Bruket var en allt-i-ett lösning för hela livet

Skolfotot visar eleverna på Skebo skola 1914. De flesta eleverna är uppklädda och har hatt eller keps på huvudet. Det var viktigt, för vid den här tiden var huvudbonaden lika viktig som skorna för att se ordentligt klädd ut. Normen att ha hatt, keps eller sjal på huvudet var så stark att kändes lika naket att vara barhuvad som att gå på stan utan skor.

Två skolklasser från Skebo bruks skola 1914

Bo och arbeta på bruket

Skolhuset där eleverna hade sina klassrum låg granne med lärarbostaden där Knut Sandberg bodde. Han var lärare i Skebo i över 30 år och undervisade alla barn som bodde i där. Bostaden ingick i jobbet när han blev anställd 1913. Det var likadant för barnens föräldrar. De vuxna både jobbade och bodde på Skebo bruk.

På bruket satt jobbet och samhället ihop

Ett bruk är en industri som är vuxit ihop med hela samhället eller byn som det ligger i. Samhället kallas då för bruksort. På bruket fanns det personalbostäder som de anställda fick hyra, eller som ingick i anställningen. Det fanns också en skola för arbetarnas barn och bruket kunde till exempel ha en egen läkare, en egen affär och till och med en egen valuta. Arbetsgivaren betalade dessutom begravningen för sina anställda när de dog.

Arbetsgivaren ansvarar inte för samhällsservice längre

Idag har kommunen och regionen ansvar för att det finns skolor, fritids, förskolor, sjukvård och kollektivtrafik. Staten betalar pension till dig när du blivit för gammal för att jobba. Men så har det inte alltid varit. De som jobbade med järntillverkning vid Skebo bruk fick mycket av det som idag kallas ”samhällsservice” av sin arbetsgivare istället.