Två plågor på 1700-talet

Rysshärjningarna

Under tre somrar härjade den ryska flottan längs Sveriges östersjökust. 1719 brände de ner sju städer, tio bruksorter och massor av torp, gods och gårdar. Nyköping, Norrköping, Öregrund, Södertälje, Trosa och Norrtälje stod i lågor. Omkring 20 000 människor blev hemlösa. På Utö förstördes gruvorna och i Nacka drabbades Boo gård, Fisksätra gård, Skogö stärkelsebruk och andra platser. På Ornö tog skogen eld och ön ödelades.

Det var Rysslands kejsare, tsar Peter den store, som hade skickat sin flotta för att härja de svenska kusterna. Han använde den här taktiken för att tvinga Sverige till fredsförhandlingar. Han gav order om att sätta eld på allt utom kyrkor och att inte ta några fångar, utan snabbt åka vidare till nästa plats. Under de kommande somrarna 1720–1721 återkom ryssarna med nya härjningar. Då drabbades främst Norrlands kust, där ryssarna brände Umeå, Piteå, Söderhamn och andra städer.

Pesten år 1710

År 1710 kom ett skepp från Livland genom Baggensstäket. Livland var de svenska delarna av dagens Estland och Lettland. Skeppet låg sedan för ankar mellan dagens Fisksätra och Boo. Reglerna var sådana att skeppet inte fick segla in till Stockholm direkt. Först var man tvungen att kolla om det fanns någon smitta på båten. Det gjorde man genom att hålla karantän i 40 dagar. Om ingen hade blivit sjuk på den tiden så var det fritt fram.  

Kaptenen på skeppet stod nog inte ut med att vänta i 40 dagar, utan tog sig i land för att gå på Stäkets krog. När han åt middag där så föll han plötsligt ihop – död! Han hade drabbats av pesten och nu spred sig sjukdomen i Stockholm och vidare till hela landet. I Stockholm dog ca 40% av befolkningen i den här pest-epidemien.

Slaget vid Baggensstäket 1719

Händelserna som ledde till slaget

Sverige blev en stormakt under 1600-talet. Nästan alla Östersjöns kuster tillhörde Sverige och landet kunde därför kontrollera och tjäna pengar på handeln som till största delen gick på sjön.

Ryssland, Danmark och Polen bildade en allians för att krossa Sverige. Kung Karl XIIs soldater kämpade emot men förlorade till slut Finland, Baltikum och områden i norra Tyskland. Karl XII försökte då erövra Norge som var en del av Danmark men blev själv dödad. Danskar och ryssar angrep Sveriges kuster i både öster och väster. De brände ner städer och byar.

Den svenska militären hade redan förlorat omkring 200 000 man under kriget. Därför kunde de inte skydda hela kusterna. Istället koncentrerade de sig på att försvara Stockholm. De var rädda att Ryssland skulle anfalla och bränna huvudstaden. Vattenvägen till Stockholm gick förbi Vaxholm och där fanns en stor fästning som skulle bli svår för ryssarna att ta sig förbi.

Ryssen kommer!

Den 11 juli år 1719 tändes vårdkasarna och kyrkklockorna ringde. De som bodde i skärgården hade sett den ryska flottan närma sig. Ryssarna hade ungefär 33 000 man och 235 båtar, många av dem var galärer – en ny typ av båtar som kunde färdas på grunt vatten. Dessutom var de snabba och kunde bära en stor last. Ryssarna brände ner Boo gård, Fisksätra och platser runt Baggensfjärden. Sedan delade flottan upp sig och försvann norr- och söderut längs kusterna för att härja. Nu började svenskarna bli oroliga att de nya båtarna skulle kunna använda den gamla farleden genom Baggensstäket för att ta sig till Stockholm. Militären började bygga försvarsanläggningar. De försökte göra det omöjligt att ta sig genom det smala sundet med båtar genom att fylla båtar med sten och sänka dem i sundet. Flera båtar med kanoner vaktade också Baggensstäket.

13 augusti rodde ryssarna mot Baggensstäket i sina Galärer. En svensk spanare upptäckte dem och varnade resten av armén som började röra sig mot platsen. Ryssarna gick i land både på norra och södra sidan. De var ungefär 3600 soldater mot 1200 svenska. Flera av de svenska soldaterna gick från Skarpnäck, 15 km genom skogen och kom fram till slaget långt efter att det startat. De flesta var vanliga bönder som hade fått rycka in i kriget.

Strid mellan ryssar och svenskar

Under hela dagen fylldes området av skrik och explosioner. Kulorna ven genom luften och röken från den brinnande skogen fyllde luften. Smällarna och röken syntes in till Stockholm där befolkningen höll andan. När kvällen till sist kom så drog sig de ryska styrkorna tillbaka. Då hade ungefär 100 svenska och 400–500 ryska soldater dött eller sårats.

Olika tolkningar av slaget

I Sverige har slaget vid Baggensstäket 1719 beskrivits som en seger där ryssarna hindrades från att inta eller bränna ner Stockholm. Att de svenska soldaterna var färre än de ryska har också bidragit till den bilden av ett svenskt hjältedåd. Men det finns andra sätt att se på historien också.

Både Sverige och Ryssland sa efter slaget att det var just de som hade vunnit. Sverige kunde underbygga sin ståndpunkt med att den ryska flottan seglade iväg nästa dag. Men ryssarna kunde hävda att deras mål var att skrämma Sverige och pressa landet att acceptera hårda villkor för ett fredsfördrag. Det var också vad som hände. Men först härjade den ryska flottan längst Sveriges kuster två somrar till. När Sverige till sist skrev på fredsfördraget så innebar det att landet förlorade alla landområden som ryssarna erövrat, utom delar av Finland. Ryssland hade då nått sitt mål att få en rejäl del av Östersjöns kust och avsluta Sveriges stormaktstid.

Bomberna föll över Nacka 1944

Under natten mellan den 22 och 23 januari 1944 var det många som undrade vad som hände. Bomberna föll på flera ställen i Nacka. När morgonen grydde kom det rapporter från Strängnäs, Södertälje och Stockholms skärgård där fler bomber fallit. Lyckligtvis dog ingen människa. Några skadades av splitter och på Södermalm förstördes den nybyggda friluftsteatern i Eriksdal. Bombernas explosioner krossade också fönsterrutor vid Skanstull och ända borta i Hammarbyhöjden.

Ett mysterium

Först visste ingen ens vilket land som hade bombat Sverige. Dagen efter hittade folk delar av bomber med kyrilliska bokstäver på. Men när regeringen protesterade mot bombningen fick de till svar från Sovjetunionen att inga av deras plan hade flugit över Sverige.

I Sverige misstänkte nog de flesta nog att det var Sovjetiska flygplan. Samma natt så angrep nämligen Sovjetunionen Finland med bombflyg. Till skillnad från Sverige så stred Finland i andra världskriget. Sovjets mål var att få Finland att sluta strida på Tysklands sida i kriget.

Olika teorier

Varför anföll Sovjet Sverige? Ingen vet helt säkert men det finns olika teorier.

1. Sovjetunionen ville varna Sverige för att hjälpa sitt grannland Finland.
2. Flygplanen åkte fel. Enligt några källor fanns stora problem med navigeringen under anfallet mot Finland.
3. Sovjet ville att Sverige skulle släppa en av deras medborgare fria. Vasilij Aleksandrovitj Sidorenko satt på Långholmens fängelse, dömd för spioneri. Några dagar senare släpptes han.

Flyget i Hägernäs

Marinens flygstation blev F2

Flygstationen startade år 1919. I början användes den som flygskola under vintrarna. Anläggningen bestod av några tillfälliga skjul, tälthangarer för flygplanen. På bilden från 1922 ser du att militärerna har plogat upp en landningsbana på isen. Skeppet var deras bostad under tiden de höll på med flygningarna.

År 1926 bildades flygvapnet genom en sammanslagning av arméns flygtrupper och marinens flygväsende. Det var vid denna tid som byggandet av Hägernäs flygstation satte igång på riktigt. Militärens nya avdelning i Täby kallades ”den andra flygkåren”, förkortat: F2. Riksdagen beslutade att F2 skulle ha en uppsättning av bombare, spanare, torped samt jaktkompani. Det blev inte riktigt så och det det tog lång tid innan planerna på nya flygplan och byggnader kunde bli verklighet.

Albin Ahrenberg

En av de som arbetade på flygbasen var Albin Ahrenberg. Han kom dit 1919 som styrman men arbetade också som ”mässkalle”. Det innebar att han lagade mat i köket ombord på skeppet Freja. Vid ett tillfälle behövde han hämta något på en restaurang i Djursholm. Snabbaste sättet var att ta ett flygplan. Albin fick göra tre försök innan han lyckades landa. Till slut fick han ner ”kärran” som han kallade den.

Albin Ahrenberg blev senare flyglärare. Han hade då ungefär 19 timmars erfarenhet av att köra flygplan. Flygplan var fortfarande något ganska nytt och det fanns inte lika många regler om säkerheten.

Albin var en av de första som testade att hoppa fallskärm och han gjorde expeditioner till Grönland och ett försök att flyga över Atlanten. Albin Ahrenberg startade också ett företag som fotograferade stora delar av Sverige från flygplan. Några av de 84 000 bilderna kan du se här på Länskällan eftersom bildsamlingen köptes och delades mellan Sveriges Länsmuseer.

Förändringar i flyget

Flygbasen i Hägernäs var en gång unik i Sverige. Den startade i liten skala men växte till ett stort militärt område. Under åren 1939–1945 var F2 Täbys största arbetsplats med omkring 500 anställda. Då räknas inte de värnpliktiga som gjorde lumpen här. Några år senare slutade marinen att använda flygplan för att spana. Det berodde på en uppfinning som gjorde att man kunde upptäcka fienden snabbt på långt håll: radarn. Dessutom så utvecklades flyget med snabbare jetplan som behövde större landningsbanor.

Spåren av F2

De sista militära flygplanen försvann från Hägernäs år 1958. F2 fanns kvar som radarskola till 1974. Idag har nya kontors- och bostadshus byggts i Hägernäs. Den militära historien lever kvar i vägnamn som Sjöflygsvägen och Propellervägen. Du kan också se hur Täby sjöflygklubb startar och landar här med sjöflygplan.

Gotlandsbåten S/S Hansa

Hansa gick från Nynäshamn till Visby

På bilden ser du två Gotlandsbåtar vid kajen i Nynäshamn år någon gång på 1920-talet. En av dem hette S/S Hansa. Den 23 november 1944 lämnade fartyget kajen med 86 passagerare och besättningsmän ombord. Klockan 13:30 styrde båten ut från Nynäshamn för sista gången. Resan brukade ta omkring 18 timmar och Hansa skulle enligt tidtabellen vara framme Visby hamn klockan 7:30 dagen efter. Men det gick inte som planerat.

Lång och trogen tjänst

Hansa hade varit i trafik mellan Gotland och fastlandet ända sedan båten byggdes år 1899. Bland annat gick den på rutten Stockholm–Södertälje–Nynäshamn–Norrköping–Visby. Den hade två matsalonger, en för första och en för andra klass. Men jämfört med dagens gotlandsbåtar var den liten och hade ingen plats för bilar eller dagens stora containers.

Vaknade av explosion

Klockan 05:57 skakades fartyget av en våldsam explosion. Passagerarna måste ha vaknat hastigt. Det skulle dröja länge innan någon annan fick reda på vad som hänt. Fartyget hade fortfarande en bra bit kvar till Visby. Någon hjälp kom inte för än många timmar senare.

Det som hade hänt vara att Hansa blivit träffad av en torped. Hela fartyget klövs i två delar och det tog bara några minuter innan det sjönk. Andra världskriget pågick för fullt till sjöss och både civila och militära fartygs angreps för att försvåra för motståndarnas transport av vapen, mat, varor och flyktingar.

Bara två räddades

När båten inte kom fram till Visby hamn så skickades passagerarplanet Örnen ut för att spana efter den. Klockan 11:15 lyfte flygkapten Boltenstern och en stund senare såg han något flyta i vattnet. Det var en liten livflotte med bara två personer, kaptenen Arne Mohlin och andre styrman Arne Thuresson. De var ensamma om att överleva attentatet. Den natten dog 84 personer svenskar på svenskt vatten i andra världskriget. Det var många svenskar som dog under andra världskriget. De flesta arbetade på båtar. Men katastrofen med Hansa var den mest dödliga i Sverige under kriget.

Pusselbitarna föll sakta på plats

Ganska snart kunde man slå fast att det var en torped och inte en mina som orsakat Hansas förlisning. Men det dröjde till 60-talet innan man fick svar på vem som sköt torpeden. Länge var tyskarna huvudmisstänkta men till slut pekades Sovjetunionen ut. Hansa hittades på hundra meters djup år 1988. Inte förrän 1992 kunde man få fram bevis från militären i Ryssland som lämnade ut kopior loggboken från u-båten som sköt torpeden.

Barnmorska i Håtuna

Barnmorskan skrev brev till kommunen

I protokollet som du ser här intill kan du läsa hela Agnes Gustafssons brev till kommunen. Hon skriver att hon vill ha högre lön. Om du har svårt att tyda handstilen kan du få hjälp genom att klicka på ”bildinformation” (eller genom att lyssna på en uppläsning av texten?). Samtidigt som Agnes skriver har första världskriget startat i Europa. Sverige är inte med men det är brist på mat och andra varor. Kommunalnämnden skriver i sitt protokoll att de går med på att höja lönen, men inte så mycket som Agnes föreslår.

Lyssna på texten eller läs den på modernare svenska. Protokoll från Håtuna kommunalnämnd.

Barnmorskan bad om ledigt

Nästa gång det står om Agnes Gustafsson i kommunalnämndens protokoll är 31 maj 1918. Då ber hon om att få ta ledigt en månad på sommaren. Det får hon, på ett villkor: att hon själv fixar en utbildad vikarie, och betalar vikarielönen. Semester var inte uppfunnet ännu.

Samma höst skriver Agnes igen och ber om högre lön. Minimilönen för barnmorskor har höjts med 100 kronor per år, så Agnes hoppas att kommunen ska höja hennes lön lika mycket. Hon har också synpunkter på sin bostad, som hon får av kommunen. Hon bor i ett hus nära Håtuna kyrka. Om du klarar att läsa utdraget ur protokollet så ser du vad hon föreslår och vilka andra kommunanställda som hon jämför sig med.

Nya barnmorskor i Håtuna

Kommunen gav Agnes en liten löneökning för sista delen av år 1918. Men för nästa år ville de inte ta något beslut. I början av 1919 verkar det som att Agnes har fått nog. Hon sa upp sig och bad att direkt få en vikarie. Det blir Hildur Johansson från Stockholm som tar jobbet. Nu har kommunen höjt lönen lite, till 600 kr. Efter ett tag säger även Hildur upp sig. Hon skriver sitt brev från Stocksund och kanske är det där hon har fått ett nytt jobb? På tidningssidan här kan du se anställningsannonser för jobbet som barnmorska både i Håtuna och Stocksund. Du kan också jämföra lönerna!

Hade barnmorskorna en bra lön?

Om du hade levt på den här tiden, hade du kämpat på, skrivit brev eller försökt byta jobb? I källorna kan vi se en yrkesgrupp som kämpade för bättre arbetsvillkor och en kommun som försökte hålla kostnaderna nere. Både krig och missväxt bidrog till kristiderna.

Vi kan jämföra barnmorskornas lön med andra yrken. I tabellen ser du vad en tjänarinna och en statare tjänade. Bostad ingick i alla tre jobben. Statarna som var jordbruksarbetare fick ofta också mat från jordbruket.

De arga böndernas brev till kungen

Bönderna var missnöjda

Anledningen till dalkarlarnas marsch mot huvudstaden var att Sverige nyligen hade startat krig mot Ryssland. Det här var under frihetstiden när de två partierna hattar och mössor tävlade om makten i riksdagen. En av hattarnas viktigaste frågor var att få revansch på Ryssland och ta tillbaka områden som Ryssland erövrat under Karl XIIs krig. Kriget gick dåligt för Sverige och allra sämst gick det för ett förband av soldater på Dalarna där 2000 man dödades. 

Bönderna krävde ansvar

I brevet till kungen kräver bönderna att få veta hur beslutet om kriget gått till. De vill inte skicka fler soldater, utan kräver istället att få se protokollen och döma de generaler som bestämde att 6000 svenska soldater skulle försöka skrämma Ryssland att ge tillbaka Sveriges förlorade landområden. 

Bönderna krävde offentlighet

Brevet, eller Tibbledokumentet som det kallas, var ett första steg på vägen till den svenska offentlighetsprincipen som började gälla när Sverige fick sin första lag om tryckfrihet, 23 år senare. Principen går ut på att vem som helst ska kunna läsa alla protokoll och andra papper inom offentlig verksamhet. Den gäller än idag. Om du går på en kommunal skola så är till exempel dina betyg en offentlig handling.

Blodigt möte i Stockholm

Två dagar senare hade bönderna tagit färjan över Stäket och nått fram till Stockholm. Vid Norrtull samlades 15 000 bönder och 5000 av dem fortsatte till Gustav Adolfs torg.  De krävde att få prata med kungen men när de inte lämnade ifrån sig vapnen började militären att skjuta på dem. Några soldater vägrade skjuta men andra gjorde det. Det slutade med att runt 140 bönder och 50 soldater dog. Tretusen av bönderna togs till fånga.

Bondeupproret avslutades

Efter massakern på torget, seglade en liten flotta med 176 man under Carl Tersmeden upp mot Brofjärden. Vid Eldgarnssund hade 200 bönder från Mälarlandskapen lagt till och sov på stranden. Tersmeden och hans män omringade dem, väckte dem och berättade om massakern på torget. Bönderna slängde sina vapen och seglade hem.  

Tersmeden fortsatte upp på Norra Björkfjärden där de mötte 30 lastbåtar fulla med folk på väg till Stockholm. Även där berättade han om massakern på torget, men båtarna trodde honom inte utan fortsatte. Då sköt han kanonskott på dem – rakt in bland folket och båtarna. De kastade vapnen och skingrades. 

Dalaupproret

Under Dalaupproret 1743 gjorde bönderna i Sverige ett försök att påverka politiken som under frihetstiden mest skötts av adeln. Ibland har det kallats för ett försök till revolution. Bönderna, som kom från flera delar av landet var visserligen beväpnade, men Tibbledokumentet ger inget stöd för den tolkningen. Det som bönderna krävde är sånt som idag självklart i en demokrati: att regeringen ska vara öppen med hur de beslutar sin politik och att de är ansvariga inför folket.  

Vill du bli sjöman?

Fotot av Tor på pappas båt

Lille Tor Norssell står på en låda för att nå att styra. Det var hans moster som tog bilden år 1908. De har gått ombord på en ångbåt som heter Delagoa där Tors pappa August var kapten. August hade då redan arbetat som sjöman i 27 år. Han var 15 år när han ”gick till sjöss”, som man sa när någon fick jobb på en båt och reste iväg. Den som gick till sjöss försvann från familj och vänner. Kanske kom det ett brev några gånger om året. Annars fick de anhöriga vänta tills personen kom tillbaka, ibland flera år senare.

Stora faror till sjöss

Att arbeta till sjöss var också farligt. Ångbåten som Tors pappa August ansvarade för strandade på en ö i Stilla havet. Lyckligtvis överlevde August den gången och lyckades ta sig hem och bli kapten på en annan båt, ”Hammar”. Men även den båten gick under. Den försvann med hela besättningen under första världskriget. Antagligen blev den nedskjuten av en torped.

Sverige krigade inte i varken första eller andra världskriget. Men tusentals svenskar dog ändå i krigen. De flesta av dem arbetade till sjöss. Många fraktfartyg sänktes för att hindra varor att nå fram till fiendernas länder.

På ön Tjörn norr om Göteborg spolades ett lik i land. På kroppen fanns en guldklocka och några smycken som gjorde att man kunde lista ut att det var Hammars kapten August Norssell, Tors pappa. Några fiskare begravde honom på ön.

Tor valde annat yrke

Tor Norrsell förlorade sin pappa när han var 15 år. Själv valde han inte livet som sjöman utan köpte istället gården Näsby, nära Märsta där han levde som jordbrukare. På 1970-talet, när Tor och hans fru sålde gården fanns helt andra möjligheter att resa utan att riskera livet. Så det finns chans att han ändå fick se lite av världen.