Berättelser från skolan i Täby

Nils Evén – född 1901

Nils växte upp på Väster-Arninge gård.

Jag började i lilla skolan, småskolan i Arninge. När jag blev lite större fick jag åka till en mellanskola vid Täby gård och sedan vart det Centralskolan i Efraimsberg i två och ett halvt år och ytterligare ett halvår i Ensta, men jag var nästan för gammal för skolgång. Jag kände mig vuxen då. Man skulle ju vara karl när man var 15 år och slutat skolan och läsningen (konfirmationen).

Vi hade lediga lördagar så det var fem dagar (ej söndag) men i gengäld hade vi längre skoltid. Vi fick gå från 8 till 4 och så hade vi lov för potatisplockning. Skolfröken i Arninge hette Ellen Olsson kommer jag ihåg. Hon var småländska och var sträng. På den tiden fanns det skolaga. Var man bråkig fick man sitta i skamvrån och ’sitta kvar’. Det var skamligt. Fröken var lite nervöst lagd och det hände att hon glömde att hon hade elever kvar i skolan så hon fick gå ner och släppa ut dem på kvällen. Hon blev alldeles förtvivlad när hon kom ner ’oh barn sitter ni här i mörkret…’ Vi var riktigt rädda. Vi hade ju hört talas om troll och spöken och inte fanns det elektriskt ljus att tända.

Ämnena i skolan ja? Mest var det kristendom, Katekesen och bibliska historien. Man skulle kunna läsa och kunna psalmverser utan till. Det är bortlagt nu, men så blir ungarna därefter också…

Vad lekte ni på rasterna?

Bro Bro Breja och ’sista paret ut’. Rymmare och fasttagare också, och så spelade vi kula. Alla lekte ihop – pojkar och flickor fast vi var många barn. Senare, i de äldre kurserna, hade pojkarna trädgårdsskötsel och flickorna fick sitta och sy, lappa och laga. Stoppa strumpor och allt möjligt. Slöjd hade aldrig vi. Det fanns ingen slöjdsal. Men vi hade en stor trädgård som vi skulle sköta och var och en hade också en liten ruta att odla i. Vi sådde morötter, rödbetor och blommor som vi fick ta hem till hösten.

Skolavslutningarna var fina. Bästa kläderna på. Förhör på Katekesen. Man skakade av rädsla. Runt omkring satt föräldrar, präst och skolstyrelsen. Man fick resa sig och svara. Men efteråt var det fest må ni tro. På sommarlovet fick vi som var på gårdar gallra rovor.

Fria lördagar blev det ju inte när man jobba inom jordbruket! Fast man gick i arbete från sju på morgonen till sju på kvällen. Jag gick som dräng hemma till jag var 29 år. Sedan har jag gått i folkhögskola och lantmannaskola också.

Nils Evén intervjuades av John Ljungdahl och Anita Lövgren från Täby hembygdsförening. Intervjun är tryckt i boken ”På spaning i Täby”.

Signe Evén – född 1914

Före skoltiden var det väl inte så man hjälpte till så mycket på gården. Man fick väl gå med kaffe ut på åkrarna ibland med korg eller ryggsäck. Jag började i Hagby när jag var 6 år. Det var inte mer än en kvart att gå så det var nära och bra. Dom som bodde längre bort kom från Torslunda och Skålhamra. Det var mest lantbrukarbarn och lantarbetarbarn. Man gick två år i Hagby. Vi hade en fröken som var duktig att teckna kommer jag ihåg.

Till sommar- men även till juluppehållet, och kanske till påsk hade hon fyllt hela tavlan med bilder av blommor, hästar, plöjning sådd och skörd. Det var så fint och man kunde urskilja olika åkertegar. Till jul var det naturligtvis vintermotiv. Det är det jag kommer ihåg mest från småskolan. Hon hette Karin Berg. Och samtidigt kunde hon berätta om det som hände. En fantastisk lärare. Läseboken var ’Sörgården’.

Pojkar och flickor lekte ihop – eller, ja både ihop och var för sig. Sista paret ut, kull och bro, bro breja… Det var inte så mycket fotboll då. Åtminstone inte i Hagby. På vintern åkte man kälke och skidor gjorda av tunnlaggar som man satte fast på fötterna med en hälla av en bit töm eller rem, nedför kullarna och ofta ’på örona’…

Tredje klass och upp till sjuan gick jag i Kyrkskolan. Den var ny då. Från femman hade vi slöjd och lite gymnastik också – mest lite rörelser vid bänken. Vi hade lunchrast mitt på da’n. Medhavd smörgås och en liten flaska mjölk.

Efter skolan fick vi hjälpa till hemma. Jag kommer ihåg att min bror till och med fick mjölka före skolan när han var tolv år. Det var några år då vi inte hade jungfru. För oss flickor var det mest inomhusjobb till att börja med. När vi var lite större fick vi vara med och binda efter självavläggare, räfsa och valla kors och så… Även under skoltiden.

Signe Evén intervjuades 1978 av John Ljungdahl och Anita Lövgren från Täby hembygdsförening. Intervjun är tryckt i boken ”På spaning i Täby”.