Frisk vilja utan sprit och superi

Årsberättelse från 1905

År 1905 skriver sekreteraren i Frisk vilja i Nynäshamn ett kort protokoll och summerar föreningens första år. Det har funnits en del svårigheter men intresset är stort och samarbetet gott. Frisk Vilja kommer ”nog att i framtiden betydligt höja sig öfver sin nuvarande nivå.” Om du lyckas läsa den handskrivna årsberättelsen får du se hur människor engagerade sig för att förbättra samhället för mer än 100 år sedan.  

Nykterhetsrörelsen vill förbättra samhället

I början av 1900-talet var Sverige ett fattigt land. Samtidigt pågick industrialiseringen som gjorde att några fick det mycket bättre. Hoppet växte om en ljusare framtid. Men skillnaderna mellan rika och fattiga växte också. Det blev vanligt att människor bildade föreningar där man arbetade tillsammans för att förbättra samhället. 

Alkoholism var ett samhällsproblem som drabbade många. Nykterhetsrörelsen engagerade  människor som ville förbjuda alkohol. Många människor drack brännvin varje dag. Det förekom att arbetare fick sprit som lön istället för pengar. Många tyckte att alkohol ledde till att vanliga hyggliga människor förändrades, blev våldsamma eller inte kunde arbeta. De såg också alkoholberoende som ett hinder för demokratin. Om människor blev nyktra så skulle de fokusera på att förbättra sina liv istället för att dränka sina sorger i sprit.

Logerna ordnar aktiviteter för helnyktra

En ”loge” var ett annat namn för en nykterhetsklubb och i Nynäshamn bildades flera sådana. Årsberättelsen berättar om logen “Frisk Vilja” men det fanns också en loge som hette “God Wilja”. Fotot här är taget i samband med en basar som God Wilja ordnade år 1915. Alla logerna lockade med olika aktiviteter som ett alternativ till krogliv och supande. För att vara med i en loge var du tvungen att lova att vara helt nykter. 

I årsberättelsen från 1905 kan vi läsa att Frisk Vilja har gått från 11 till 55 medlemmar. Nya medlemmar har strömmat till men samtidigt har 19 personer strukits på grund av löftesbrott. Anledningen var säkert att de hade brutit mot sina nykterhetslöften.

Grindvakterskan – tågolyckornas värsta fiende

Den farliga järnvägen går 30 kilometer i timmen

Kvinnan på bilden heter Hilda Jonsson och arbetar som grindvakt. Fotot från Björsta är nog taget omkring år 1900-1910, att döma av hennes klädsel. Björsta ligger mellan Ösmo och Nynäshamn. Hennes uppgift är att sköta den vita grinden på fotot. När järnvägen byggdes mellan Stockholm och Nynäshamn korsade den flera vägar där människor passerade. Hästar drog vagnar och någon gång åkte en automobil förbi. Tågen var tunga och hade dåliga bromsar så risken var stor för olyckor, därför fanns grindar. Fram till 1909 fick ångloken bara köra i 30 km/h men sedan höjdes hastigheten till 90 km/h. Resan mellan Nynäshamn och Stockholm tog då ungefär en timme.

Hilda Jonssons grind räddar liv

Vi vet inte så mycket om Hilda och vad hon tänkte om sitt arbete. På bilden är det sommar och Hilda poserar tillsammans med sin katt som vilar i skuggan av ett litet skjul. Hur var det här på vintrarna? Hade Hilda och katten en kamin i skjulet så att hon kunde hålla värmen när hon väntade på tågen?

Det vi vet var att överallt längs järnvägarna arbetade banvakter och grindvakter med att hålla spåren säkra. Banvakterna var ofta män och ansvarade bland annat för en viss sträcka av järnvägens underhåll. Grindvakterna var ofta kvinnor som var gifta med banvakterna. Det var deras ansvar att se till att tågen inte körde in i människor och djur. I arkivet står det att bilden föreställer Fru Hilda Jonsson. Därför vet vi att hon var gift, annars hade hon kallats fröken. 

Koll på grinden, klockan och sista vagnen

Idag finns automatiska bommar som fälls ner vid de få platser där det inte finns broar eller tunnlar som skiljer järnväg och andra vägar åt. På Hilda Jonssons tid användes istället grindar som blockerade spåren när det inte kom tåg. Det var grindvaktens uppgift att vrida på grindarna så vägen blev stängd och tåget kunde passera. Det gällde att hålla koll på tiden och att stänga grindarna tio minuter innan tåget kom. En annan uppgift som grindvakten hade var att hålla koll på signalerna på sista vagnen. Signalerna visade ibland att det kom ett extratåg efter det första.

När industrialismen mötte bondesamhället i Nynäshamn

Maten kunde åka längre med snabba transporten

Under 1800-talet blir transporterna snabbare. Från Nynäshamn byggs järnväg in till Stockholm. Resan med tåg går mycket fortare än med häst och vagn. När fartygen får motorer istället för segel tar det mycket kortare tid att åka båt från Nynäshamn till Visby också.

Det här fotot är taget i början av 1900-talet i hamnen i Nynäshamn, på Gotlandskajen. Köttet i kylkantinen kommer antagligen från djur som är uppfödda på en gotländsk bondgård och som slaktades på ön innan det transporterades därifrån till Stockholm. De snabba transporterna med motorbåt, tåg och kylkantin gjorde det möjligt att få köttet hela vägen från Gotland till Stockholm innan det hann bli gammalt och dåligt.

Lokalproducerad mat utan stora transporter

Fast industrialiseringen är i full gång mjölkar Mina Strid en ko för hand och Maria Plazikowski tittar på. Så här har det sett ut på landsbygden i Sverige i hundratals år. Fotot är taget på 1890-talet i Nynäshamn. Precis här ligger Gotlandshamnen idag. 

Hela kon kunde bli mat

För många familjer som bodde på landsbygden var en ko den allra mest värdefulla ägodelen de hade, ända in på 1900-talet. Kon kunde nämligen både ge mjölk, nya kalvar och kött. För många människor var det viktiga livsmedel, som både gick att sälja och äta själv.

När en ko slaktades var det många som behövde hjälpa till. Nu för tiden sker slakten oftast på ett slakteri dit man kör djuren. Tidigare var det vanligare att djuret slaktades hemma på gården. Det mesta av djurets delar blev mat. Tarmarna sköljdes rena och användes som fjälster – korvskinn. Mindre köttbitar och sådana delar av djuret som inte var så fina kunde malas ner för att stoppa korvarna med.

Utan kylskåp är färsk mat en lyx

Innan det fanns moderna kylskåp var det svårt att få maten att hålla sig färsk. Kött går att torka eller röka till exempel, för att det ska hålla längre. Färskt kött var en lyx som kanske bara fanns precis efter slakten.

Moderna tekniker och gamla vanor samtidigt

Under industrialismen utvecklades teknik och transporter som gjorde det möjligt att bevara maten färsk under längre tid och transportera den längre sträckor än tidigare. Men samtidigt som den nya tekniken förändrade människors sätt att hantera och frakta mat, levde det gamla sättet kvar som tidigare hade varit det vanligaste. Långt in på 1900-talet var det vanligt att ha egna djur för delar av sin egen matproduktion om man bodde på landsbygden.