Bli kommunist eller utvandra

Sven Linderot och de strejkande arbetarna

Sven Linderot hade arbetat i olika glasbruk sedan han var 11 år. Han står mitt i bilden till höger, i bakre raden, rakt under den höga skorstenen. Bilden är tagen på glasbruket i Nynäshamn där Sven var med och ordnade en strejk 1912.

Nynäshamns glasbruk

Glasbruket tillverkade dricksglas och glödlampor. Idag finns inga spår kvar av byggnaderna på bilden som låg i det område där oljeraffinaderiet Nynas AB ligger idag. Sven var glasblåsare och hade flyttat hit från Östergötland när han var 18 år. Bilden är tagen bara några år senare. Då hade Sven gått med i Nynäshamns socialdemokratiska ungdomsorganisation och i den lokala fackföreningen. 

1912 strejkade glasblåsarna för bättre arbetsvillkor

På den här tiden fanns inga regler för hur långa arbetsdagarna skulle vara. Söndagarna var lediga men alla andra dagar kunde arbetarna tvingas att jobba 14 timmar per dag. Lönerna räckte till mat och enkelt boende men inte till mycket mer. Arbetsmiljön var farlig och det fanns ingen pension för den som blev så gammal att hen inte kunde arbeta mer. Arbetarna hade inte mycket att säga till om. Deras enda chans att påverka var att gå ihop och vägra arbeta för att tvinga fabriksägarna att gå med på några av deras förslag. 

1912 startade en strejk som varade i sju månader. Det slutade med att Sven Linderot och de 10 andra glasblåsarna som hade varit med och strejkat fick sparken från glasbruket. Men inte nog med det, de fick inte heller arbeta på något annat glasbruk i Sverige. 

Hur gick det sedan?

Åtta av de avskedade på glasbruket utvandrade till Amerika och två till Tyskland. Men Sven Linderot stannade i Sverige. Han sålde symaskiner men fortsatte också kämpa för att arbetares villkor. Han blev senare ordförande för Sveriges kommunistiska parti, arbetade som journalist och satt i riksdagen 1939-1949. Partiet bytte namn till Vänsterpartiet kommunisterna 1967 och heter idag bara Vänsterpartiet.