kvar området som ett friluftsområde och skydda Rönningesjön. På kartan ser du de tre förslag till den nya Lötvägen och bostadsområdet Löt. I maj 1973 bjöd gruppen in alla som ville protestera till en marsch genom området.

Politiskt eller opolitiskt?

Den gula affischen poängterar att ”Manifestationen är helt opolitisk!”. Det betydde att alla var välkomna att protestera, oavsett vilket parti de röstade på. Räddandet av skogen var en fråga som kunde förena människor från olika partier och med olika ideologier. Men det går också att säga att det här är politik, om man med politik menar att påverka. I den svenska demokratin måste kommunerna tala om i förväg för invånarna vilka planer som finns för kommunens utveckling, så att invånarna ska kunna påverka planerna, även när det inte är val.

Rönningesjön är ett tecken på demokrati

Om du har promenerat mycket i vid Rönningesjön så vet du kanske redan hur det gick med planerna. Protesterna ledde till att bostadsområdet Löt aldrig byggdes. Det är ett exempel på hur invånarna i en kommun kan påverka politiken och samhällsutvecklingen ifall många tycker lika och visar det. Mer än 5700 personer skrev på en protest mot bygget år 1973.

Täbys befolkning ökar

Täby och andra delar av Storstockholm har växt under stora delar av 1900-talet. Människor vill bo i eller nära stora städer där det finns jobb. Täby hade nyss varit landsbygd men blev mer och mer en del av staden på 1970-talet. 

En annan affisch som kunde ses på anslagstavlor i Täby vid samma tid lockade till en utfrågning av kommunalråd från Täby. Hur många invånare tål Täbys natur? Många Täbybor var oroliga för att kommunens byggande skulle förstöra deras naturområden. Diagrammet ger en bild av folkökningen före 70-talets protester men också av hur det gått sedan.