Skolan i mitten av Täby

Centralskola istället för hemundervisning 

Den 17 december 1829 var Centralskolan i Efraimsberg klar. Nästan ingen hade nära till skolan utan de flesta fick vandra lång väg. Innan skolan fanns var det lärarna som vandrade. Kyrkan skickade ut lärare till gårdarna för att lära barn att läsa. Det viktigaste var att kunna läsa bibeln och den lilla boken “katekesen” som förklarade det viktigaste i bibeln. År 1842 kom en lag som sa att alla barn i Sverige skulle gå sex år i skolan. Det fanns småskolor i Hagby, Tibble, Löttinge och vid kyrkan. Om du ville fortsätta studera efter sexan, och dina föräldrar hade råd, så fick du åka till Stockholm eller Uppsala.  

Täby på 1800-talet 

Täby var landsbygd med gårdar och torp. År 1885 fanns 36 lantgårdar och 84 torpstugor. Det var där som Täbys omkring 1300 invånare bodde. Inte ens de första förorterna hade börjat växa fram. De kom senare, med järnvägen som invigdes 1885. Då hette det inte “Täby kommun” utan Täby socken, men det var ungefär samma område. Om du hade tur så bodde du kanske nära Efraimsberg men de flesta hade långt till skolan. Det fanns inga skolbussar och cyklar så barnen fick gå. De som bodde längst bort startade tidigt, ofta innan solen hade gått upp. Sedan hakade de andra på tills det blev ett långt “skoltåg” som kom fram till skolan.  

Grevinnan skänkte skolans tomt

För att socknen skulle klara av att ordna med skolor och lärare så behövdes hjälp från samhället. Invånarna betalade lite skatt men det räckte inte för att bygga en skola. Därför var det ofta någon rik person i kommunen som gav bort ett hus eller betalade för skolmaterial. Någon privatperson kunde också bidra till lärarens lön. Det var grevinnan Charlotte Mörner i Näsby som skänkte tomten där Centralskolan byggdes.

Det blev en plikt att gå i skolan

När skolplikten infördes år 1842 så skulle alla gå i skolan. Innan dess var det ovanligt att folk på gårdarna kunde läsa och skriva. Adeln, prästerna och de som hade råd såg till att familjens barn lärde sig. Ofta betalade de någon för att undervisa barnen i hemmet.

Det fanns skolor även före 1842, men inte överallt. De var bara till för barn som inte hade en egen lärare. Det var kyrkan som var mest intresserade av att landsbygdens folk kunde läsa och förstå kristendomen. Många av föräldrarna såg ingen större vits med läsning och skrivning. De behövde barnen på gården och ville inte skicka iväg dem på långa farliga vandringar till skolan.

Föräldrarna fortsatte att vara skeptiska mot skolan även efter att skolplikten hade införts. I Täby bestämde därför sockenstämman redan år 1848 något som inte var så vanligt på den tiden: lunch i skolan. Det blev gratis bröd, strömming, gröna ärtor och mjölk.

Nya skolor i Täby

När järnvägen byggdes genom Täby så började ortens befolkning att växa. Nu hade de flesta vant sig vid skolplikten och fler såg kanske också nyttan med att kunna läsa och skriva. Centralskolan användes fram till 1929 i precis hundra år.