Nu & då – Viggbyholms trafikplats

Trafiken moderniseras

Om du jämför bilderna så lägger du snart märke till några skillnader. Vägen är bred och ganska nybyggd på det äldre fotot från 1963. En förändring sedan dess är att trafiksäkerheten har blivit större. I den nutida bilden syns skyddande räcken, bättre belysning och målade linjer och streck.

Kanske upptäcker du också att skyltarna verkade vända åt fel håll 1963. Bilarna kör på vänster sida istället för höger. Fotot är taget samma år som Sveriges riksdag beslutade att vi skulle gå över till till högertrafik. Men det tog tid att ställa om, flytta skyltar och förbereda alla förare på förändringen som började gälla fyra år senare, år 1967.

Nya hus och gammal skatt

Ett äldre bostadshus låg till höger, nära vägen år 1963. Kanske blev bullret för starkt när bilarna blev allt fler, för nu är huset rivet. Här står istället en nybyggd tennishall och utanför bilden finns fler nya bostadshus. När de skulle byggas så undersökte arkeologer området och hittade en silverskatt från vikingatiden. I filmen berättar Maria Lingström hur hon gjorde sitt livs största upptäckt.

Ekebyhovs plantskola

Vem studerar på en plantskola?

Om du ska odla träd så krävs mycket kunskap men ordet plantskola syftar inte på det. En plantskola är ett ställe där träd, buskar eller blommor utvecklas och växer upp.

Stora gårdar runt stan

Under industrialiseringen ökade befolkningen i Stockholm som växte snabbt. Runt omkring staden fanns många gods och herrgårdar. Det berodde på att adelsmän, eliten i jordbrukssamhället, gärna bodde och ägde mark nära huvudstaden som var maktens centrum i Sverige. Många sådana stora jordbruk fortsatte som vanligt att bruka jorden men med modernare metoder, men några upptäckte att det fanns andra sätt att tjäna pengar.

Tjänade på industrialiseringen

Den som ägde mark där en järnvägsstation byggdes upp kunde sälja små bitar av marken som villatomter. Men på Ekerö fanns ingen järnväg. Där kom Ekebyhovs ägare Johan Ihre istället på en annan idé, att odla träd. Alla nya villatomter och kolonilotter runt om staden ville ju ha fruktträd för att kunna plocka äpplen, plommon och körsbär.

Varor fraktades till sjöss

Klimatet på Ekerö var bra och avståndet till staden var kort. Tyvärr var broarna och vägarna inte så lämpliga för tunga transporter. Frakt med båt var det bästa alternativet. Familjen Ihre hade släkt i Åbo i Finland och sålde också träd dit. Åbo var en stad som växte och industrialiserades precis som Stockholm. Dessutom var transporterna dit smidiga.

Massor av frukt och bär

Plantskolan blir till slut störst i hela mellersta Sverige. Fruktträdgården hade 60 000 äppel- och päronträd. Plantskolan sålde 256 olika frukt- och bärbuskar, bland annat aprikoser, persikor, krusbär, vinbär, hallon, blåbär och jordgubbar. Det fanns också stora växthus där det växte tomater, gurkor och meloner. I slottets trädgård samlade Johan Ihre också ett 100-tal olika träd. Han ville studera trädens egenskaper och lista ut vilka som skulle kunna användas i skogsbruket i framtiden.

Plantskolan lades ner

På 1960-talet fick Ekerös många trädgårdar konkurrens från andra länder. Transporterna utvecklades och gjorde att det ofta var billigare att importera växter från andra länder än att köpa dem i Sverige. Planskolan fick stänga eftersom den inte längre var lönsam.

Ekebyhovsparken idag

Om du vandrar i parken idag kan du se många av de ovanliga träd som Johan Ihre lät plantera. Slottsträdgården används också som en genbank. Flera äppelsorter odlas här för att deras gener ska finnas kvar i framtiden.

När Bollmora var Sveriges Silicon Valley

Kvinnan på den svartvita bilden programmerar en dator. Hon använder en konsol som står på skrivbordet men själva datorn finns i skåpen i bakgrunden. Datorn Alwac III räknades som en liten dator på 1950-talet. Det här är berättelsen om datorindustrins korta historia i Tyresö.

Tyresö ville växa

Tiden efter andra världskriget brukar kallas för rekordåren eftersom Sverige utvecklades så snabbt. Ekonomin gick bra och städerna växte. Många kommuner planerade för framtiden genom att köpa upp landområden där de kunde bygga bostäder och arbetsplatser.

Tyresö på den här tiden var glest befolkat och hade bara omkring 3600 invånare. All mark i Tyresö hade en gång i tiden tillhört godset med Tyresö slott. Men 1930 gav ägaren Claes Lagergren bort slottet till Nordiska Museet. Hans söner ärvde resten av marken. De sålde små bitar mark som tomter för sommarstugor, som började bli populärt vid den här tiden.

Men kommunen var rädd för att det bara skulle bli fler sommarstugor. Det var ett problem för kommunen eftersom sommargästerna inte betalade skatt men ändå krävde service. Kommunen köpte därför marken kring Bollmora gård. Där ville de bygga kommunens nya centrum med bostäder till 12 000 personer. Men var skulle alla arbeta?

Datorfabrik flyttar till Bollmora

Kommunen började samarbeta med Axel Wenner-Gren. Han var en industriägare som hade tjänat en förmögenhet på sitt företag Electrolux. Företaget sålde dammsugare och kylskåp, nya varor som alla som hade råd ville köpa. Nu var Wenner-Gren på jakt efter nästa storsäljande produkt för framtiden. Han hade hittat datorn. Wenner-Grens företag hade utvecklat en lite mindre dator, den vägde bara ca 1000 kg, som han sålde till universitet och stora företag. Wenner-Gren ville nu flytta tillverkningen från USA till Sverige och valde Tyresö.

Hoppet tvärdog

Kommunen var mycket nöjda med att få datortillverkningen till Tyresö och ritade in en brandstation och ett sjukhus i den nya stadsplanen. Tyvärr blev det inte någon succé. När Wenner-Gren dog 1961 så visade det sig att den senaste modellen av datorn inte fungerade, trots att företaget satsat massor av pengar på att utveckla den.

Kalifornien i stället för Tyresö

Tiden när datorer tillverkades i Bollmora blev kort. Det dröjde minst 20 år till innan datorn började flytta in i många hem. Istället för Bollmora så var det Silicon Valley i Kalifornien som blev centrum för utvecklingen med företag som IBM och Apple.

Telefoner i stället för datorer

Hur gick det för Tyresö kommun då? Chansen att få bygga Sveriges nya elektronikcentrum med tusentals arbetsplatser var borta. Det enda som fanns kvar var de tomma lokalerna. Till slut lyckades kommunen sälja dem för en billig slant till LM Ericsson som byggde om lokalerna till en fabrik för telefontillverkning. Mellan 1963 och 1993 tillverkade Ericsson telefoner i Bollmora och som mest hade 1400 personer jobb här. Även om Bollmora förlorade kampen om att bli ett centrum för datortillverkning så blev den nya telefonfabriken en viktig arbetsgivare på orten.

Ingen kolera i Tyresö, tack!

Vad var en sundhetsnämnd?

Protokollet här visar anteckningarna från ett möte och du kan läsa högst upp att det är ”hållit inför sundhetsnämnden i Tyresö församling”.

År 1831 kom en ny lag att kyrkan i vissa församlingar skulle ha en grupp personer som som ansvarade för sundheten (hälsan) i församlingen. Gruppen hette sundhetsnämnd. Anledningen var att sjukdomen kolera bröt ut med jämna mellanrum och dödade många.

Du kanske tycker att det låter konstigt att kyrkan jobbade med det här men på 1800-talet var kyrkan en viktig del av staten. I Tyresö och på andra platser på landet fanns ingen kommun eller annan organisation som tog hand om skola, vård och omsorg. Senare bytte nämnden namn till hälsovårdsnämnd och på 1900-talet tog kommunen och landstinget över ansvaret för vård och hälsa.

Stoppa smittan från Stockholm

I protokollet diskuteras koleran och vi förstår att det har startat ett nytt utbrott i huvudstaden Stockholm. Vi vet från andra källor att ungefär 3000 människor dog i Stockholm när koleran kom dit sommaren 1853. Så här bestämde Sundhetsnämnden:

…att de personer, som pläga syselsätta sig med klädtwätt från Hufwudstaden, skola dermed upphöra under den tid Koleran därstädes fortfar, eller intill dess, att någon smitta derifrån icke är att widare befara.

Ingen visste på den här tiden hur koleran smittade så det var en försiktighetsåtgärd att de som tvättade kläder från huvudstaden var tvungna att sluta med det.

Vad bevisar källan?

Det här gamla protokollet är ett av få bevis eller belägg för att det fanns folk som jobbade med att tvätta stockholmarnas kläder i Tyresö redan i mitten av 1800-talet. Vi kan använda begreppen närhet, beroende och tendens för att analysera källan.

1. Närhet. Källan är tydligt daterad. Personerna i sundhetsnämnden beskriver Tyresö i september 1853. Det var Tyresö som var nämndens ansvar så det finns en närhet mellan platsen och källan. Nämndens medlemmar träffas i Tyresö så det är troligt att de har sett lassen med tvätt från Stockholm och kvinnorna som tvättade eftersom de hör hemma i området.
2. Beroende. Källan är en förstahandskälla. Den som gjort anteckningarna var med på mötet och har hört med egna öron vad som sagt där.
3. Tendens. Vad ville sundhetsnämnden med protokollet? Ett protokoll finns till för att alla ska enas om vad man bestämt och att andra ska få reda på det. Det är källans syfte. Kanske ville de också verka handlingskraftiga och bra på sitt jobb. Men det är svårare att komma på varför protokollet skulle ljuga eller hitta på att Tyresöbor tvättar kläder från Stockholm. Där för är källan så trovärdig när det gäller att bevisa att detta pågick redan år 1853.

Nu & då – Bollmora/Tyresö

Hur får bostadsområden namn?

Har du tänkt på varför ditt bostadsområde eller lokala centrum heter som det gör? Platser behöver ett namn för att vi ska kunna hitta och förklara var vi bor eller var saker finns. Stadsdelar tar ofta över ett namn på en gård eller ett torp. Det är ett sätt att använda historia för att påminna oss om dem som levt på platsen tidigare.

Gamla namn återanvändes i Tyresö

När Tyresös moderna bebyggelse växte fram under 1960-talet så användes namnet Bollmora som kom från en av gårdarna på området. Den gård som låg precis på platsen för det nuvarande centrum hette Myggdalen.

När kommuner ska bestämma vad nya områden ska heta så har de ofta en arbetsgrupp, namnberedningen, som undersöker olika förslag. Tyresös namnberedning föreslog Bollmora centrum. Skylten på det svartvita fotot från 1959 berättade för nyfikna som kom åkande på den lilla gropiga skogsvägen om det nya området. Kanske hade det inte varit lika lockande om det stått ”Myggdalen” istället? Men det blev ändå inte riktigt som namnberedningen hade tänkt.

Bollmora eller Tyresö centrum?

Tyresöborna uppfattade det nya centrumet som Tyresös centrum och tyckte att det borde heta så istället. Bollmora fick lite dåligt rykte och många tyckte att Tyresö lät mer glamoröst. Det påminde om det vackra slottet. Namnberedningen menade att Tyresös centrum låg vid kyrkan och slottet. Om man tittar på historien så hade de rätt men Tyresö hade förändrats mycket.

En lokaltidning ordnade en namntävling där Tyresö C vann överlägset. Kommunen skickade ut en enkät år 1987 och den visade samma sak: Folk tyckte att det skulle heta Tyresö Centrum.

Om du bor i Tyresö själv så vet du säkert vad du och andra kallar centrumet. Annars får du titta på bilden till höger från 2023.

Dagsverkstorpet Karlberg

Torparfamiljens villkor

Familjen som bodde här ägde inte stugan, marken eller ladugården. Det gjorde det stora Tyresögodset. Familjen fick bo på torpet och använda marken ifall de ställde upp och jobbade ett visst antal dagar åt godsägaren. Det kallades att göra dagsverken.

Torparfamiljen hade egna djur att mata och mjölka och några små åkrar att odla på. De var ju tvungna att göra sin egen mat och kläder. Om de hann, för det var mycket de skulle göra för godsägaren, enligt kontraktet som du ser här intill.

Om du var man

Alla på torpet, män, kvinnor och barn var tvungna att hjälpa till för att överleva och få bo kvar. Oftast krävdes det att det fanns en dräng eller piga, alltså en extra, ogift vuxen som hjälpte till mot mat och husrum. Det var mannen i familjen som skrev på kontraktet. I kontraktet står det att familjen fick njuta, bo och odla på torpet ostört så länge de uppfyllde en del krav, till exempel:

• Dagsverken, alltså en hel dags arbete omkring 13 timmar på sommaren. Mannen skulle arbeta 104 dagar och ett hjon 66 dagar om året. Ett hjon, det kunde vara en dräng, torparens fru eller en son men det står också i kontraktet att om familjen skickade ett barn som inte kunde arbeta ordentligt så fick de inte ha kvar torpet.
• Underhålla och renovera alla byggnader och stängsel.
• Gräva diken, hålla ängarna öppna och gärna odla upp ny mark i närheten av torpet.
• Underhålla vägarna i närheten.

Om du var kvinna

Redan före gryningen började arbetet med att mjölka. Sedan skulle du som kvinna ta hand om allt som hade med barn, mat och kläder att göra. Kläderna gjordes från grunden. Om familjen hade får så klippte hon ullen eller användes lin, ett sorts gräs som gjordes till trådar. Av dessa råvaror tillverkades trådar som sedan vävdes eller stickades. Det skulle räcka till alla familjens kläder. När djuren slaktades var det kvinnans uppgift att göra mat av allt, skölja tarmar, göra korv, mala inälvor och göra pölsa. Varje dag skulle torparhustrun skicka med mat till sin man och ett hjon. Samtidigt var det inte ovanligt att ha 4-5 barn att ta hand om hela dagarna. Barn som gick i skolan skulle också ha med sig mat.

Sofia Wilhelmina bodde på torpet. År 1881 föll hennes man ner från ett träd och dog, 48 år gammal. Men Sofia Wilhelmina kämpade vidare med allt arbete och lyckades bo kvar på torpet. Hon hade hjälp av sina fem barn.