Smedernas spår i Stenhamra

Tre smeder på bild 1906

Pojken i mitten är Sven Låås och född år 1891. Då kan du räkna ut hur gammal den yngsta av de tre semederna var när bilden togs. Han hade redan övat på yrket under flera år tillsammans med sin far, August Låås till höger. Sven hade en äldre bror: Sigurd Låås, som 1959 gav ut en bok där han berättade sina minnen från Stenbrottet.

Smedjan var en samlingsplats

Sigurd Låås arbetade också i smedjan när han var ung pojke men flyttade senare till Stockholm. Smederna hade bra koll på de andra arbetarna. Alla stenhuggare kom nämligen till smedjan regelbundet för att vässa sina verktyg. De fick betala själva för slipa och vässa sin borrar, spett och yxor. Arbetarna ägde själva alla redskap. Om de var i gott skick så gick det lättare att hugga sten och det blev mer pengar i fickan eftersom man fick betalt per sten.

Stenhuggarebyn blev sommarboende

När Stockholms Stad lade ner stenbrottet år 1937 revs smedjan och många andra byggnader. Men bostadshusen blev kvar. Staden ville inte tvinga bort dem som hyrde bostäderna. Eftersom standarden var låg så användes allt mer som sommarbostäder. Ännu idag är det många av sommargästerna som är släktningar till stenhuggare.

Gömda kärleksbrev

En av sommargästerna hittade en gång några brev som var gömda i ett rum på vinden i det som kallades ”nya huset”. Breven var skrivna av Smed-Anton. Det är han som står till vänster på bilden. Så här skrev han:

Till min älskade lilla Regina. Tack min söta, rara, älskade lilla. Många varma kyssar igen dig då min söta lilla vän som är så söt och älskvärd mot sin vän Anton som älskar dig utav allt mitt hjärta, lilla snälla Regina.

Anton gifte sig senare med Regina och de fick tio barn ihop.