Vattenvakten i Segeltorp

Den långa vattenledningen

Stugan var hem för vattenvakten som höll koll på de underjordiska vattenledningarna mellan Norsborg och Stockholm. Mellan 1902 och 1904 byggde Stockholms stad en nära två mil lång ledning för att pumpa upp rent sjövatten från Mälaren till hushåll i stan. Samtidigt byggdes de två arbetarbostäderna för vattenvakter, en i Segeltorp och en i Fittja.

Vattenvakten kontrollerade

Vattenvaktens uppgift var att hålla koll på ledningarna. Han låste då upp de olika kontrollstationerna längs ledningen. Där kunde han släppa ut luft som hade kommit in i ledningarna och se till att vattnet flödade. Några av kontrollstationerna finns kvar. En kan du se mellan filerna på motorvägen E4 vid Kungens Kurva.

Stan behövde rent vatten

I samband med att Stockholm industrialiserades under 1800-talet så blev antalet stockholmare fler och problemen med smuts och sjukdomar växte. Epidemier av kolera bröt ut nästan varje år. Var tredje spädbarn dog. Stan var full av bajstunnor som stank och spred bakterier. Rent vatten att dricka och tvätta sig minskade smittorna. Det första vattenverket byggdes vid Skanstull (där Eriksdalsbadet ligger idag) år 1861. Från Skanstull drogs vattenledningar så att flera hus kunde få vattenkranar. Folk slapp då bära tunnor med vatten från brunnar som fanns runt om i staden.

De första vattentoaletterna kom till runt sekelskiftet 1900, men det fanns inget avlopp så det som spolades ner hamnade ofta i sjön. Först 1934 invigdes det första reningsverket. Det låg i Bromma.

Segeltorp blev en stadsdel

När vattenvaktarstugan byggdes var Segeltorp landet. I skogskanterna och längs Södertäljevägen hade en del nya hus byggts. När den sista vattenvakten i Segeltorp slutade arbeta år 1950 hade ett helt litet samhälle växt fram i Segeltorp. Jämför kartorna här intill så ser du förändringen.

Vad berättar stugan?

Vattenvaktarstugan är ett exempel på att det var vanligt förr att en bostad ingick i jobbet. Hela vattenvaktens familj bodde i stugan. På samma sätt var det för lärare som ofta bodde i skolhusen, präster, lantarbetare och många andra yrkesgrupper.

Vattenvaktarstugan berättar också om en tid före maskiner, elektronik, datorer och annan teknik. Då behövdes människor som kontrollerade och skötte olika viktiga funktioner i samhället. Längs järnvägen fanns banvaktarstugor. Där bodde arbetare som kontrollerade spåren och vaktade järnvägsövergångar. Inne i Stockholm fanns en hel yrkeskår som bara åkte runt och tömde latrintunnor. Bönder reste mellan gårdarna med häst och vagn för att skjutsa folk, post och varor.

Med hjälp av tekniska system behövs inte lika många personer som utför uppgifter. Det räcker med några få personer för att göra samma jobb som krävde hundratals människor tidigare.

Att kunna vrida på kranen och få rent vatten är en självklarhet idag, men vattnet är lika viktigt då som nu.