Nu & då på Tallbacken

Arbetarna bodde på Tallbacken

Höghuset ligger tillsammans med andra hus på en höjd vid parkeringen till köpcentret i Sickla. Det som är Sickla köpkvarter idag var under hela 1900-talet ett fabriksområde och husen på Tallbacken var arbetarbostäder. Bilden är tagen 1957 och trähusen ska snart rivas.

Bostadsstandarden ökade under 1900-talet

Det var industriföretaget Atlas som byggde de röda trähusen till sina arbetare när de flyttade till Sickla i början av 1900-talet.

När husen byggdes var de modernare än många arbetarbostäder och statarlängor. De hade:

• Stora rum och kök
• Stora fönster
• Lägenheter med ett eller två rum (istället för bara kök)
• Kakelugnar
• Egen ingång till varje lägenhet

Trots detta så ville Atlas Copco, som företaget nu hette, ersätta trähusen med nya lägenhetshus. De nya lägenheterna hade många fördelar:

• Vattenledningar, så att de boende slapp bära vatten från en brunn.
• Centralvärme, så att man inte behövde in bära in ved och elda.
• Vattentoaletter istället för dass.
• Större lägenheter.

Karl trivdes på Tallbacken

Trots standardhöjningen så var det många som sörjde när de gamla husen revs. Karl Matsson bodde på Tallbacken 12 från år 1920 tills huset revs. Så här berättar han i Atlas Copcos personaltidning:

Vi var som en enda stor familj, vi hjälpte varandra och vi roade oss tillsammans. (—)

Vi skrev verser om Tallbacken, vi spelade och sjöng. Och 1926 bildade vi en sångkör, som blev mäkta berömd och anlitad. (—)

Vi hade jordlotter vid Sickla strand, sammanlagt femtio stycken för de femtio familjer som bodde på Tallbacken. Där odlade vi grönsaker och potatis, och det täckte vårt behov. Det fanns en fin badplats också. Under sommaren badade vi varenda kväll, när vi kom från jobbet. Sicklasjön var denna tid rik på fisk och det betydde ett inte föraktligt tillskott i mathållningen. I början var det också mycket gott om kräftor. Det var kräftkalas i augusti månad, som aldrig skall glömmas.

Men det var svåra år också. I början av 20-talet gick de flesta arbetslösa längre eller kortare tid. Som väl var lämnade bolaget kredit på hyran. Det kunde hända att en del låg efter med hyran ett helt år. När sedan det åter blev arbete och hyran skulle betalas blev det inte många kronor över att leva på. 1932 blev det dåligt igen, men den gången var permitteringarna av ganska kort varaktighet och sedan dess har det ju varit goda tider.

Och med de goda tiderna följde en ökad byggnadsverksamhet.

Karl Matsson

Karl berättar hur platsen förändrades när Atlas Copco började bygga området Sickla strand 1947. Jordlotterna där Tallbackens hyresgäster odlade försvann. Korna från Sickla gård slutade beta på strandängen.

Även Tallbacken började förändras. Det blev allt fler och fler italienare, som flyttade in. De höll sig för sig själva och den gamla sammanhållningen, där hyresgästföreningen såsom kamratförening spelat så stor roll, försvann.

Karl Matsson

Den största förändringen kom när de gamla husen revs och de nya byggdes. Karl bodde i de nya husen när han intervjuades i tidningen i början av 1960-talet och verkade nostalgisk:

Och nu bor vi som sagt i hyreshus. Vi är dock ännu några stycken, som träffas och talar om gamla minnen. Som regel möts vi på eftermiddagarna under sommaren utanför tobaksaffären, när kvällstidningarna kommit. Det kan inte hjälpas, att vi då mest talar om det som varit.

Karl Matsson